Tror kanske att det kan finnas bara en enda person som du blir kär i på riktigt.

När du slösat din chans, så kommer inga flera. Du ger hela ditt hjärta till en endaste person, och antingen så lever ni lyckliga i alla era dagar, eller så får du tillbaka hjärtat. Trasigt. Alldeles oförmöget till att känna ens i närheten av samma kärlek igen.

Tror att vi alla har en sån. En person som utan tillstånd stjäl ditt hjärta för att aldrig någonsin igen lämna tillbaka det helt. Hur många dagar du än spenderar lycklig, så kommer det komma tillbaka till dig när du är som känsligast. Känslan av att inte riktigt känna sig hel, hur mycket man än försöker reparera sig. Det är någon, kanske på en annan kontinent, som sitter och håller i sista delen av ditt hjärta och kommer aldrig någonsin, oavsett, att lämna tillbaka den delen.

Såklart att livet går vidare, och såklart att man kan känna starkt, men aldrig så innerligt och gränslöst.

En del av mig lever lycklig, mår bra, njuter av det enda jäkla livet vi fått. En annan del av mig övertänker, mår dåligt och glömmer bort att uppskatta det enda jäkla livet vi fått.

Jag tror att man i slutändan alltid måste klara sig själv. Ingen kommer någonsin att välja mig före sig själv, och av just den anledningen så kommer du alltid att vara ensam i slutändan. Du får ta och stå för dina egna beslut, du får själv banka in i ditt eget huvud att lycka måste du skapa för dig själv. Du får själv välja att kasta allt detdär som låter dig sitta hemma om kvällarna och vara ledsen. Kasta det som suger. Inte tillåta dig själv att vara destruktiv.

Jag tycker det är viktigt att världen får veta att:

1. Jag är ledsen ibland. Jag tycker det är okej att vara ledsen ibland.

2. Oavsett hur mycket positivt du har i ditt liv så glänser det negativa igenom ibland, och då är det helt befogat att vara ledsen.

3. Även om man är omringad av människor varenda sekund av varenda minut så är det okej att känna sig ensam. Man är ensam om att känna just såhär.

4. Om allt hade varit roligt hela tiden, skulle lycka aldrig kunna definieras och vi hade inte vetat vad glädje var. Vi hade inte kunnat ta oss till toppen om vi inte varit nere och grävt på botten.

5. Jag har en jävligt dålig känsla i skrivande stund, men jag vet att jag borstar av mig det och mår som en rockstjärna snart. Måste bara få skriva av mig och vara lite ledsen en stund.

Precis exakt just nu, så sitter jag och dricker kaffe på altanen med Andreas Moe- Ocean på högsta volym. Och vet ni vad? Det är okej att vara ledsen ibland. Det är även okej att skriva ett helt jävla blogginlägg som är fullständigt osammanhängande bara för att få ur saker ur systemet.