Barnet:

I graviditetsvecka 18 griper barnet, sparkar och suger. Kanske viftar det också lite med tårna. De tränar på sina reflexer på så sätt. De blivande tänderna bildas nu bakom knopparna som redan utvecklats för mjölktänderna.

Ansiktsmusklerna har utvecklats tillräckligt för att kunna forma en massa ansiktsuttryck, så kanske grimaserar barnet åt dig … även om det inte är medvetet. Ännu.

Barnet utvecklas och växer stadigt, men nu sker tillväxten lite långsammare.

Barnets öron har nått fram till sin slutgiltiga placering och sticker nu ut från huvudet. Ögonen har rört sig längre mot ansiktets framsida. Ögonen har ögonbryn och en antydan till ögonfransar. Näthinnorna reagerar på ljus genom de slutna ögonlocken.

Fostret väger nu 250 gram, är 20 centimeter långt och har börjat lagra på sig mer fett i kroppen. Fingrar och tår börjar se mer färdiga ut och man kan ana alla de små linjer som senare kommer att bli fingeravtryck.

Mamman:

Du blir erbjuden ett så kallat rutinultraljud, då man kontrollerar hela barnet.

Många säger att det är en fantastisk upplevelse att se sitt barn för (kanske) första gången. För pappan eller den partner som inte själv är gravid är det som regel första gången han eller hon verkligen förstår eller tror på att det verkligen är ett barn på väg. Under ultraljudsundersökningen känns allting plötsligt så verkligt. Verkligen verkligt.

Egna tankar:

Jag känner mig väldigt harmonisk psykiskt, lugnare på något sätt. Kroppsligt har magen börjat ta fart och konstigt nog blir armarna och benen smalare. Men hormonerna spökar fortfarande, spyr oftast på nätterna men på något sätt så skulle det kännas konstigt om jag inte spydde en enda gång på en dag, det är liksom något vardagligt nu. Skulle jag inte spy skulle jag bli orolig att något var fel istället. Illamåendet finns också kvar men nu håller jag mig borta ifrån allt som får det på sin högkant. Vi har inte ens vanlig tandkräm hemma eftersom att jag kräktes så mycket utav det så blir jag spyfärdig jag bara ser en tandkräms tub med den smaken. Så länge jag håller mig borta ifrån allt jag inte klarar är det lugnt. Jag klarar till och med att ligga och gosa med Patrick och snuffsa honom i nacken. Har fått en otroligt energi också. Även fast jag inte får en sådan bra sömn håller jag för det mesta igång hela dagen. Sover kanske en timme på dagen men annars är jag pigg och blir rastlös direkt jag legat ner för länge. Annars börjar jag tycka att allt med graviditeten är väldigt mysig.