Förra året så förklarade min kirurg att hon inte skulle friskförklara mig.  Då det var en så pass ”allvarlig” tumör. Att jag skulle röntgas till fjärdeåret, sedan blodprov i sex år och koloskopi var femte år livet ut.  Så när jag stegade in på hennes kontor i fredags så var jag beredd på att 1. cancern är tillbaka eller 2. Vi ses om ett år.

Men hon sa att jag var frisk(!!) Att allt såg så bra ut, att jag är frisk och borde fira med Champagne. Jag får ringa om jag får symptom. Men är inte längre en ”patient”.

F R I S K!

Jag har inte smällt det. Att i fyra år nu leva som att man kanske ska dö, att inte våga lita på att man (jag) har tid. Utan hela tiden fånga varje dag. Jag kan ju fortfarande bli överkörd imorgon så ska aldrig mera ta livet för givet. Men jisses vad jag ska våga slösa med lite tid nu. Ligga på soffan, slö se på tv (fast det tycker jag försej inte är så kul) och bara våga tänka framåt.

Vi försökte lyda doktorns order och fira med Champagne klockan nio på morgonen. Men det visade sig att INGEN (förutom Grand hotell) får servera innan 11. Hepp. Så fick bli kaffe att skåla i tills lunchen då vi passade på att ta ett glas.

Sedan fortsatte helgen i firandets tecken, men mer om det sen! Stort tack till alla som delat min glädje, varje ord värmer. TACK!