Humorgalan 2015

Skärmavbild 2015-03-27 kl. 11.37.39 Skärmavbild 2015-03-27 kl. 11.37.48

Bild 1: Jag leker inspelningsledare på Humorgalan 2015, men det är nog bäst att jag överlämnar den biten till någon som kan och istället ångar mig åt det jag kan; kostym. Bild 2: Jag och underbara ståupparen Ann Westin tar igen oss på ett hotellrum på Grand Hotell i Saltsjäbaden under inspelning.

Skärmavbild 2015-03-29 kl. 00.07.30 Skärmavbild 2015-03-29 kl. 00.07.39

Bild 1: Rumpan på båren är en av Sveriges kändaste och förmodligen snyggaste, men vill man se vem det är får man kolla på TV4 på Valborg. Bild 2: jag i en taxi på väg till inspelning 06.45 på morgonen. INTE min favoritdel av dygnet och därav minen.

Skärmavbild 2015-03-29 kl. 00.07.51

Jag och Petra Cabbe som sköter smink och hår och på den här bilden kan man nästan se hur kallt det var den inspelningsdagen.

 

Det blev sammanlagt åtta inspelningsdagar den här gången för att få ihop sketcherna till Humorgalan 2015 som direktsänds från Grand hotell i Stockholm på Valborgsmässoafton.

Jag har för tredje året i rad gjort kläderna till allt sketch-material och det har varit ett fullständigt galet äventyr att få jobba med produktionsbolaget Meter television igen.

Många säger ju att det var bättre förr, men i det här fallet var det tvärtom; sketcherna har varit jävligt roliga tidigare år, men i år slogs nog rekordet och det vet jag eftersom jag har spontanskrattat redan under inspelningarna.

Vad gäller kostym så har jag fixat ihop allt från tvångströjor till barnklänningar i vuxenstorlek, kläder av grönsaker och en och annan läderkjol.

Att vara kostymör sätter fantasin och uppfinningsrikedomen på prov och det är en otroligt rolig utmaning att få ihop det rent praktiskt.

Tack och lov har jag haft hjälp av min assistent Angela som har varit värd sin vikt i guld, eller rättare sagt MER än sin vikt i guld eftersom det skulle vara omöjligt att hinna vara på inspelning och samtidigt åka runt på stan och låna, hyra och även sy kläder.

I ett drömscenario klarar man det ensam, men dygnet har ju bara 24 timmar och dem måste man hushålla med för att kunna få sömn under en sådan här intensiv period.

Galan är till förmån för Unicef och slagordet är ”För varenda unge” och därför borde alla titta på galan, skänka en slant, bli världsförälder och allt annat som hör till när man vill dra sitt strå till stacken för att barn världen över ska få det bättre.

Här är lite bilder från inspelningarna, men tyvärr inga från sketcherna eftersom innehållet är hemligt fram till programmet sänds på TV4 på Valborg.

 

Berlin is da shit!

Den här veckan har varit hysteriskt fylld med grejor att göra eftersom jag var borta från kontoret en vecka när jag var i Berlin.

Upp på morgonen vid 06.00 för att börja jobba med kostym på Humorgalan 2015 som spelas in av Meter Television för TV4.

Hela veckan har jag tänkt på veckan i Berlin och jag kommer nog att leva länge på den.

Jag hann inte ens gå på Finest awards och det var den första galan jag missar sedan starten!

Sorgligt, men ibland får man bara inse sina begränsningar både vad gäller tid och SÖMN.

Minnen från Berlin kommer här:

20150322_144306_Richtone(HDR) IMG_2113

Vid ryska minnesmonumentet och vid ”Den ryska kyssen” vid Berlinmuren.

20150322_144456_Richtone(HDR) IMG_2104

 

Vid ryska minnesmonumentet och i Ingenmansland vid muren, Öst-Berlin bakom muren och Väst-Berlin på andra sidan floden Spree framför.

 

 

Semester i Berlin

Skärmavbild 2015-03-18 kl. 00.54.49

Jag tågluffade till Berlin 1982 och var sedan tillbaka 1988 och åkte då ner med ett par kompisar vars pappa är berlinare.

Därför fick jag uppleva Väst-Berlin ”på riktigt” genom deras familj och eftersom jag var i stan i tre veckor så hann det faktiskt också bli vardag mitt i semesteryran.

Dessutom fick jag uppleva Väst-Berlin när staden var omringad av muren och på många sätt var det skrämmande med beväpnade vakter på muren, polishundar och olika begränsningar som inte existerar idag.

När muren föll 1989 satt både jag och mina Berlin-kompisar framför teven i Stockholm eftersom vi bodde där då och jag minns att det kändes märkligt att föreställa sig att det var samma stad i tv-rutan som den vi hade hängt i under de där veckorna bara ett halvår tidigare.

Jag bestämde att jag skulle tillbaka till Berlin så fort som möjligt och lekte även med tanken att flytta dit ett tag, men det tog istället 27 år innan jag kom tillbaka.

Mina kompisar har bott här permanent i tjugo år så de har så klart inte samma känsla i magen som jag har när jag går på gatorna, men det har verkligen varit en sådan otrolig nostalgitripp.

Deras pappas restaurang ligger kvar på Akazienstrasse och båda bor fortfarande på promenadavstånd från restaurangen och alla de ställen som vi hängde på 1988.

Vi älskar fortfarande vintage och idag var vi till vintagebutiken Garage som säljer kläder på kilovara!

På KILOVARA!

Hur många timmar vi var där vet jag inte, men vi hade bestämt oss för att inte stressa utan bara njuuuuuuuuta av allt som fanns där inne.

jag hann luska igenom halva butiken under eftermiddagen köpte tio skjortor till priset av vad en enda vanligtvis kostar och expediten fick praktiskt taget slänga ut oss en minut efter stängning.

Vi ska även tillbaka imorgon och fortsätta gå igenom butiken plagg för plagg eftersom det är ”happy hour” med trettio procent rea 11-13.00!

HAPPY HOUR i en klädbutik!!!!!

Nyp mig!

Mitt i en jättehög med t-shirts hittade jag så klart en med texten ”Sverige” på magen. jag köpte den även om jag insåg att jag aldrig hade köpt den hemma…

Vi har ätit en massa god mat och druckit något glas vin (för mycket), men man får faktiskt unna sig när man inte har varit på semester på tre år.

Flygresan hit var för jävlig på ren svenska och turbulensen när vi flög in över Berlin var inte att leka med för någon som är galet flygrädd.

Jag har vanligtvis inte handsvett, men tidningen jag höll i handen under landningen var inte önskvärt torr efteråt… Fem dagar kvar i Berlin och det känns overkligt och förbannat härligt.

Tchusssssss som vi berlinare säger!!!

..Skärmavbild 2015-03-18 kl. 00.54.49 Skärmavbild 2015-03-17 kl. 11.49.58 Skärmavbild 2015-03-18 kl. 02.31.48 Skärmavbild 2015-03-18 kl. 02.31.36

Lugnet före stormen!

På fredagen stack jag till Älvkarleby för att fira lite med familjen och på bilderna kan man se hur det såg ut INNAN invasionen.

När himlen är blå och man känner våren i luften finns nog inget bättre ställe att vara på för mig och det har väl att göra med allt det där med rötter och barndomsminnen antar jag.

Älvens brus… Hm… Irriterande för många, men sövande och rogivande för mig…

Egentligen är det här den bästa tiden på året!

Alla vet att det är dagen före julafton som är bäst, inte själva julafton och när man anar våren och känner förväntningarna inför den är det faktiskt bättre än när den faktiskt är här, framför allt om man är pollenallergisk…

Att längta efter något är alltid bättre än när man väl får det och inser bristerna oavsett om det handlar om en ny jacka eller en speciell dag…

Men, USCH vad deprimerande det lät!

Nu pratar vi om våren istället!

Jag har inte varit ut och letat efter Tussilago än, men det är väl ändå för tidigt?!!!!

Måns vann Mello igår och det var ju egentligen bara väntat för det var faktiskt den bästa låten, framför allt med tanke på våra chanser i Eurovision.

Det ska bli RIKTIGT spännande att se Eurovision i år och jag kanske till och med skulle göra som i gamla dagar; ha FEST, bli skitfull och sjunga högt och falskt!!!

 

våriälkaby preparty

 

Supershowen på SVT börjar snart produceras!

2010 var första gången jag spelade in barnprogram och mycket har hänt sedan dess.

Den gången var det ett avsnitt av Doreens dilemman på SVT där vi gästade Doreen Månsson hennes program dör hon sjöng lågar som handlade om barns vardagsproblem.

Kolla på Youtube!

Sedan gjorde Diamond Dogs ett inhopp i Rampfeber som var en talangtävling som dömdes av en barnjury.

Läskigt!!!

Värre än både Tivoli-tävlingen som Diamond Dogs vann 2004 på SVT och till och med värre än Talang 2007 där Diamond Dogs tog sig till final.

2013 spelade jag in barnprogrammet Superdräkten på SVT och var där Super-Peter och hjälpte barn att fixa egna kostymer av återvinnings-material.

Nu är det 2015 och fortsättningen på Superdräkten ska spelas in med början från sommaren och den nya serien heter Supershowen och är en talangtävling för barn som vill gå in i rollen som sina idoler.

Ungarna ska sjunga och dansa och det här är nog det roligaste projekt jag har varit inblandad i på länge!

Jag har inga egna barn, men jag har ett väldigt stort barn inuti mig brukar jag svara på hur jag vet hur jag ska agera med personer som är så mycket unge än jag själv.

1 IMG_4223 RAM

Det kommer helt naturligt och jag hoppas att den där ungen i mig aldrig försvinner.

Bilderna i det här inlägget kommer från Doreens dilemman från 2010!

 DD_0091 DD_0117 DD_0159 

 Ps. Om du själv vill vara med i Supershowen eller vet barn som vill så går det fortfarande att anmäla sig på SVT Barnkanalens hemsida!

 

vanna 2

Inspelningarna till Humorgalan 2015 fortsätter

Förutom att jobbet med kostym är roligt så får jag dessutom träffa en massa roliga människor om dagarna!

Att på samma dag få träffa de nedanstående människorna och förena nytta med nöje är egentligen mer än jag förtjänar som den syndare jag är.

Förutom personerna på bilderna gled också Anna Blomberg och Tony Irving in på inspelningen och gav sitt bidrag till Unicef och Humorgalan genom att agera i en varsin sketch.

Dessa begåvade människor gör att man lätt känner sig liten.

Idag har vi bland annat filmat på House of Dogs och det var otroligt kul att ha hela filmteamet på besök hos mig. Bara en person tappade bort sig på vägen upp till marknivå och det är en framgång! 

Imorgon går vi in på fjärde dagen av inspelningarna och sedan är det faktiskt en veckas uppehåll med planering inför den sista veckans drabbningar.

Missa nu inte Humorgalan på Valborgsmässoafton på TV4!

jag har skrattat läppen av mig idag… Undrar vart den tog vägen…?

 

Skärmavbild 2015-03-11 kl. 17.58.31

 

Jag, Lars-Åke och Vanna Rosenberg som en liten svamp mellan oss.

 

 

Skärmavbild 2015-03-11 kl. 22.12.22

 

På besök i Storkyrkan i Gamla stan, dessvärre med något opassande på huvudet, men vem tänkte på det i yran…?

Skärmavbild 2015-03-11 kl. 22.12.35

 

Vad dessa grönsaker används till på Humorgalan måste man vänta med att få veta till Valborgsmässoafton på TV4.

vanna 2

 

Jag och Vanna Rosenberg i Storkyrkan i Gamla stan i väntan på filmtajm.

robertpetermorgan

Humorgalan 2015

Bland de roligaste kostymuppdragen för mig sedan tre år tillbaka är att fixa kläder till produktionsbolaget Meter Film när de producerar Humorgalan för TV4.

Just nu sitter jag på ett slott ute i spenaten och hjälper Vanna Rosenberg och Peter Magnusson med kläder när de spelar in sketcher med hela det fantastiska teamet på Meter Film.

Vissa människor bara klickar man med och det här gänget med produktionsledaren Helena Björk i spetsen är ett sådant.

Alla inblandade är så bra och lätta att jobba med att jag ärligt talat inte förstår hur ett produktionsbolag kan hitta så behagliga personligheter som passar så bra ihop och dessutom behålla dem i bolaget.

Det må låta klichéartat, men det är faktiskt så.

När man bara känner sig hemma helt enkelt…

Man ska kanske inte säga så, men det känns inte ens som jobb för det är ett så extremt trevligt sammanhang.

Att dessutom få se proffs som Vanna Rosenberg och Peter Magnusson agera på nära håll är galet inspirerande.

Något jag har lärt mig som kostymör de senaste ären är att man inte kan överleva utan två saker ute på inspelning; säkerhetsnålar och gaffatejp och båda har kommit till användning flera gånger idag redan.

Det enda negativa med tv-inspleningar är att de börjar vid den tid jag lägger mig i vanliga fall; på MORGONEN!

Ps. Bilden längst upp är från inspelningen från Humorgalan 2014 med Robert Gustafsson och Morgan Alling. Foto: Daniel Ahlberg

 

Melodifestivalen Andra chansen

kristin molly

Varje år är många förbittrade över att fel låtar går till final och Andra chansen och ännu fler är upprörda över vem som vinner hela klabbet, men ska vi inte bara inse att alla har olika åsikter om vad som är bra och dåligt och att smaken faktiskt är som baken?

Ju mer man försöker tvinga på någon sina egna åsikter så slår de dessutom bakut och gör tvärtom och det har ju snackats en hel del om Kristins storhet i pressen så det kanske blev en naturligt backlash?

Vad gäller Mello så blir jag ändå inte LIKA förundrad över hur svenskarna röstar där som jag blir över hur många som faktiskt röstar främlingsfientligt vid våra riksdagsval och det är väl något som borde göra att Mello känns som den berömda fisen i rymden?

Det kanske är dumt att jämföra politik med musiktävlingar, men jag tror att det för många handlar om samma krafter.

Att ha en EGEN åsikt om något som ingen annan kan styra.

Jag tänker inte ge mig in någon diskussion om att Mello var dåligt i år, att fel låt gick hit eller dit, men jag är otroligt besviken över att två av bidragen inte hamnade i final och det är Kristin Amparo med I see you och Molly Pettersson Hammar med I´ll be fine.

Molly åkte ut redan i delfinalen och Kristin försvann i Andra chansen ikväll och jag såg nog ut som en fågelholk båda gångerna.

Ingen skugga över de som gick vidare, men de här två tyckte jag höjde sig så mycket över det som vanligtvis är med i Mello att det nog kommer att ta ett tag innan jag kommer över chocken.

Jag är uppriktigt ledsen för att Kristin inte gick till final ikväll eftersom låten är en sådan rysare att håren står på armarna när jag lyssnar på den och samma sak gäller med Molly.

Båda två har garanterat en varsin kanonkarriär framför sig för ingen kan ju välja bort sann talang, eller…?

Oavsett så kommer jag mest att minnas Mello 2015 för de där båda damernas skull och jag kan knappt vänta på deras album som helt enkelt MÅSTE vara bra för det finns ingen annan möjlighet.

Amen.

ddz-omslag

Att inte ens hinna gå på toaletten…

Jag klagar absolut inte för jag gillar verkligen att ha tempo i mitt liv, men de senaste veckorna har varit så intensiva att jag vissa dagar faktiskt prioriterar bort matpauser och toalettbesök.

Rättare sagt så glömmer jag bort att båda sakerna är nödvändiga för att fungera bra och effektivt, men är jag inne i något kreativt så försvinner faktiskt allt runt omkring.

Ja, det låter klyschigt, men det är sant.

Det kanske är därför många kreatörer ser undernärda ut…?

Bara en tanke.

Inga namn!

Vad är det då jag gör som tar sådan tid att jag till exempel vissa dagar till exempel måste prioritera bort att blogga?

Musik!

Varje ledig stund skriver jag texter till nya plattan med Diamond Dogz och på stunder jag inte har skriver jag texter till mitt nya och än så länge hemliga projekt.

Båda koncepten ska ges ut under våren och det handlar om cirka femton låtar som ska textsättas.

jag älskar ord så det är verkligen inget lidande, men det blir många sena nätter vid ordbehandlingsprogrammet i datorn och även en del stunder i fosterställning när jag igen hittar de RÄTTA orden…

På tal om det så är det bäst att jag återvänder till dokumentet som väntar med den där halvfärdiga texten som jag vet kommer att bi fin… snart…

1/4 är det tänkt att första singeln från Diamond Dogz andra album ska släppas och jag tror att den blir den bästa låten hittills…

Ps. Bilden är från första singeln med Diamond Dogz och tagen av Daniel Ahlberg.

 

sundsvalltavla

Sundsvall var UNDERBART!

sundsvallkrona sundsvallko 

Diamond Dogs åkte upp till Sundsvall i lördags eftermiddag eftersom Club Alexis kallade!

Vi har samarbetat med klubben tidigare och det är alltid lika kul!

En mysig bilresa upp med gänget var som vanligt skitkul från början till slut och de andra hämtade mig på Djurgården där jag var och gratulerade Arne Weise på 85-årsdagen.

Den historian drar jag senare för det är den värd på alla sätt.

Railway inn i Sundsvall var stället som Club Alexis hade hyrt in sig på denna kväll och det var precis ett ställe i min smak; KITSCHIGT! Det var helt enkelt en stor cowboy-saloon med plankgolv, plankväggar, lantlig inredning och det var nog bara höbalarna som fattades för att det skulle se fullständigt ut som vilda västern.

Jag stormtrivdes och njöt av minsta detalj som jag dessutom så klart passade på att fota mig med, i, framför och ovanför och även under.

Bildbevis följer.

Efter att festen var över så åkte vi vidare till E-street vilket var en karaokebar fick jag höra, men det var så mycket mer!

Flera barer, dansgolv och massor av trevliga och roliga människor!

Vem sa att norrlänningar är fördomsfulla…? Jag träffade då inte på en enda liten rasist eller bögknackare, men det kan så klart bero på att alla de killarna och tjejerna var i Falun på sportevenmanget och röjde runt…

Vi hade verkligen en helgalen och kul ördag i Sundsvall och jag sänder en tanke till och en rejäl dunk i ryggen på arrangörerna av Club Alexis som vågar sticka ut i Sundsvall och verkligen göra sin grej utan att tveka.

Jag hoppas vi får åka tillbaka till Sundsvall snart och mysa lite till!

sundsvalltavla peteropa