”Alltså seriöst Hanna, du har ju blivit en riktig mediahora.”
Ovan skrivna mening är vad jag fick höra i lördags när jag för en gångs skull var på fest. Personen berättade även att det inte ”bara” är han som tycker så utan tydligen är det visst många här i Älvsbyn som delar den uppfattningen.
Bara för att jag är en stark kvinna som är öppen med allt jag går igenom betyder inte det att jag inte blir ledsen eller tar åt mig när någon framför sina åsikter. Åsikter får man ha men kanske kan man försöka vara lite finkänslig när man framför dessa.
Jag är bara människa. Jag har känslor och jag blir förbannat jävla ledsen jag också ibland.
I det här fallet var det en man som framförde sina åsikter och som du förstår handlade dessa åsikter om att jag är en mediahora. Det handlade bland annat om den här bloggen och vad jag ”får ut” av den. Vilka rubriker jag sätter, att jag gör det för min egen vinning, att jag ibland skriver om förlossningsskador och andra gånger att jag suttit ute i solen. Han ställde dessutom två frågor (som jag fick ok av honom att besvara här) varav jag idag har tänkt svara på den ena:
”Är det värt att offra ditt men framförallt Adams och Selmas privatliv för att få uppmärksamhet gällande förlossningsskador?”
För det första, det finns fortfarande saker jag inte berättat/berättar om. Kanske svårt att förstå men än har jag inte fixat att dela med mig av ALLT. Men ja, jag vet att jag är väldigt privat och det har växt fram, såhär privat var jag inte när allt började. Då gick bloggen knappt att spåra till mig för jag skämdes, jag vågade inte vara öppen. Jag har växt otroligt mycket och jag är stolt över den resan jag själv gjort.
För det andra, vad gäller media såsom TV och radio mm som jag medverkat i: Tror du att jag ringer upp media själv för att de ska göra intervjuer med mig?! Svar: NEJ! Tror du på riktigt att det var ”kul” att sitta i direktsänd nationell TV hos Malou och berätta att jag bajsade ner mig?
För det tredje och kanske viktigaste av allt:
För min egen del är det för sent.
Jag gör inte det här för MIG. Det som hänt mig kan aldrig någonsin suddas ut, det kan inte göras ogjort. De första åren med Selma, när jag fick kämpa för att få ihop mitt liv, när jag missade så otroligt mycket som jag önskat göra med henne. När det krävdes minutiös planering och tejpande av underliv för en sketen promenad med barnvagnen. DE ÅREN KOMMER JAG ALDRIG FÅ TILLBAKA. Så hur mycket jag än krigar kommer det för all framtid vara för sent för mig.
Däremot kan jag förändra!
Jag kan se till att ingen mer kvinna ska behöva genomlida det helvete jag gått och fortfarande går igenom. Ingen ska behöva ha det som jag har det, som jag haft det under de senaste fem åren. Jag är inte ute efter att ”mediahora mig”, jag är ute efter att skapa medvetenhet, debatt, uppmärksamhet, förbättring, förändring för framtidens födande kvinnor så att de inte ska behöva gå igenom mitt helvete. För sanningen är den att jag kände mig så jävla ensam i allt helvete jag gick igenom. Idag vet jag att jag är långt ifrån ensam och jag VET att jag personligen bidragit till att fler kvinnor vågat ”komma ut” med sina trasiga underliv!
För varje kvinna jag på något sätt hjälper är det absolut värt allt. Jag får ofta mail, personliga meddelanden på facebook, kommentarer, ja till och med handskrivna brev från kvinnor som berättar hur mycket jag hjälpt dem. Hur häftigt är inte det, JAG.. lilla Hanna från Norrbotten.
Vad gäller Adam och Selma säger jag såhär: Jag tycker inte att jag delar med mig av mer privata saker om min make eller mitt barn än någon annan via sociala medier. Hur många lägger inte ut bilder på sina barn med texter om vad de gjort idag/igår eller ska göra i morgon? Jag följer många vänner som delar med sig av sådant, varför skulle det vara annorlunda bara för att det är JAG som gör det? Andra kvinnor som bloggar om familjeliv, jag vet ett flertal här i Älvsbyn, är det samma sak med dem då?
Och vad gäller dig:
Det är män som du som skapar tabu.
Vem i helvete ger dig rätten att kalla mig för mediahora. HORA är inget man kallar en kvinna, inte ens om man säger media före hora.
Sist men inte minst. Om din flickvän en dag ska föda barn och något, gud förbjude, händer henne under förlossningen: Då är jag övertygad om att du kommer att vara tacksam över den kamp jag (tillsammans med andra kvinnor) för idag.
