Den här åsnan bestämde sig för att raka huvudet och duscha en kvart innan mamma skulle hämta upp oss och köra mot sjukhuset igår. ”Ska jag raka huvudet?” 

”Nej gör inte. Du hinner inte.”

”Joo.”

Som ett trotsigt barn klampade han in i toaletten och kom ut som en svartskalle hillbilly med kala fläckar här och längre hår där. 

”Åh neeeej. Min rakapparat har gått sönder!! Vad fan ska jag göra?”

HAHA, han var så jävla ful. Dog av skratt. 

”Alex! Gå upp till grannen och fråga.”

”Haha men nej. Gör det själv.” 

Min mamma är så stressig så jag skrattade ihjäl mig åt tanken att hon skulle tvinga med honom till sjukhuset så. Sedan gick hans gylf sönder. Helt förtvivlad för alla andra byxor var i tvätten, knöt han Gylften till en 8 hyperventilerande. Han lyckades övertala som bror att snabbt köra honom till frisören medan mamma körde mig till sjukhuset. Helt dramatisk. ”HJÄLP MAJ! Min fru ska föda snart!” 

Min söta gulliga mamma

Hahaha så sexig

Blev på världens jidderhumör och började posa som RoSe i Titanic. Hippo pregnacy edition. ”Draw me like one of your french girls.”

Het osv

”Nyttig läkare.”

Det märks att han var mer nervös än mig här va? Shit was bout to Go down. 

När vi klev in i operationssalen kom min panik. Såg så läskigt ut. Stora hängande runda lampor i taket. Intensiv bländande belysning. En operationssäng som väntade på mig och säkert sju kirurger att skaka hand med. En likadan skärm som hängde på neonatal för Aaliyah skulle mäta min puls, syresättning och blodtryck. Samma läskiga alarm hördes när jag gick ner. Jag får oftast panikångest utav att tänka på min andning. Det börjar alltid med att jag är orolig och försöker kontrollera min andning. Hjärtklappningar. Känslan utav att jag kommer dö. Och på köpet samma traumatisk signal som drog mig tillbaka till den jobbiga tiden med Aaliyah på sjukhuset. Fast nu var det för mig det lät så. 

Jag fick sitta med puckel på sängen i väntan på bedövningen i ryggraden. Tänkte tillbaks till tiden jag hade förlossningsvärkar i ryggen (med Adriano i magen) och ryckte till hela tiden av smärtan när jag skulle få den 2013. Kopplade den smärtan med att det skulle göra lika ont igen och oroade mig inför att jag skulle röra mig (ju mer de sa att jag inte fick röra mig) och råka bli förlamad. Som tur är gjorde det inte ens ont. Men mina mörka tankar skrämde upp mig och sekunden efter jag fått den hördes stressande toner ”Skynda dig. Lägg dig ner snabbt. Skynda dig.” Allt gick så snabbt. Jag trodde ändå att tiden skulle gå sakta. Men med sekunden skulle jag läggas ner, få syrgas i näsan och få frågar om hur det kändes över hela min kropp. ”Är det varmt där? Ljummet eller kallt?” Mina ben domnade och mina fötter försvann. Det var varmt, ljummet och kallt som en mint tablett på vissa kroppsdelar. 

”Försök röra dig”. Jag fick panik. Jag kunde inte och kände mig så maktlös. Blev så stressad och rädd att jag började gråta. Syrgasen blåste kallt i min näsa och kliade. Försökte dra ut den gång på gång och Shiwan tryckte tillbaka den. Fick mig skratta bort tårarna. ”Såhär jobbigt känns det för Aaliyah. Naj in med den.” Så obehaglig känsla. Nu fattar jag varför Aaliyah blir så arg och försöker dra av den när jag sätter den i näsan på henne inför nätterna. Morfinen fick hela min kropp att klia sönder. Hade nålar i händerna och slangar som gjorde det svårt för mig att klia. Shiwan fick klia mig och distrahera mig. Bad om att bli borta. För läskigt att känna sig närvarande. Fick pyttelite lustgas som långt ifrån fick mig känna lika bäng som på en vaginal förlossning, men gav en mer lugnande, dåsig effekt. Tittade på Shiwan och lyssnade på han babbla. Han pussade mig varenda gång jag kände mig rädd, gjorde mig pirrig av kärlek och gav mig trygghet.

Kände hur min mage öppnades. Ingen smärta. Sicksack över magen och ljudet utav en sax. Klippklipp. Äcklades ihjäl. Det tog lång tid. Kastade blickar mot klockan. Jag hade mycket ärrbildning innanför. Varnandes att det skulle ta lång tid om jag hade det från akut snittet från förra året. Vet att någon läsare skrev ”titta inte upp i lampan när dem snittar dig”. Självklart gjorde jag det som ett trotsigt barn och såg blod över deras vita handskar och instrument. Shiwan såg också. Han äcklades ihjäl stackarn och typ blev helt tom i blicken. Det drogs i min mage höger vänster upp och ner in och ut. Äcklande känsla att vara medveten om att magen är uppsprättad och du har händer som rör sig inuti. Höll på spy men det gick över. Såg istället små lila prickar över hela rummet.  Blev så rädd när jag fick en orolig min  som verkligen skrek ”Prickar ska du inte se.” Men som tur är gick dem snabbt bort. Det kändes som en evighet att få ut honom. Fick höra det bara skulle ta några minuter, men det tog säkert 40 minuter. Sörplande fostervatten, någonting som drogs ut och ljudet utav en gråtande bebis. Jag blev så lättad och rörd. Var så orolig över att han skulle komma ut död eller svårt sjuk. Bröt ut i tårar när jag såg honom. Han grät som en normal nio månaders gammal bebis och trots att han var täckt utav slem från mig, var det kärlek vid första ögonkastet. Han rörde mitt hjärta direkt. Såg ut som en nyfödd mini Adriano. 

Från den sekunden brydde jag mig inte om att min mage var helt öppen för han gjorde all rädsla, kliande och oro värt det. Mitt älskade tredje barn. Jamie <3
Han var så liten i jämförelse med Adriano som nyfödd men så stor i jämförelse med Aaliyah som nyfödd. Sjukt att tänka att Aaliyah var så mycket mindre när han kändes sååå liten. 3178 g, 47 cm lång & huvudomfång 34 cm <3

Stolt, kär och lycklig pappa <3

Haha Jafar i Alladin 

Jamie kom bra igång med amningen. Hade rätt med att han skulle bli hungrig bebis 24/7. Legat och sovit med mig och tutten heeeeela natten. Gosig bebis

Adriano och farbror <3

Mina älskade killar <3

Finaste storebror i världen

Så mycket kärlek redan <3 Kolla hans nöjda smala fingrar och fylliga läppar 

Fått den här godbiten helt för mig själv. Shiwan vart tvungen att vara hemma med barnen och hundarna. Jamie och jag he gosat sönder oss. Han har bara velat vara nära. Varenda gång jag försökte lägga tillbaka honom har han varit tillbaka sekunden efter. Legat och tittat på honom halva natten, pussat och hjälpt honom dricka mjölk <3 Har så ont i axeln av att ligga spänt men så värt det

<3 Ser så stoooor ut men sååå liten egentligen. Men så vacker redan

Nu börjar vi om igen <3 Hejdå magen och hej till livet utanför