Det blixtrar så läskigt idag. Jag brukar inte vara rädd för åska och blixtra. Älskar att gå ut i sjukt väder samtidigt som jag lyssnar på så skön och hög musik. Tänkte ”Fan vad skumma hundarna är! Whyyy they looking at me?” Helt plötsligt ser jag blixten slå till över den mörka himlen. ”Ahaaaaa!” HAHAHA, vi alla tre vände samtidigt för att gå tvärs över gatan istället för fram. Fast vi är en trio. Vi har gått i alla väder tillsammans.
Får adrenalin kick när det ösregnar, blixtrar och åskar. Går som om vi vore med i en film eller musikvideo. HAHA, so much chill. Men alldeles nyss slog blixtran ner så nära vårt hus – att jag hoppade upp ur soffan och ställde mig intill Shiwan där han satt i sin fåtölj och spelade Playstation.
Jag fick en läskig tanke. Mamma tvångstanke. Att hämta Adriano till mig. Så nu sover han intill mig. Jag blev rädd att blixten skulle slå ner i poolen och studsa mot hans fönster där han sover. Så överbeskyddande är jag. Måste skydda som en lejon mamma. Adriano is my little lioncub.
Jag är sååå rädd om mina älskade. Föreställer mig det värsta tänkbara scenariot varenda natt när Adriano sover. Måste kolla till han. Det knyter sig i magen på mig, min läskiga tanke får mitt hjärta att rusa och jag måste skynda fram för att pussa honom och försäkra mig så många gånger om natten att han mår bra. Jag har kommit på att det är ren kärlek och rädsla som triggar igång min panikångest. Så många gånger om dagen skrämmer jag upp mig själv. Vågar inte ens skriva det. Ni fattar.
Min mamma berättade för mig att hon fick medicin utskrivet av läkaren i Chicago för att hålla mig i magen i några veckor till. Hon höll på också föda mig för tidigt, fast bara en månad tidigare. Tänk på er mamma. Du/dina syskon är de enda som vet hur din mammas hjärta låter på insidan. Min mamma fick hjärtklappningar och dessa har följt mig hela livet. Jag upplever så stark oro så många gånger om dagen. Har alltid gjort. Men det har blivit mer sedan jag blev mamma. För ens hjärta börjar att leva på på utsidan utav kroppen. Och när alla mörka tankar uppstår tänker jag det värsta.
Döden skrämmer mig så mycket så det tog från mig att skriva det. Men jag ska börja skriva utan spärr för det hjälper mig så mycket. Jag är så rädd för att mina älskade ska dö från mig. Det är det jag är mest rädd över. Välkommen till min panikångest. Men när man blir förälder blir oron starkare. Älskade att åka snabbt i en bil förr. När man får barn blir man så orolig. Kommer ihåg hur man saknade rädsla. Rädslan blir starkare för varenda år känns det som. När jag var liten var jag rädd för spöken. Adriano är rädd för monster. Nu är jag rädd för mina tankar.
Döden är min största rädsla. Jag får överleva så många gånger om dagen med att besegra min rädsla. Det är bara tankar. Lyssna hur ditt hjärta bankar. Du är rädd. Du skakar. Känns som hela världen brakar. Hjärtat slår hårdare. Psyket knakar. Det känns så. Alla läskiga tankar jag kan få. Mitt hjärta krampar. All rädsla stampar. Det är inte på riktigt. Gör det inte viktigt. Det knyter sig i magen. Tappar andetagen. All oro gör mig tagen och min största rädsla gör mig galen. Jag bryr mig för mycket. Känner alltid trycket. Rycket. Det är inte bara jag. Du känner det med natt som dag.
