Så var jag nyss hemkommen efter en väldigt bra onsdag. Vaknade imorse av solens stålar och åt frukost i lugn och ro. Pysslade lite här hemma innan jag tog bussen in till stan för att möta upp mammsen och Petrus för lunch, det blev favoriten sushi. När de återgick till sina respektive arbeten satte jag mig på ett café och över en latte gick jag igenom mina frågor, igen. Klockan 14:00 var det nämligen dags för intervju med Göran Persson på JKL där han arbetar.

Trots att jag hade läst på ordentligt var jag aningens nervös, men det brukar jag i och för sig vara och det ska man också vara lite. När jag är nervös på rätt sätt och i rätt mängd så skärper jag mig. Är jag lugn som en filbunke blir jag för tillbakalutad och är jag tvärtemot alltför nervös, ja då stammar jag fram frågorna om jag ens kommer ihåg vad jag ska ställa för frågor. Men i dag var jag alltså perfekt nervös. Jag var laddad, Göran var på toppenhumör och solen sken in på oss genom fönstret i rummet där vi satt. Efter drygt en timmes intervju var det dags för lite Göran-plåtning och sedan tog jag en skön promenad hemåt i det vackra septembervädret.

Fast det var några timmar sedan nu, timmar som jag spenderat i sällskap med mor och brorsdotter. Tillsammans med den sistnämnda dansade jag av mig den sista nervositeten som låg kvar i kroppen, så nu är jag istället svettig och hungrig. Ikväll blir det hamburgare och CSI, bra avslut på en bra dag.