Jag skickade iväg läsaren Natalie till Yogayama på Östermalm för att testa yogaformen Jivamuktiyoga. Mitt enda krav var att hon skulle ta sig igenom passet och sedan skriva en rapport om det. Nedan kan ni läsa om hennes upplevelse.

Jivamuktiyoga. Alltså, bara namnet låter avancerat. Tycker ni inte? När jag försöker wikipedia fram skillnaderna mellan vanlig yoga och detta hittar jag ganska lite. Egentligen spelar det ingen roll, har testat vanlig yoga en gång i hela mitt liv så mina preferenser till vad som är vad är väldigt små.

Det första jag slås av när jag kommer in är att det är varmt i lokalerna. Jag som alltid fryser om mina satans fötter kan gå omkring barfota utan problem. Det luktar massageolja också och allting känns väldigt lugnt och stilla, rofyllt på något sätt. Medans jag väntar på att klassen ska börja öppnar jag en jivamuktiyogabok som står utställd och tar ett glas vatten. Skulle aldrig ha gjort. Håller på och sätta vattnet i halsen när jag ser bilder av en mänsklig kringla i de mest konstiga positionerna. Jesus. Jag som precis kan nudda golvet med fingrarna när jag står upp med raka ben liksom. Håller tummarna för nybörjarnivå på klassen och ställer tillbaka boken.

När det är dags för klassen att börja kommer vår instruktör in, som är en engelsktalande tjej med härlig energi. Hon sätter igång på studs och ber oss inta skräddarställning. En lätt meditation på några minuter börjar och hon guidar oss genom allt. Det var den lätta biten, jag klarar av den utan att behöva snegla på tjejen mittemot alls. Sen blir det värre. Hon börjar säga saker som ”go to small cobra”, ”child’s position” och ”warrior position”. Har ingen aning om vad detta betyder så jag tittar och härmar efter de andra. Tillslut börjar det gå bättre och all heder till instruktören eftersom hon ser min utsatta position och förklarar mer ingående vad som ska göras. ”Sätt fram höger ben mellan era händer”, ”för händerna över huvudet, handflatorna ska alltid röra varandra” o s v. Musklerna får jobba på helt andra sätt än de är vana vid. Eller i alla fall mina. Efter ett tag skakar mina armar värre än skallerormssvansar.

Man får verkligen testa gränser under passet. Kommer t ex inte ihåg när jag senast gjorde en bakåtvänd kullerbytta (i långsam takt på yogamanér alltså) eller gick upp i brygga. Även fast jag klarar de flesta övningar orkar jag aldrig hålla samma position särskilt länge, så det finns mycket att förbättra vad gäller muskelkontroll. Tyvärr får jag väl ändå säga eftersom jag levt i någon slags villfarelse att yoga inte är särskilt jobbigt. Det är det, eller i alla fall denna form av yoga.

Passet avslutas precis som det började, med en meditation. Att instruktören dessutom går runt till varje deltagare och ger en kort nackmassage gör att jag nästan glömmer bort mina ömma muskler. Nästan alltså.

Jag har alltid varit en person som gillar action när jag tränar, det ska hända grejer, men inser att detta verkligen gör gott. Både för muskelkontrollens skull men också för den mentala hälsan. Jag har två gånger kvar på mitt kort, självklart kommer jag använda dem!

Ni hittar mer information om studion och yogaformen här.

/Natalie