Jag sprack från ystad till Haparanda vid min förlossning.
Jag råkade ut för något som kallas sfinkterruptur, vilket innebär att jag sprack från slidan till ändtarmsöppningen. I mitt fall skadades även tarmens slemhinna och den återhämtade sig aldrig och därför är jag idag stomiopererad (det är en betydligt längre historia än så men den tar vi en annan gång).
Sfinkterruptur grad 4.
Bildkälla.
Jag vet att många fasar för att spricka och just att spricka hela vägen från slidan till ändtarmen är kanske, tillsammans med oro för hur bebisen ska klara sig, den största mardrömmen man har inför en förlossning. Många vill inte höra talas om den här typen av skada och väljer att vara ovetande och hoppas att det bara är något som händer andra. Jag var själv en av dem. Jag ville inte veta och tänkte:
Det händer ju inte mig!
Pyttsan! Det hände och det förstörde (förstör fortfarande) en stor del av mitt liv.
Till följd av det som hände i förlossningssängen har jag haft stora problem med analläckage/avföringsinkontinens. Jag bajsade på mig och jag kunde inte hålla gas. Jag har under största delen av tiden stor smärta som intensifieras i samband med operationer och vissa gånger behöver jag starka smärtstillande för att ens orka leva. Jag är idag stomiopererad för att avlasta min trasiga tarm i hopp om att chanserna till att kunna laga tarmen ska öka och sanningen är den att jag är tacksam, med stomin slipper jag nämligen problemet med bajs i brallan.
Såhär har jag sett ut någonstans runt mellangården, bilden är kapad för att jag inte vill visa mer än såhär. De mest privata delarna håller jag för mig själv, haha.
Idag skäms jag inte för att berätta om detta och berätta, det gör jag gärna. För alla som bara vill lyssna. Det har dock inte alltid varit så. Första tiden skämdes jag och tyckte att jag hade misslyckats totalt med min främsta uppgift som kvinna. Nämligen att snabbt och problemfritt föda fram mitt barn.
Nu efterlyser jag dig som också sprack vid din förlossning. Jag vill gärna ta del av din berättelse och höra hur det är med dig idag. Hur du mår, vad du tvingats gå igenom, hur du hanterat allt och hur du upplevt den hjälp du fått av vården. Skriv en kommentar med din berättelse och om du är intresserad av att berätta ännu mer här på bloggen nämner du även det så kontaktar jag dig 🙂
