Tja, tja bloggen och allihop!

Det var ett tag sedan vi lämnade våra vänner i djungelns största träd där de bland djuren som var artistiskt begåvade skulle förfina sina kunskaper. Som vanligt vill jag påpeka att denna berättelse inte har något som helst med verkligheten att göra utan en fabrikation av min egen fantasi (vilken inte går av för hackor, skall tilläggas). Genom kommentarer och delningar kan du påverka Djurens Dansskola, då jag gärna inspireras utifrån. Ju fler kommentarer, ju fortare kommer nästa del. 

 Har du missat tidigre delar hittar du del 1 & del 2 genom respektive länk. Men nu är det dags för dagens avsnitt:

DJURENS DANSSKOLA DEL 3

Eleverna på skolan hade börjat märka förändringar. Deras lärare var inte lika inspirerande som förr, eftersom de inte fick inspireras genom att flyga med sin flock eller komma på nya häpnadsväckande rörelser genom att fly savannens lejon. Dessutom hade några av lärarna avvikit från Djurens Danskola. Vi hade präriehunden Enigma som hade fått lämna skolan med omedelbar verkan redan då €uro lämnade över till Preben. Varför visste ingen. Sedan var det en kolibri som ville vara tjänstledig för att prova att flyga med en annan flock men det gick ju inte så hon tvingades också att sluta, för sån’t så kallat trams uppskadades väl inte av någon? 

Rom, Preben och Evitabitch var mycket nöjda med allt detta och träffades gärna och berömde varandra över hur duktiga de var. Det blev som en klubb för så kallad inbördes beundran och en vacker dag kom de på ett riktigt fiffigt och passande namn. Klubben skulle kallas för ledningsgrupp. Rom var väldigt nöjd med detta men det var även Preben. Nöjdast av alla var nog Evitabitch för hon hade aldrig fått vara så viktig innan och nu när hon var det så gick hon runt i trädet som vore hon det viktigaste djuret i hela djungeln och man såg henne sällan utan block och penna från denna dag. Detta hade hon så att hon skulle se ännu viktigare ut. 

En dag ville klubben träffa lejonhonan Horatia som var ett mycket dramatiskt lejon. Hon drog sig sällan för att ryta ifrån men genom ett långt och framgångsrikt liv på savannen hade hon tyvärr fått nedsatt hörsel på ena örat. Det påverkade inte hur hon delade med sig av sina erfarenheter till de kunskapstörstande eleverna men det gjorde att hon behövde förbereda sina föreläsningar i enskildhet. De fräckas trio meddelade henne att antingen fick hon förbereda sig bland de andra lärarna vid lärarnas vattenhål eller så fick hon bege sig iväg för att söka upp sin gamla flock och hoppas på  att de skulle ta henne tillbaka. Hon röt högt men beslutade sig för att springa fritt med sin egen flock, istället för att tvingas rätta sig efter en galen apas tjatter.

Jag började med att berätta att det rådde en viss oro bland eleverna på skolan och dessa hade nu börjat framföra sina åsikter till Preben, men ingen kunde resonera så konstigt och komplicerat som Preben. På den enklaste fråga resonerade han högt i timmar och han bytte ämne ett antal gånger innan han kom fram till att det han sade, det var det enda rätta. Oftast hade han inte svarat på elevernas fråga men huvudsaken var ju ändå att han var nöjd med sitt eget resonemang. Detta tvingade till slut eleverna att kontakta djungelns konung så att han skulle komma på inspektion och se om man verkligen fick uppföra sig som Preben…

Imorgon får vi veta om brevet når djungelns konung och följa alla våra vänner i Djungels Dansskola. Missa inte det!!

Puss i ljumsken!

/Gretchen – vår tids Astrid Lindgre