Ritten

När Biggles startar efter lunch så tar vi alltid ut honom om vi är meeting för att skrittjobba honom uppsuttet. Det gäller att rasta av huvudet och få han att fokusera på mig på ryggen.

Det är en svår avvägning om hur mycket man ska våga träna Biggles. I hans ålder måste vi spara på honom så mycket det bara går men samtidigt behöver han få ur sig sin energi också för annars har han 100 tjejer framför ögona samt myror i brallan haha.

Vi bestämde att ändra piaffen till piaff-piruetter i küren. Jag hade aldrig gjort det innan men Kristian lärde mig på framridningen. Haha galet! Och det gick hem, sååå snyggt blev det. Jag kände själv vilket pirr det blev i magen efter jag hade gjort piaffen.

Biggles gör allt för mig så länge jag har han under kontroll. I fredags lät jag han ta över lite för mycket och rättade honom framåt, men i Grand Prix kommer allting så snabbt att jag måste våga samla mera och sätta honom innan varje rörelse. Igår var det kontroll i varje steg och vi gjorde bästa ritten någonsin på banan.

Det bästa med min ridning är att när jag litar på en tränare så gör jag det fullt ut. Jag la mig helt i Kristians händer på framridningen och gjorde varje sak han sa in i detalj. Du som ryttare måste kunna lite fullt ut på din tränare annars går det inte. Sedan att jag är rätt lugn som ryttare gör att jag kan prestera när det väl gäller. Det är en styrka jag har! Men Biggles älskar att tävla så han bjuder upp väldigt bra inne på banan känns inte som att jag kan skriva med ord hur bra Biggles är.. Mer än att han ger mig självförtroende som ingen annan har gett mig. Helt magisk är det att få rida sista piaffen-och passagen i vår avslutning på programmen.

Vi kom till hotellet snabbt och skulle bara duscha igårkväll när det knackade på dörren. Då lämnar hotellet present för att gratulera till en bra ritt! Hela uppbyggnaden runt denna tävling är planerad in i minsta detalj. Man känner sig verkligen uppassad här haha.

Viktor gillade även hotellet då det fanns gratis godis överallt