Jag är helt förkrossad över vad som hände idag, det känns som en mardröm som tyvärr är min och Biggles verklighet. Allting var som en saga, vi var ju i toppform och det kändes underbart att vi hade matchat honom så försiktigt och sparsamt och ändå fått han till toppnivå.
När jag börjar värma Biggles inför start så hittar jag inte jämn bjudning till handen, han blir lite het och samtidigt lite loj. Av och på! Men det släpper och vi kommer sedan igång bra. Gör jättefina rörelser i både slutor, piaff/passage och sätter alla serier. Vi tänkte att Biggles inte var helt nöjd med underlaget i lilla ridhuset och gick iväg till tävlingsbana för att starta. Jag känner direkt att någonting inte är helt rätt och väljer att direkt utgå. Biggles är inte 100 och då kan jag inte rida honom. Jävla skit! Vi som var sååå redo. Jag ville verkligen visa upp honom i denna form och få njuta över fantastiska Biggles på dessa SM dagar.
Aldrig mer kommer jag komma till ett mästerskap med detta självförtroende och totala inre lugn. Ingenting hade kunnat kännas bättre med våran uppladdning, allt var så bra. Biggles var i perfekt form för att tävla dessa tre dagar och vi visste att vi var riktigt bra. Jag är otroligt ledsen och besviken och sjävklart framförallt orolig över Biggles.
Biggles är hemma i sin box igen och vi ska såklart se vad som är felet med hjälp av våran veterinär Axel. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är någon form av låsning, muskulärt, vrickning eller vad som helst som vi kan hjälpa honom med direkt.
Tack för kramar och stöd ni som har kommit fram, smsat, ringt och visat omtanke. Det värmer men just nu kan jag inte vara annat än väldigt ledsen. Biggles jag älskar dig!
