Helgen.

Jag har haft en fin helg med massa roligheter. Men i allt det roliga så har hjärtat värkt och jag tyckt ganska synd om mig själv. Det är en svår balans mellan att leva i nuet och tillåta sig att sörja (stora saker som små). Ibland när livet stannar upp så slås jag av att livet blev som det blev. Trots att jag har så mycket fantastsikt. Så är det den där jäkla trasiga barndomen, stulna år och stulet hjärta som bråkar med min sinnesro. Då kan det kännas så övermäktigt. Att man kan hitta så bra pusselbit som ändå inte vill passa. Att det kanske aldrig kommer att bli så där komplett som jag hade hoppats.

Men sen kommer min tidspress, att jag måste leva livet. Jag har inte tid att va ledsen. Livet pågår precis precis nu och jag måste ta vara på det!
Jag är rädd för att ångra mig när jag dör. Jag vill så gärna leva livet glatt och känna att jag levt varje dag. Att jag skippat prestige och tagit vara på allt glatt. Ibland tänker jag att jag blivit lite galen av cancern. Att i allt mitt jobb att bli sams med döden så blev jag kanske lite tokig i min syn på tid och livet.

Florens!

Förra veckan så fick jag hänga i vackra Toscana med Martin och Maryam. Jag som brukar vara flygrädd – var det inte alls! Kanske är jag ”botad” efter Portugal resan i våras. Det var så härligt att få mötas av nästan 40 grader värme efter vår egna halvdana sommar. 

Vi hann med det mesta på vår vecka där. Gå i stan, bergspromenad till vingård, äta pasta i mängder.       

                                 Men några saker kommer jag ta med mig lite extra:

  • Tågen är ALLTID sena. Ibland 2 min och ibland stopp i 30 min. Varför måste man först köpa en biljett, sedan stämpla den och sedan få den stämplad på tåget?????
  • När man handlar grönsaker och frukt så ska man använda plasthandske. Dåligt för miljön men kändes renligt!
  • Vegetarianer får kämpa lite med att hitta sitt protein i pastalandet.
  • Min favroitresturang var Osteria Vecchio Cancello.
  • Man måste åka till vattnet när det är så varmt! Vi åkte lokaltåg i cirka 2 tim (enkelväg) till vackra Castiglioncello! Bästa dagen på resan.
  • Men vill man inte åka tåg så fanns det en utomhuspool i  för cirka 70 pix. Där var man tvungen att ha ful badmössa och gå igenom duschsgrind för att komma till poolen. Italienarna slarvar inte med hygienen, till min förtjusning!
  • 3Italienarna var sååå snygga och trevliga! Förstår inte hur de kan va så slanka och vacker hy när de verkar leva på pasta och cigaretter!

Det var min första men absolut inte sista gång i Florens! Rekommenderar varmt denna (lilla) stad till er som inte hunnit dit än!

 

Tack Martin för att jag/vi fick komma och förlåt att jag vann varje gång vi spelade spel!

Att inte tänka på den rosa elefanten.

Jag ramlade in på en sida där man kunde läsa en psykologs lista av saker man ska göra/ inte göra när man ska komma över sitt ex. Jag skrattade högt för att jag gör ALLT fel, jämnt. Aldrig lär jag mig. Anyways, delar med mig av listan, fast med lite förändringar.

  1. ”DET KANSKE INTE ÄR EXET DU SAKNAR”

Om man vill bli tillsammans igen ska man tänka på hur det har varit och varför man vill bli ihop igen.  När du inser att det egentligen inte är exet du saknar blir det lättare att förstå att du kan få det med en annan person. – Men ibland kanske det faktiskt är personen man saknar.

2. FÖRNEDRA DIG INTE

En del personer har en övergivens problematik på grund av att ens föräldrar varit otillgängliga fysiskt eller psykiskt när man var ett barn. Du kanske hade en missbrukande förälder som inte var där för dig vilket gör att du suktar efter bekräftelse. Det kan göra att du dras till otillgängliga människor och att bli dumpad kan trigga ett sådant beteende. Det kan göra att du förnedrar dig själv genom att böna och be om att exet ska ta tillbaka dig eller att du går med på att bara ha sex trots att du inte vill det. Det gör att ens eget psyke slår bakut och att du får mindre kraft att gå vidare vilket skapar en ond cirkel. – #storyofmylife

3. MEN OM DU FÖRNEDRAT DIG

Gör saker som ger långsiktiga vinster som till exempel att träna, umgås med vänner eller lär dig något nytt. Även om man inte känner för det så ska man enligt psykologen göra det i alla fall.

4. STÅ EMOT DINA EGNA IMPULSER

Snoka inte på ditt ex på facebook eller andra sociala medier. Det gör att du tänker ännu mer på ditt ex och kan förutom sorgen väcka känslor av ilska och förnedring. Bryt all kontakt med exet. Tankarna försvinner snabbare om du stänger av all input om vad som sker i exets liv och kombinerar det med att ösa på med saker som får dig att må bra på sikt. Se punkt 3.

5. HÖR INTE AV DIG

Kontakta inte ditt ex. Om du ändå gör det eller känner för att göra det så tänk på när det är du känner för att göra det. Är det på kvällen efter att du kommit hem från jobbet eller är det när du vart ute? Om det är på kvällen efter jobbet så kan du ringa en vän i stället. Men känner du för att höra av dig när du varit ute och festat kanske du ska undvika att gå alkohol under en period tills den känslan har försvunnit.

6. OM DU KÄNNER DIG MISSLYCKAD

Att bli dumpad kan innebära att man känner en sorg över att man förlorat en massa annat som till exempel ett hus, kontakt med grannar. Men det kan också vara en statusgrej som gör att man känner sig misslyckad. Om du känner dig misslyckad gäller det enligt Monica Emanell att arbeta med din självkänsla. Det kan du göra genom att till exempel umgås med goda vänner och se till att tillgodose dina egna behov.

7. SÄG INTE ”RYCK UPP DIG”

Direkta råd ska undvikas när någon precis har dumpats och är du vän med någon som nyligen dumpats så ska du inte säga åt personen att rycka upp sig. Som vän ska du lyssna, vara bekräftande och ta med personen på aktiviteter. Du kan hjälpa din dumpade vän att bena ut vad som var bra och dåligt med relationen och hur din vän och hens ex beteende sig mot varandra i förhållandet.

1

Hur gör ni för att gå vidare?

Det finns inga genvägar!

Nu när sommaren är här (nästan i alla fall) så förvånas jag över att dessa Quick fixes inte dör ut ang. den sk sommarkroppen? När ska vi sluta ta upp så mycket plats i (sociala)media om hur man får en ”bra” kropp. Jag tror att många med mig, som har eller har haft en kropp som vart riktigt disfunktionell – är så tacksamma för att ha en kropp som fungerar! En kropp som orkar med det livet vi vill leva.

Hur den ser ut känns då helt oviktigt. Men om man vill ha en stark, snabb, smidig kropp som man kan få att hålla så länge som möjligt så är ju det toppen! Jag vill ha en sådan i alla fall. Men den kroppen kommer inte gratis. Den kroppen mår inte bra av jojobantningar och kraftiga viktfall av chockerande träning och att äta 10 ägg om dagen. Den kommer om man tragglar på!

Men det betyder inte att det inte är svett, blod och tårar. Ibland stöter jag på människor på träningen som inte tar i, som bekvämlighetstränar. Vilket självklart är bra och rätt det med. Men de flesta av dem kommer inte få märkbart starkare kropp. För då måste man fulträna. Träna så att det skvätter svett, rinner mascara och att man har konstiga ljud för sig. För det SKA vara jobbigt. Det är ju det som är grejen. Att det är jobbigt för kroppen. För mig är träningen som en del likt att äta, sova och borsta tänderna. Något jag gör bara. Ibland är det kul, ibland går jag fast jag inte har lust.

Sedan är det sååååå mycket genetik. Jag brukar fråga speciellt mina PT elever om de har en viss kropp som mål (utseende inte funktionen) att om det är värt det? för VAD? Är det värt att inte äta den nybakta kanelbullen eller frallan. Är det värt det att lägga största delen av sin lediga tid på gymmet/träningen? Livet som kanske inte blir så långt som man tror. Är det de man vill göra med sitt liv? Istället för att tränas ”lagom”, fast stenhårt, äta bullen och kanske aldrig få sex rutor på magen? För magen kan vara lika stark ändå. Alla har inte genetiskt kroppen som lätt bygger synliga muskler?

Varför kan vi inte bara vara friska och starka och träna superduper hårt för att ha en funktionell kropp som ska orka med oss länge? Varför envisas det med dieter (tallriksmodellen är ju bra), fråga om folks kostscheman, gå från 0 pass till 100?

 

12

 

Att vara ifrån sitt barn – växelboende.

Som återkoppling till gårdagens inlägg så vill jag erkänna en sak…

Det har tagit tre år att känna så här, men jag tycker det är ganska skönt med att ha Leya lite mer än halva tiden OCH vara ”ifrån” henne nästan en hel vecka.

Hade jag läst detta innan nutid, hade jag undrat vad de var för sopig mamma som uttryckte något sådant. Man vill ju ALLTID vara med sitt barn. Jag älskar varje sekund med Leya! Jag lämnar så sent jag kan på förskolan och stressar för att hämta så tidigt jag kan. Hon är min bästa vän!

MEN MEN MEN!!

Det finns en hel del sköna grejer med att vara ”barnfri” (Jag är ju mamma dygnetrunt oavsett och ringer varje dag osv.):

  1. Få sova HELA nätter
  2. Inte stressa till eller från jobbet
  3. Kunna träna hur länge jag vill.
  4. Få äta chips till middag
  5. Se på film sent, med normal ljudnivå
  6. Kunna vara ute hela natten
  7. Dricka för mycket vin
  8. Få gå på toaletten och duscha – ensam.
  9. Inte trampa på sylvassa leksaker
  10. Att få sakna ihjäl sig – så att jag uppskattar varje sekund av kommande tid med henne.

2

 

 

 

 

Tiden läker (nästan) alla sår.

Något jag vart väldigt tyst om på sista tiden (läs åren) är relationen mellan mig och Cataleyas pappa. Det beror på att när allt hände så var jag en arg.. typ monsterarg.. och var så sjukt jävla arg! Min största rädsla var att jag skulle dö och Cataleya skulle leva i den nya familjen. Att de skulle få allt och jag skulle få inget, att flexibelt boendelivet skulle vara att jag förlorade min korta dyrbara tid med min dotter. Sedan har vi ju andra faktorer men dom kommer jag i nutid vara klok att vara tyst om 😉

MEN så blev det ju inte!

Det har vart allt annat än lätt att försöka bli sams med att livet blev som det blev, samt få en vardag i den ”nya” konstellationen att fungera. Vi är långt från klara. MEN i år på Cataleyas förskoleavslutning så tänkte jag på de två första åren, när jag grät hysteriskt för jag trodde att jag inte skulle få se henne börja skolan. I år så stod jag och kände att allt är.. okej. Jag kunde vara med hennes pappa med familj och känna att ja, det är okej. Det är som att det stämmer, att tiden läker (nästan) alla sår. Kvar är ett stort ärr som man får försöka vara sams med.

 

Är jag frisk nu? – fyra veckor som frisk.

Jag är som tidigare nämnd med i olika grupper här på facebook för de som har/haft cancer. Ibland läser jag ofta och i perioder ingenting. Men de ÄR faktiskt de enda som vet hur det är just det här med cancer. Att vara cancerfri, friskförklarad och att för alltid tappat förtroendet för sin kropp.

Men nu tänker jag ju att jag är frisk. Men varför kan jag lixom inte känna mig frisk? Varför är tarmen trasig varenda dumma dag och tröttheten förlamande stundvis? Så tänker jag att det är kanske jag, som gärna springer fram i livet, småbarnsmamma – kanske det är jag som behöver sova 9 timmar per natt och gärna en timme på dagen?

Men sen läser jag i grupperna. Att det verkar som varenda en har samma trötthet efter tuffa cellgifter. Flera år efter, kanske hela livet. De skriver att de inte forskas på oss unga som klarar oss – hur vår kropp blir efter.

För om det är något vi har lärt oss så är det att cellgifterna är verkligen ett gift som slog ut hela oss. Mer likt ett gift än medicin.

Sist men absolut inte minst. Michael Nyqkvist – som jag aldrig träffat – men verkade så jävla bra. Cancern är så sjukt jävla orättvis. Men är lite allergisk mot ordvalet som media ofta använder, att han har förlorat kampen mot cancern. Som att det vore han som inte var tillräckligt stark? Han dog av en hänsynslös skitsjukdom som vi borde ha hittat ett botemedel mot. Han dog inte för att han förlorade en kamp. Cancern gör som den vill och det är aldrig den sjukes som är svag/stark i psyket eller förlorat/vunnit. Anntingen så har man tur att bli frisk eller otur och dör.

 

 

 

MOVIESTAR! 

… eller inte 😉 men idag blev jag och min kollega filmade, då vi ska i en slags reklamfilm till/för jobbet. Ska bli kul att visa när den är klar. Här på bild är proffsiga Henrik som filmar när jag går framåt, bakåt, framåt, uppåt! 

Från avföring till champange!

Efter haft en timmes tarmskola i morse på cancerrehab så avslutades dagen med champagne!

 Det var dags för beviset av reserolanvändningen. Vid första eventet fick vi lyxigt nog chansen att testa reserol i cirka två månader.  Innan vi började med behandligen så fick vi göra en hudanalys. Då visade testet att jag hade en bråkig hy, som jag visste.   Nu efter att använt kosttillskottet reserol och deras sersum så fick vi resultatet svart på vitt. Vi fick göra samma hudanalys och vi alla hade positiva resultat! Så roligt! Min hy har gått från problem till normal. 

Förutom skumpa och fantastsika bakverk så bestod kvällen av trevligt umgänge och att vi alla fick dela med oss av våra resultat! vi var klart överens om att deras serum var något oslagbart fantastiskt! Av en stor grupp bloggare  (som fått testa både det ena och det andra) så var alla lyriska! 

så stort tack em event och reserol för ännu en toppenkväll!