– Har spytt sen klockan sju och är så hungrig men vågar inte äta. Patrick var överlycklig över hans sovmorgon tills hans vaknade av ljudet av att jag spydde som en gris. Nu ångra han sig att han inte redan var på jobbet.

– Jag GIFTER mig imorgon, det känns helt galet, underbart och fantastiskt. Patrick har inte fått ”mysa” med mig på två veckor ”inte förens bröllops natten” för att göra det lite roligare. Jag undrar om han längtar till middagen eller tills vi är på vårt hotell?

– Alicia kommer nog bli en akrobat. Vi såg ju på ultraljudet hur hon stoppa upp foten i ansiktet och trodde hon var en apa kanske? Jag känner ju även hur vild hon är i magen, ena stunden är det en hård spark på vänster sida sen känner jag plötsligt i höger nedre kant så hon Verkar inte gilla att ligga stilla. Ändå sa alla att eftersom att jag har moderkakan i framvägg fungerar den som en stötdämpare så jag lär inte känna förns mycket senare men jag känner verkligen tydligt. Patrick fick känna sin första spark i onsdags och var överlycklig men han hade inte tålamod för att invänta flera.

– Jag har misslyckats med mitt vecko mål att gå promenader! Lite besviken är jag på mig själv men får tänka på att det finns en anledningen till varför jag kanske inte kunnat gå ut. Men från och med nästa vecka börjar jag på vattengymnastik 1 gång i veckan. Inte för att det är vikten jag bryr mig om utan att för att hålla igång kroppen, slippa påfrestningar för rygg osv hålla igår inför förlossningen.

– Jag kommer skänka mitt navelsträngsblod till blodbanken efter jag fött. Det finns stamceller i blodet som finns i moderkakan och navelsträngen som annars är svåra att få tag på, det dom gör är att hjälpa barn och vuxna som lider t.e.x leukemi. Om det finns fler som vill göra det är de bara att prata med er barnmorska så skriver hon det i journalerna. Allt jag kan hjälpa till med känna så himla bra, man kan inte göra allt men kanske en liten skillnad för någon.