Adriano hade guld i mun imorse för han prickade in sin mammas omedvetna craving. Äppelpaj med vaniljsås <3. Han hjälpte mig att baka, diska och äta. Höll på få riktig Matkoma i soffan så skyndade klä på honom för att bli pigg och ut stack vi för att spela fotboll. Han var bossig som ALLTID med att bestämma och skrek som en liten flippad dvärg ute i mörkret ”NEEJ MAMMA UGH VÄNTA, UGHHH TA DEEN INTEEE ÄN!” HAHA, jag vara stod där som ett frågetecken. Sen fattade jag hur han menade. Han var så söt ”Mamma du springer så fooort! Håll mig i handen.” Och så sprang vi omkring hand i hand på en mörk parkeringsplats eter en boll som två galningar.
Det lönade sig för oss båda. Jag kände att mycket onödig fett som jag lagt på mig under veckan jag bara satt klistrad på soffan och i sängen rann av mig. Och Adriano blev så trött i benen och sa ”Let’s Go home now” redan efter tjugo min typ. Så ni fattar hur mycket vi gick in för att springa fort fram och tillbaka, höger och vänster. Ligger i sovrummet fortfarande intill Adriano. Får alltid låtsas försöka låtsas somna med honom. Jag höll på decka på riktiiigt nys. SÅ TRÖTT, men så såg jag att det var mission complete. Både Adriano och Aaliyah somnade tidigt.
Mina ögon bara slogs upp och min hjärna skrek ”Egeeentid! You do you Bobo.” Haha, har inte skrivit någonting i min bok, vilket jag MÅSTE varenda dag. Kan inte sova med gott samvete om jag inte skrivit några meningar. Tänk vad ett ÅR kan göra med en! 2016 gjorde mig starkare, visare och mer ambitiös än någonsin. 2016 lärde mig att jag klarar VAD FAN SOM HELST. Och jag låter mina mål driva mig nu, för jag bevisat för mig själv att jag besegrat rädslan. Rädsla över att inte lyckas direkt ska inte få mig skita i att jaga min dröm. Att bli säkrare i sig själv får en börda på 100 kg att blåsa bort från huvudet, axlarna och bröstet. Det är först när vi släpper all tvivel som håller oss tillbaka då vi blir fria.
