Jag vill bestiga berg!
Just den där känslan att jag kan lyfta hela världens problem och idéer och bara stega över den högsta bergstoppen slår mig ofta. Känslan att övervinna mig själv och mina rädslor finns ständigt på ett eller annat sett djup inom mig. Jag boostar mig själv med energi och tar tag i saker och jag kör på, jag greppar det jag finner intresse för starkare än starkast. Jag utmanar mig själv emot min egna vilja ofta får att testa min egna förmåga, hur ska jag annars kunna utvärdera och säga något om saker jag tänker. Från en rädd kille i mjukisbrallor, försiktigt djupt tyst till en mer öppen människa med kraft och mod med mer sinne och mer känsla och empati än tidigare.
Jag har upplevt drömmar pga mitt driv och vilja.
Jag föddes envis och mitt har präglats av just envisheten och att aldrig ge mig för att någon annan säger åt mig. Jag har alltid haft drivet att göra det jag vill men vissa saker har inte lyckats av olika anledningar. Som en ensamvarg från tidiga barnsben har jag sökt och sökt.
Tänker tillbaka på saker jag lyckats åstadkomma pga mitt driv och min starka vilja och lär mig att faktiskt känna mig lyckad! En gång drömde jag om att träna med världens bästa fighter, glömmer aldrig den dag då vi tränade ihop för att sedan äta och sova där bredvid honom mitt ute i djungeln långt ifrån allt trygga hemma och jag vakna i en dimma, vaknade i tankarna att min dröm hade slagits in. Tänk att lilla jag gjorde det andra bara kunde drömma om helt ensam pga av min nyfikenhet och mitt driv att göra saker själv. vilka minnen som slår mig när jag tänker tillbaka och på den tiden, lite yngre och lite mer allert lärde jag mig massor av det jag brann för, lärde mig tala thai genom thaiboxningen och älskade att driva kroppen till max ensam utan att söka bekräftelse.
Mitt i allt kaos mår jag bäst!
Står där på Manilas gator och infinner ett lugn i det totala organiserade kaos som omringar mig. Andra människor skulle säkert uppfatta det obehagligt och stressande men vad som stressar mig är lugnet och tryggheten i vissa stunder. Jag har slitit och hjälpt barn i Filippinerna pga av mitt driv för att det räcker inte med att skicka ett sms med 50 kr för att känna mig nöjd! Jag går in med hela hjärtat när jag brinner för att hjälpa. Jag gjorde det jag aldrig trott på att jag innan skulle göra och det fick kosta min ekonomi men det var viktigt från mitt hjärta.
En av det större utmaningarna var att börja blogga!
Alltid känt mig rädd för att skriva texter även om jag mins att jag skrev som en tok i skolan när det väl var dags i sista sekunden inan inlämning av uppgifter. Jag tog mig modet att som vuxen 32 åring att börja blogga till min och säkert allas förvåning. Vem fasen kunde tro detta om mig? Första slagen på tangenterna glömmer jag aldrig , livrädd men taggad av att göra något jag otippat och utmanande började jag leverera texter. Mina texter är inte alltid hundra procent korrekt och det är lite av mig kanske att det blir lite äkta och slarvigt precis som för måna andra. Utmaningen i att blogga är att lära mig texter och få ihop sammanhang samt att tänka inan jag skriver. En annan utmaning är offentligheten. Hade tänk vara anonym från en start men valde att inte skämmas över mitt driv och min diagnos som person, utan jag valde att utmana mig själv att göra det jag var rädd för och faktiskt jag stor trivs idag med att skriva. Visst finns det dagar då jag bara vill stänga av dator och mobil, är inte mer än människa.
Jag lär mig att bli starkare och att våga tro på mig själv trots alla hinder jag stött på i livet. Jag är som person väldigt driven och ju äldre jag blir desto mer vågar jag eftersom jag blir förbannad på mig själv annars om jag inte gör saker.
Mitt skrivande har fått mig att se att mycket saker på ett bredare sett än tidigare i livet. Jag ser andra människor och deras svårigheter likaså människors styrkor och jag tar till mig och försöker förmedla något gott från hjärtat. Jag önskar ibland att jag vågat saker tidigare i livet men ger inte upp än. Ibland behövs bara en där extra lilla knuffen eller att någon tar en handen och säger med orden ” Du kan detta”.
Rösta gärna på mig att vinna årets Toppbloggarpris på finestawards
Bild tagen a Rebecca Zenker
