Femtio sidor har jag skrivit i min bok. Över 12 000 ord! På så kort tid. Tog en sex kilometer lång promenad med hundarna nyss också. Flippad träning i armarna. Jag gick SJÄLV med dem till hundgården. Lekte med dem där. Klev ur my comfortzone. Jag försöker utmana mig själv mer. Ta mig framåt. Komma någon vart. För min egna skull. Så mycket utav vår välmående ligger i hur nöjda vi är över hos själva. Gör vi ingenting för vår egna skull mår vi inte bra.
Det kan bara vara så svårt att hitta motivation och ork när man har ångest och inre demoner. Bara att ta mig UT på en promenad är värsta jävla utmaningen för mig ibland. Jag skapar så många hinder. Mina tankar blir sjuka. De spyr på mig. Skadar mig. Sågar mig. Sårar mig. Och när det blir för illa låter jag dem ta över. Det slutar upp med den fängslande känslan utav att jag är fast. Blir galen. Skriker efter frihet. Problemet är bara att det alltid är mina egna tankar som låser mig bakom galler. Det är bara JAG som kan låsa upp mitt lås med min egna nyckel.
Tänker vi FÖR mycket käkar våra tankar upp hela vår karaktär. Från och med nu ska jag bara dra en Nike – Just do it. För det känns SÅ BRA efteråt. Så skönt att bara knocka tvivlandet. Stampa på sina inre demoner. Övervinna sin ångest. Visa sig själv vem man ÄR. Vem man har potential intill att bli. Och bara äntligen ta det stora fucking steget framåt.
