Jag tittar mig i spegeln och ser en tjockis. Det är pinsamt hur jag SER MIG själv som tjock när jag egentligen är gravid. Till och med under en graviditet är kroppsidealen fucked up. Jag vet att jag inte är den ENDA gravida kvinnan som får dessa destruktiva tankar. Jag får ÅNGEST när jag ser mig själv helt framifrån i en spegel. Mitt ansikte går upp också upp i vikt som fan när jag är gravid, min näsa blir bredare, mina armar ser större ut och jag mår psykiskt dåligt av att känna mig TJOCK. Jag känner mig så ful och tjock redan. Och större kommer jag att bli. Jag mår helt ärligt illa över hur ytlig jag känner mig. Vill bara banka vett i huvudet på mig själv eller tillåta någon annan att göra det. Jag skäms över ens gå ut nu. Vill inte bli sedd såhär. Jag kände mig mycket vackrare med Adriano i magen. Fick höra att det lös om mig och att mina ögon glittrade så ofta. Nu känner jag mig bara helt sliskig.
Känner mig ful med smink också och så avtändande att jag har tappat sexlusten. Jag kan inte förstå hur min man fortfarande kan tända på mig och vilja ha mig så mycket. Jag har verkligen tappat självförtroendet helt och hållet. Jag tror att det har så mycket att göra med blödningen också. Ni vet ju hur äcklig man känner sig med mens? Jag blöder under en graviditet. Det känns så onormalt och ohygieniskt. Som att jag har lite mens varenda dag som vägrar ta slut och en öl mage typ.
Varför i helvete ska vi kvinnor ens blanda ihop att vara gravid med att vara överviktig? Vi är inte ens snälla mot oss själva när vi äter för två och bär ett liv i magen. Vi fantiserar om att komma i form efter bebisen har kommit till världen och stressar oss själva att bli av med alla babykilo så fort som möjligt som det vore en sjuk tävling. Att människor får för sig att det är OKEJ också att skämta med att säga ”tjockis” när man är gravid. Och påpeka ens vikt när man är som extra känslig. Jag har bara än så länge råkat ut för att höra skämtande att mitt ansikte har blivit tjockt, men det sitter kvar för att man blir så psykad utav alla hormoner som redan spökar och attackerar en dagligen. Jag tänker flera gånger om dagen på hur fult, tjockt och stort mitt ansikte ser ut nu. Kan inte ens koppla av typ utan att tänka på att jag säkert har världens dubbelhaka.
Asså det får fan räcka med att vi kvinnor ska se oss själva som tjocka när vi är gravida. Det är klart som FAN att vi lägger på oss när vi bär en bebis i magen. Kroppen fylls utav så mycket vätska och det är naturligt att bli större när man går runt med en liten människa inuti sig. Alla jävla skönhetsidealer har verkligen knäckt ens psyke. Helt ärligt. Jag ser långt ifrån tjock ut på bilderna jag tagit! Varför i helvete får man för sig att man ser fet ut för att man är gravid?!
Vi alla mammor är vackra! Vi bär liv i magen i 9 månader, får utstå med så mycket, genomgå värsta smärtan när vi fött barn, sömnlösa nätter framöver och får amma, byta blöjor, trösta. Och ändå sätter vi typ press på oss själva att komma i form trots att vi redan har det stressigt som det är. Den här kroppshetsen är helt sjuk. MEN jag äter iallafall bra ändå. Skulle aldrig kunna gå runt hungrig bara för att jag ökar i vikt.
Vafan jag är gravid och jag är tacksam över att bebisen i magen mår bra trots blödningen. Extra kg ska inte spela en roll och komma åt mig. Jag är gravid. Och inte ful. Får påminna mig själv om det så fort en äcklig tanke kommer. Idag gick jag in i v.21 iallafall. ❤️ Magen blir större och större nu och det är helt obvious att jag ser gravid ut nu. Jag har börjat kissa mycket mer. Sååå jobbigt på kvällen. Jag kissar, lägger mig sen i sängen och 5-10 min senare måste jag kissa igen haha.
V.21
Nu har alla organ bildats, men det kommer att ta många veckor innan de mognat och börjar fungera. Fostret har blivit ungefär 26 centimeter långt och ökat i vikt till omkring 400 gram. Det kan höra och reagerar på både ljud och ljus.
Livet i livmodern är enkelt, fostret lever i ett viktlöst tillstånd och behöver inte göra av med mycket energi. Det är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför magen. (Tycker det är läskigt att de skriver så.)
gravidkroppen
Nu upplever många att en behaglig tid börjar. Gravidmagen syns ofta väl, men är inte alltför stor. Illamåendet och tröttheten har kanske gått över, men vissa fortsätter att må illa. (spyr fortfarande varenda morgon.) Humöret brukar vara mer stabilt och de småkrämpor som kan komma i slutet av graviditeten kanske inte har börjat än.
Viktuppgången är olika för olika personer. Försök att äta så näringsriktigt som möjligt.
