Jag målar och målar och fösöker låtsas som att allt bara är bra. Jag förbereder packningen inför påsktrippen till ladan och övertalar mig själv att allt är lugnt. Jag går upp två gånger per natt och bäddar om Mejas säng och kan inte somna om. Jag springer fram och tillbaka till toaletten men Meja ungefär en gång i timmen och tänker att de verkar tycka att det ska vara så här, bara hon får i sig mat genom magen.
Igår kväll började vi med A-vitaminbehandling nr.6, eller snarare försökte börja. Hon kräktes upp kapslarna. Och lillgumman hade gått ner till 15,0 kg idag.
Men idag har vi lyckats få i henne kapslarna genom att pausa sondmaten ett tag innan. Skönt att äntligen, 1,5 vecka senare, kommit igång. Alla undersökningar gällande cancern ligger kvar veckan efter påsk…
Förresten lyckades vi idag få ut medicinen som de igår vägrade expediera, men den här gången var vi på vårt egna bästa apotek som är väldigt hjälpsamma gällande Meja. Dessutom hade de kvar kapslar sedan sist, annars hade det varit beställning ch tagit några dagar… Tack Misteln!
Onkologen ringde dessutom idag, Meja ligger för lågt i kalium (varför sa inte läkaren något igår???) och måste börja medicinera! Som tur var hade vi den medicinen (Kajos) kvar från förra året då hon också behövde den under en period. Kaliumet måste upp och imorgon kommer ASIH (saknar dem!!! <3) och tar prover för att se hur det ligger… får inte gå ner mer nu. Då behöver hon nog dropp. Troligen beror sänkningen på alla diaréer…
Ny sondmat, som är bättre för diarréer, är beställd, men hinner den komma innan påsk??? Men, nu när hon har sond, ska jag faktiskt imorgon koka ris och ge lite risavkok som ska vara stoppande och naturligt! Jag ska! (glömmer alltid det tipset! ;))
Dagens absolut bästa är i alla fall den största glädjen! Meja fick bada för första gången på många månader! Lyckan lyste i hennes ögon och hon sa: ”det här ju som fredagsmys!” <3 Kärlek!
