Hej sweeties! Idag var jag på sjukhuset från morgon till kväll med min älsklingsprinsessa. Det kändes BRA att vara med henne idag. Har känt mig så frånvarande på senaste. Men idag hade jag kraften och viljan att vara där länge min älskling. Höll henne i många timmar. Andra gången jag tog upp henne somnade jag så gott med min lilla älskling över mig. Men skötarna tyckte Aaliyah andades för ansträngande så de fick sätta på henne cpap igen. Hon sjönk inte i syresättningen, men de såg på henne att det tog på henne att andas. 

Jag kände mig ganska förvirrad och frågade ”Men varför behöver hon cpap igen om hon inte sjunker i syresättningen?” Och en skötare svarade ”Aaliyah är ingen frisk bebis. Men det vet ni ju.” Det gjorde ONT att höra det där. Den där skötaren brukar uttrycka sig ganska grovt. Det verkar som att hon inte tänker sig för innan hon pratar. Som att det är svårt för henne att förstå att föräldrarna också mår dåligt. Hon har tidigare fått mig gång på gång typ att känna som en dålig mamma för jag inte kunnat vara där dygnet runt. Men jag orkar inte bry mig mer om hur hennes ord får mig att känna. Bryr mig bara om att Aaliyah är i rätt händer och det är hon. 

  
 
Aaliyah var så pigg efter jag hade hållt henne. Åhh hon tittade på mig och runt med stora ögon och sträckte ut sin lilla tunga hela tiden samtidigt som hon klämde om mitt finger. Så lycklig kände jag mig av att äntligen se min lilla babygirl titta på mig länge igen.

Kom hem och såg att Expressen lagt upp en artikel om en liten söt flicka som har en hjärntumör. Finns en grupp på Facebook som heter Hjälp oss att rädda Alicia. Gå med där och skänk pengar om ni kan. Hon har en rätt så allvarlig hjärntumör och Sverige kan inte behandla den. Så hon får åka till England en gång i månaden för att få hjälp. Mitt hjärta spricker och gör så ont för deras skull. Men det kändes bra i hjärtat att kunna göra någonting för dem. Mer kärlek behövs i världen.