Jag vill börja med att säga: jag är inte felfri

gör ofta rätt, men i fel tid.

hur kommer det sig att, sånt man vill få sagt

ofta kommer fram när det är försent, vi borde ta oss mer tid.

För alla gånger som jag ville få nåt sagt, men har hållit mun

– har gjort mig ångerfull

men om jag kunde få en enda chans, skulle jag berätta allt

säga vad jag känner, trots att tanken gör mig rädd som fan

Jag skulle säga vad jag tänker om att tiden ba går

känner mig maktlös inför livet, man är rätt liten ändå

jag skulle berätta för min bror, att jag alltid kommer vara där

förklara till min syster att hon är bra som hon är

Jag skulle, säga till vänner att jag inte alls mår

riktigt lika bra, som jag får det att framstå

jag skulle ringa farsan, säga att han sårat mig

jag lovar dig, jag skulle göra det.. om jag vågade

Så många saker som jag vill få sagt

men när man pratar med någon, så kommer inget fram

och om jag vågade, skulle jag nog säga allt dedär, men

här står vi och snackar om vädret…