Jag är känd för att vara snabb och slarvig i det mesta. Speciellt när det gäller köp, min hjärna orkar inte läsa och förbereda så mycket, utan tanken från att jag vill köpa något till att det är köpt, brukar gå väldigt fort. Därför har jag lärt mig att ta hjälp.
Den här gången av familjemedlemmen Daniel. Vi lusläste (mest han) annonser, köpte carfax rapporter och även tackade nej till en bra bil pga magkänsla. Men så hittar jag en grön (älskar grönt) bil av rätt modell för ok pris. Jag åker dit och tänker att wow, det här är min bil. Så när Daniel kommer så är jag redan säker på att det kommer bli den. Vi är såååå nogranna. Han (bilbyte firma – i deras garage) får ringa transportstyrelsen så vi hör att bilen inte har skulder. Vi kollar servicepapper, kvitton och däck. Testkör och skriver köpkontrakt, får en veckas försäkring och tre månaders garanti. Jag swishar betalningen för att jag har läst att det är tryggt.
Jag kör hem den och är så jäkla jäkla glad! Det var min alla hjärtans dag present till mig själv. 6 dagar av lyckligt körande så ska jag skriva över bilen på min mamma för försäkringskostnad. (Vi ska dela på bilen) och ser på transportstyrelsens sida att jag inte äger några fordon.
Jag går ner och hämtar papperna till bilen och ser att jag har inget registreringsbevis och ett kopia av kontrakten som inte är underskrivet. Jag ringer transportstyrelsen som efter några minuter ger mig ont i magen.
Mest trött blir jag på mig själv. Hur kan jag ännu en gång vara så slarvig, att jag inte kollar att ägarbytet görs innan jag kör iväg med bilen.
Då har jag ”köpt” bilen den 14/2. 17/2 har säljaren skrivit över bilen från tidigare ägare till sig själv och ställt av bilen. Transportstyrelsen säger att han gjort detta för att få tillbaka fordonsskatten som få betalats ut till honom (samt att han slipper skatta på köpepengarna? Och äger bilen) .
Jag har då kört runt med en oförsäkrad avställd bil som jag inte äger i ca en vecka. Jag är bara glad att jag inte 1. Krockade 2. Blev stoppad av polisen. (Jag som precis fått mitt körkort).
Transportstyrelsen råder mig att jaga firman samt ringa polisen. Jag ringer säljaren och får inget svar. Deras hemsida är nere och mejladressen funkar inte. Jag ser att de tidigare år har haft 0 i inkomst och 0 anställda. Jag hinner skriva ut hans namn (från swish – vet dock inte om det verkligen är han) och lite av händelsen på Facebook. Polisen säger att det är ovanligt att göra så här, för jag kan sätta bilen och honom i skulder, om han nu inte har en till nyckel och hämtar hem bilen. Då har jag ju inget. Till slut svarar säljaren att han skulle återkomma, han berättar sedan att han vart på akuten med sitt barn och att det ibland blir strul med ägaröverlåtelsen, men att det är på gång- att jag sitter med en bil jag inte får köra, verkade inte stressa dom.
Men med lite is i magen och en mängd tålamod så höll han det han sa och bilen skrevs över och blev påställd. Men med facit i handen så gjorde han ju oavsett helt fel, om det krånglade med ägarbyte så skulle han inte ställt av bilen sen ringt mig. Att han gjorde det för att få tillbaka lite på fordonsskatten känns orimligt med tanke på vilka risker han utsatte mig för.
Men livet är för kort för att vara sur, nu är jag glad att pärlan är min, påställd och försäkrad
