Nu är jag på väg hem ifrån jobbet. Så hungrig. Segt att äta bara en gång på sju timmar. Idag jobbade jag för första gången med Heidi. Var hon som jag delade neonatalsal med och som hjälpte mig hitta det här jobbet. För två år sedan snart svävade våra döttrar mellan liv och död i samma rum och nu jobbar vi på samma jobb med hjälpa människor som har det svårt. Jättefin tjej. Tog slut med våra babydaddies samtidigt, så vi har mycket gemensamt. Bortsett från hela prematurföräldergrejen. Öppen och ödmjuk också, så varit en skön dag, trots tröttheten. Satt i massagestolen i en halvtimme på rasten. Så skönt. Nu längtar jag hem till barnen och sängen. Men främst kylskåpet. Ska äta som ett djur. Belee that. Längtar efter att få sova, men kommer antagligen tortera mig själv med hålla mig vaken, bara för jag vet att jag FÅR sova.
