Det här är andra natten i rad som jag är vaken så här sent. Jag vill verkligen sova men mina svullna ben, krampande fötter och lilla urinblåsa vill inte samarbeta med mig. Har nått den här fasen in i graviditeten nu som består utav tunga ben och sömnlöshet sent inpå natten. Jag ligger och vrider mig för att min kropp har blivit så tung. Lilla Aaliyah sparkar gulligt, men jag får ångest över att inte kunna somna när jag är trött. Måste vakna tidigt pga Adriano så att inte kunna sova tidigt stressar mig. Har ägnat mig åt skoluppgifter hela dagen och natten igen. Men det känns som jag inte kommer någon vart för jag har värsta prestations ångesten på mig själv och bara skriver och raderar. Läser om och om igen med tvivel om att jag verkligen gör rätt.
Psykar mig själv att det är fel. Det är ansträngande och svårare med en gravid hjärna när jag redan har adhd. Adriano var på förskolan till 4 och sedan tog Shiwan med honom till lek och bus. Så jag har haft all tid i världen att plugga, vilket är det enda jag har gjort. Ändå känns det som hela min takt i världen går i slowmotion. Det känns som jag ger allt men kommer ingen vart typ för i vanliga fall när jag ger allt så blir det så och klart snabbt. Men nu är det som jag är fast i en långsam psykos utav blödning, tröghet och graviditet.
Jag känner mig handikappad av att inte kunna göra allt som jag brukar. Är så tacksam iallafall hur Shiwan ställer upp för mig och imorgon ska min underbara mamma passa Adriano och ha honom under natten. Så det känns bra. Jag vill verkligen SOVA. Orkar inte med mina tunga ben och svullna fötter. Får psykos. Kl är snart tre.
