Jag har kommit fram till att behålla. Det finns inte i mitt hjärta att göra abort. Jag har bara gjort en enda abort i mitt liv och då tvekade jag inte en sekund på att det var rätt val. Den här gången skriker det i mig att det är fel. Jag kan inte ha blod på mina händer efter att ha sett min dotter kämpa så hårt för sitt liv. Tror mycket på karma. När jag gjorde abort 2013 fick jag missfall 2015 när embryot var efterlängtad. Jag får panik över tanken på abort. Att någonting hemskt händer med Aaliyah. Graviditeten var inte planerad. Men det har ändå gått sex månader om några dagar sedan Aaliyah föddes. Vi valde att inte använda skydd. Då händer sånt här.
Jag vaknade upp och bara hade svaret. Massa fina tjejer skrev till mig och gav mig stöd och så fina ord. Om att jag är den starkaste kvinnan, den bästa mamman och det finns ingenting jag inte klarar. Jag känner så att efter allt jag varit med om så är inte ännu en graviditet värsta grejen. En jätte underbar mamma ringde upp mig på Facebook idag. Hon födde i vecka tjugotre för något år sedan. Nu är hon gravid igen. Snart vecka trettio. Vi pratade om vår rädsla. Trauma. Men hon övertygade mig att det kommer gå bra för oss denna gång. För specialmödravården kommer hålla koll på oss.
Skrev lite med en annan mamma som också fött väldigt tidigt för ett tag sedan som också är gravid. Båda är mycket längre åt gången än mig. Men det kändes fint att få stöd från dem. Våra barn är starkare krigare. Men vi är starka och modiga mammor. Som vågar riskera allt igen utav kärleken vi bär på i hjärtat. Jag fick tid hos barnmorskan på fredag. Pratade med en barnmorska över telefon och vi kom fram till att jag måste vara i vecka fem. Finns fortfarande risk för missfall för att jag har en bit kvar till vecka tolv. Har gått ut med det tidigt så jag kanske har ögat det. Men vi får se hur det går. Är det menat så är det. TACK FÖR ALL KÄRLEK
