September 2012

“Tjejkväll hos min kompis på Masthuggstorget!” Så stod det i hennes sms som besvarade vad hon skulle göra och vart hon skulle. Vi hade en vanlig konversation om allt och ingenting när hon meddelade mig hon skulle hem till sin kompis Malin på tjejkväll och att hon var hemma hos sig och gjorde sig i ordning.

Malin bodde, enligt Katja, på Masthuggstorget. Katja hade fortfarande inte kommit på att Iphone geotaggade meddelanden och bilder, så ett par kommande meddelanden avslöjade tydligt hon till att börja med var i Floda hos sin mamma, inte alls hemma hos sig själv, vilket var en totalt obegriplig lögn i sammanhanget, och åtföljande konversationen skulle visa hon åkte tvärsöver, småvägar, från Floda mot Härryda. En snabbtitt på Markus Facebooksida visade att han var på grillkväll. I Härryda.

Jag frågade henne sådär i förbifarten: “Jag utgår ifrån att du är ärlig som vi bestämde. Visst har du inte sett eller hört av Markus sen i Juli?” Hon svarade omedelbart “Nej inte ett ljud, varken sett eller hört, absolut inte haft någon kontakt”. Vi småpratade om lite allt möjligt, men en övervägande merpart från min sida var frågor som på ett eller annat sätt ledde till just Masthuggstorget. “I egenskap av total ickevetare om Göteborg”, eller så var frågorna som så ofta med Katja inte för att ”Jag ville veta”, för det gjorde jag redan, utan för att se hennes reaktion, eller hur mycket och länge hon skulle ljuga. Jag bad henne skicka nån bild, kanske ta nån ut genom fönstret mot torget ifråga, och visa sin pojkvän från Stockholm. Efter mycket tjat skickade hon till slut en bild på sig själv. Förvisso inte tagen så den visade någonting av Masthuggstorget.

Hon var mycket riktigt rejält i ordningfixad och stod på en toalett. Det var vitt kakel, och en blå/grå-blommig bård på en av kakelraderna. Hyllan under spegeln var fylld med rosa tillbehör och på väggen bakom var det två rosa muggar i en vägghållare. Nån sorts väggprydnad med färgmatchande motiv, 15×15 cm med en stor vit krok hängde på dörren.

Det tog inte lång stund precisera platsen som hennes Iphone hade taggat bilden med och hitta vems hus det rörde sig om genom att samköra mot Eniro. Namnet stämde väl överens med vilken kompis Markus befann sig hos på grillkväll. En ganska spännande smskonversation utspelade sig:

– Jaha…. så du är på samma fest som Markus?
– Nä…?!?!?!
– Varför ljuger du igen?
– Jag ljuger inte, jag är hos min kompis inne i stan!
– Inne i stan? Du är i Härryda, mitt i skogen älskade älskade Katja. På samma grillfest som Markus råkar vara.

Där blev det totalt tyst. Efter en lång stunds total konversationstystnad återkom hon. Tror det måste blivit säkert 100 meddelanden och fast jag redan serverat att jag visste sanningen höll hon obegripligt fast vid lögnen.

Jag försökte med alla upptänkliga medel förklara – “Det är inte försent för dig att ändra din utsago, jag räcker ut handen, ta den snälla? Det ÄR inte försent att revidera ditt svar. För oss? Mig? Var ÄRLIG nu Katja?” men hon vägrade kategoriskt. Hon vidhöll hon var på Masthuggstorget, hos Malin. Inte sett eller hört av Markus på evigheter. BIlden var tagen hos hennes kompis Malin. Hon förstod inte var jag fått någonting annat ifrån.

Efter mer än 2 timmar skickade jag tillbaka bilden, men nu med “tag” synlig – där Iphoto märkt ut på karta var bilden var tagen.

Det blev ånyo tyst en lång stund, men småningom, kanske 2 timmar senare, kom “förklaringen”. Efter ett långt nattligt bråk på telefonen, höll hon slutligen med, eller snarare erkände; ”Det var dumt gjort”, ”hon borde sagt sanningen”,”det skulle absolut inte upprepas”.

Hon sa hon älskade mig, och frågade mig många gånger om jag älskade henne. Hon hade varit rädd jag skulle bli förbannad om hon varit på fest med Markus, igen. Jag försökte förklara att om så, berodde det ju på den situation som hennes egna lögner försatt henne i, att lögnerna gjort situationen infekterad, och att mer lögner knappast var det rätta sättet att försöka bygga upp den tillit hon var på god väg att nu haverera riktigt rejält.

Upplösningen på kvällens problem, hennes erkännande om lögner, hade även inneburit den första gången jag blev bekant med Katjas “hjärtfel”. Det skulle sedan komma att användas många gånger när hon blev ställd mot väggen, eller fastnade i ett hörn insnärjd i sina egna lögner. Hjärtfelet, med alla tillhörande “kan inte prata”, “måste ringa ambulans”,  ”måste ta det lugnt och få ner pulsen”, ”snälla bråka inte mer på mig nu” etc. I samband med att Katja senare flyttade till Stjärnsberg, och därmed hamnade inom räckhåll för att jag skulle ges möjlighet att vara deltagande i att ringa ambulans eller läkare, slutade “hjärtfelet” plötsligt dyka upp i trängda situationer, lika hastigt som det dök upp.

Jag kände en lättnad över att ha rett ut det hela. Den där obehagliga magkänslan var äntligen borta (i alla fall det jag då upplevde som obehag men som bara skulle vara toppen på ett isbarg av vad jag senare skulle få vara med om i relationen med Katja) . Kanske hade det just bara “blivit lite knas”, men det skulle inte dröja länge tills den där närheten i dialog, och framför allt ångern från Katjas sida, uppenbart var som bortblåst igen, och precis samma sak skulle komma att upprepas. Nästan identiskt.

Det jag ännu inte hade grävt fram vid det här tillfället var att Markus och Katja, trots att dom var på samma fest, av någon anledning hade valt att föra sms-konversation under kvällen, fast det hade varit smidigare att samtala direkt med varandra. Såvida inte Fredrika, Markus flickvän, eventuellt hade medfört ett hinder för den direkta konversationen. Det vill säga i “icke nersupet skick” enligt tidigare modell. Det skulle ta 2 år innan jag grävde fram den sms-konverskationen, och nästan 3 år innan jag skulle höra av Katjas bästa vän Lina, tillika Markus vän, hur “Fredrika vaktat Markus som en hök”.

 I förbifarten kan nämnas att jag i ett utslag av humor, tidigare under kvällen, hade letat upp ”Malin” i Katjas vänlista på Facebook, mailade henne bilden på Katja och berömde Malin för hennes söta badrum, samt inte minst – önskade dom en trevlig tjejkväll tillsammans.