Jag har lärt mig mycket om livet efter döden 

Det är mycket enklare för de efterlevande om man dör i det land där man är folkbokförd och helst ska man vara medborgare där också. 

Dessutom bör man ha alla sina pengar i samma bank, i det land där man både är folkbokförd och medborgare. 

Om man är gift och makan/maken ska ärva allt är det bra om båda har var sitt konto så att man inte sitter med ett spärrat gemensamt konto och den efterlevande  måste leva på kredit fram tills bouppteckningen är klar.

Så många anhöriga som möjligt bör ha insyn i ekonomin.

Det är enklare för de efterlevande om man berättar eller antecknar hur man vill ha sin begravning. Gärna in minsta detalj.

  
Pappa på semester i Italien 

Lavendla begravningsbyrå 

Det kan kännas fånigt att jämföra priser på begravningar och det blir ofta bråttom att styra upp allt när någon nära dör.

Men för mig känns det viktigt att inte betala för mycket eftersom det är mammas pengar det handlar om.

Pappa hade ingen försäkring som täcker kostnaderna och eftersom han var skriven i Norge visade det sig att vi till och med måste betala för kremeringen själva. 

Så jag började kolla priser på allt och hittade Lavendla begravningsbyrå på nätet. BÄST på alla sätt. En rak, trevlig och engagerad kvinna ringde mig inom en timme från det att jag tagit kontakt och svarade på alla mina frågor. Jag var särskilt tacksam för att hon inte tyckte synd om mig för att pappa var död utan helt proffsigt svarade på alla frågor jag hade – hon fattade vilken personlighetstyp hon hade att göra med. Det upplever jag som äkta inkännande.

Nu ringer hon mig inför varje steg i processen – när skatteverket utfärdat dödsattest, när de ska hämta på bårhuset och när kremeringen blir av. Så jag vet. För mitt största bekymmer var att pappas kropp låg på bårhuset. Tänk om de skulle bli tvungna att balsamera den bara för att det tog sån tid att få fram dödsattesten. 

Det är nog svårt att förutse vad som känns svårast och sorg är olika från person till person. I natt drömde jag att jag var jagad av zombies. Men nu när Marie på Lavendla har ringt tror jag att jag kan sova gott.

Det kommer att ordna sig.

Men jag kommer alltid att sakna pappa.

  

Gå till tandläkaren

Jag är fånigt noggrann med mina tänder.

Jag går till tandläkaren en gång om året på kontroll och jag använder tandtråd varje dag. Jag äter nästan inget godis och jag har aldrig haft ett enda hål i tänderna.

Jag vet att någon gång kommer det att hända, men jag hoppas det blir långt fram i tiden.

Min tandhygienist berättade att infektioner i tänder och tandkött kan påverka hjärtat. Jag vill ju bli 100 år gammal så jag måste vara extra noga.

  

Mina tuttar ser fantastiska ut

Jag missade en anslutning på Stockholms central. Blev irriterad.

Sen tänkte jag efter. Det finns ju ingen anledning att vara upprörd över saker en inte kan påverka. Så jag tänkte köpa mig en kopp kaffe istället. Passerade Lindex. Provade en bh som såg absurd ut, den var gjord för kläder med riktigt djup urringning. Den fick mina tuttar att se rätt fantastiska ut, så jag köpte den. Den gulliga expediten sa: ”ja, och det är trettio dagars öppet köp, så du kan gå hem och prova i lugn och ro”.

  

Come here if you’re queer

Jag gillar svenska freds kampanj ”The singing sailor”. Den är rolig, fräck och fin.The_Singing_Sailor_sea_II

Däremot känns den inte helt genomtänkt. Många fler skulle känna sig inkluderade om deras slogan ändrades till ”come here if you’re queer”. Dessutom vore det en fin blinkning (läs hyllning) till Queer nation. Googla! ”Everytime we fuck we win”

Männen måste in i våldtäktsdebatten

Just nu är debatten om den stora ökningen av antalet våldtäktsanmälningar på gång.

På TV4:as Nyhetsmorgon sitter tre kvinnor och diskuterar. Var är männen, varför är de uteslutna ur diskussionen? Steffo är den enda mannen framför kameran. Han ställer några försiktiga frågor, men ingen kille kommer ut och berättar om hur det är att vara man i det här läget.

Jag har tjatat mig till sex. Jag har utsatt män för grejer de kanske inte önskade. Ingen har klagat eller protesterat, men jag kan slå vad om att det finns någon eller några som kände ångest dagen efter.

Men jag är ingen våldtäktskvinna. Jag var bara väldigt kåt och experimentell när jag var yngre. Eller var jag en våldtäktskvinna? En sexuell terrorist?

Jag vill höra killarna berätta. De som mött kvinnor som jag och de som blivit anklagade för att ha gått över gränsen eller kanske till och med våldtagit någon (oavsett ålder och kön på offret). För kan vi mötas och försöka förstå varandra och oss själva är halva segern vunnen.

Men viktigast av allt är nog att de killar, pojkar, män och herrar som blivit utsatta för sexuella övergrepp vågar komma fram och  berätta. Helst på TV vid bästa sändningstid.

Je suis Charlie

Je suis Dangereuse

Det är lite mycket nu

Ja. Jag vet.

Jag har inte bloggat på länge.

Just nu har jag bokföring att fixa och jag har druckit tre glas vin (inte för mycket) och mannen ser på ishockey.

Så hetero.

Jag är tröttare än på länge men det ordnar sig.

Det är familjen. Ni vet – sånt där som man kan skriva om men kanske inte vill. Inte just nu.

Ja, det var allt för idag. Vi hörs i morgon, då kanske det blir annorlunda.

bronserade_pauline_01

oavsett vad är jag en mästare på avgjutning av små händer o fötter i  brons… maila mig om ni vill beställa! ylva@ylva.com