Usch vilken värdelös dag detta varit. Mileon väckte mig i natt vilket ju gjorde att dagen började åt helvete då jag var så jäkla trött när barnen ville upp strax före sju. Frank åkte tidigt iväg på jobb och jag har försökt att få någonting vettigt gjort här hemma men har bara irrat runt och inte vetat var jag skulle börja. Barnen har bråkat hela dagen. Med varandra och med mig. Jag brukar sällan brusa upp eller bli arg på mina barn men idag hade jag gladeligen skänkt bort alla fyra. Såna här dagar tar så fruktansvärt mycket energi. De har bråkat, stökat ner, skrikit, gråtit, vägrat och trotsat. My god alltså.

Men nu sover allihopa och jag känner hur energiförrådet så sakta börjar fyllas på igen.

Sen är det ju det här med semestern. Vi skulle ju egentligen åkt till Malta nästa vecka men pga missförstånd och andra orsaker så blir den resan nu inte av då jag avbokade den för att jag inte orkar hålla på och tjafsa. Och så detta jäkla kompromissande som bara går åt en väg. Hur som helst, i nästan ett år har jag varit inställd på att tillbringa ett par veckor på mitt älskade Malta men så nu när det inte blir av så känner jag mig bara… tom. Har kollat på andra resor och men nej, jag tänker inte betala typ sextio tusen (plus fickpengar) för att vi ska få en veckas garanterad sol. Det är inte värt det tycker jag. Så nu försöker vi komma på vad vi ska göra istället. Frank har ju noll fantasi och dagarna bara går. Så jäkla trist. Jag behöver saker att se fram emot för att fungera. Så funkar jag. Har så svårt att bara gå dag ut och dag in utan att ha något att räkna ner till. Och att hantera planer som grusas är jag också kass på.

Nej, en rövdag har jag idag helt enkelt. Men jag antar att man behöver såna dagar också, för att uppskatta de bra sen.

Så nu ska jag skaka av mig detta, gå och lägga mig och förhoppningsvis vakna upp på en mycket bättre sida imorgon.

Kram och god natt