Jag kan inte riktigt sluta fundera på det här med att så många verkar tycka att förlossningsskador hör hemma i skuggan, att det är något som inte bör komma fram utan döljas och tystas ner. Mörkläggas. Allt för att inte skrämma upp gravida kvinnor och framtida gravida.

Jag förstår inte riktigt VARFÖR? Varför ska detta mörkläggas och tystas ner? Varför är det så förbaskat viktigt att inte ”skrämmas”?

Jag förstår att man är nervös och rädd inför en förlossning, det var jag också. Även om jag var förväntansfull och ville att bebisen skulle komma ut så var jag samtidigt livrädd inför det som komma skulle. Nu, såhär i efterhand, önskar jag så mycket att jag var bättre förberedd och framförallt påläst om saker som kan hända under förlossningen, om  skador som kan uppstå.

Anledningen till att våra ”skräckhistorier” berättas är faktiskt inte alls för att skrämmas och skapa panik. Min förlossning var inte någon skräckhistoria, jag fattade inte ens att jag blev så pass skadad då ordet sfinkterruptur var helt främmande för mig. Trots att jag inte har någon skräckhistoria att berätta så slutade det illa för mig.

Att media uppmärksammar oss och berättar våra historier känns fantastiskt, många av oss lider i det tysta och skäms för våra problem. Den här ”mörkläggningen” resulterar tyvärr i att det känns skamligt att prata om skador och jag blir både ledsen och arg när en del vårdpersonal väljer att bemöta oss med att säga att det bara är skrämselpropaganda och felaktig fakta. Att enda anledningen till att vi är med i tidningen är för att den vill ha stora rubriker med text som säljer (vilket trasiga underliv uppenbarligen gör). Ja självklart vill tidningen sälja men det är inte skrämselpropaganda och det är inte felaktig fakta.

Det här är våra liv, på riktigt. Helt allvarligt.

Mitt liv är stundvis helt fucked upp, andra perioder  är det ganska ”normalt” men framförallt kan du aldrig se något på mig. Jag har lyckats leva ett ganska normalt familjeliv med jobb, resor och andra äventyr men alla är inte lika lyckosamma. Vissa kan inte jobba, andra har problem att ta hand om sina barn. För vissa tar förhållandet slut. Det är helt sjukt hur mycket ett trasigt underliv tär på förhållandet.

Mitt liv förbättrades drastiskt tack vare stomin. Men.. Sanningen är den att på grund av det jag råkade ut för under min förlossning har jag tvingats gå igenom så mycket tråkigheter och enormt mycket smärta. Tyvärr drabbas många kvinnor av någon typ av skada och även om förlossningsvården förbättras så kommer skador förekomma även i framtiden. Många kvinnor har dessutom problem att få hjälp av vården och det vill vi självklart också förändra.

Det är dags att förlossningsskador tas på allvar och det är dags att sluta skylla på rädsla.

Är man vuxen nog att föda barn, då bör man även vara vuxen nog att få veta vad som faktiskt kan hända under och efter en förlossning. KUNSKAP ÄR MAKT!

Hur tänker du om det här, skrämmer jag /vi dig?