Jag mår fruktansvärt, skiftar emellan att ligga i soffan och försöka tänka bort illamåendet, stå på toaletten och spy eller springa ut på balkongen för att få andas frisk luft. Jag hade gärna velat spytt och mått bra efter men illamåendet ligger kvar jämt och det försvinner inte. Jävla skit tabletter. Det sjuka är att jag inte har något i magen att kunna spy upp ändå vill min kropp stå med harklande kräck reflexer. Pratade med min älskade mor imorse som önska att hon kunde göra något och vet exakt hur jag mår.
Jag minns som igår när hon väntade en utav min bröder. Hon var sängliggandes varje dag med sin spy hink, hon var ju ändå tvungen att ta hand om oss andra barn så när hon stod och laga middag sprang hon kanske och spydde var 10’e minut och jag minns hur jag och syrran tyckte hon var så himla äcklig och skrek att hon skulle stänga toalett dörren. Då förstod vi ju inte bättre, i dags läget hade jag ju gått fram med ett kallt glas vatten och bet henne lägga sig i sovrummet och själv lagat maten.
Vi pratade iallafall om graviditets tecken kan vara ärftligt. Googlade lite och det stod att det tydligen kan vara det. För min mamma var graviditeten outhärdlig ifrån vecka tio och hon blev sjukskriven tills förlossningen för hon var sängliggandes för illamående och spya. Inga tabletter hjälpte för henne heller så gissa om jag håller alla tummar och tår att detta släpper. Efter tredje barnet avrådde faktiskt läkaren mamma för att skaffa ett fjärde för att hon har haft så extremt jobbiga graviditeter men ändå kunde hon Inte hålla sig och det är jag glad över för älskar vår familjs lilla jesse junior, älskar såklart alla mina syskon.
Patrick ringde också och fråga om jag kunde boka tvätt tid mitt i min spy stund då är man inte glad kan jag meddela. Råka såklart vara extrem otrevlig men ringde upp direkt efter och bad om ursäkt. Stackaren har inga rena kalsonger kvar, har ju inte haft orken till att fixa något här hemma och har definitivt glömt bort tvätten!
Det är inte lätt. Jag som brukar vara så glad, sprallig och full utav energi, orkar inte ens prata med mina vänner i telefon. Allt är utsuget ifrån mig. Men energin kommer tillbaka. Snart är man på fötter igen och mår som en prima ballerina och händer det inte om två veckor kanske det händer om 7 månader men vad gör det? Man har ändå så mycket roligt och mysigt att få se fram emot. Som att få en stor gravid mage och få känna första sparken. Blir helt förälskad när jag ser alla gravid magar, så himla fint och vackert.
