Råd om tomatodling

Jag sår tomatfrön tidigt på våren, gärna i mars månad. Jag sår i små planteringskrukor och ställer dem ljust, först i ateljén där det är varmt, sedan i ett källarfönster när de blivit lite större. De ska ha massor av ljus men helst lite svalt så de inte blir långa och rangliga.
I mitten på april börjar jag ställa ut dem i växthuset om dagarna, men tar in dem på nätterna. När de blivit tillräckligt stora planterar jag om dem i lite större krukor och tar bara in dem om temperaturen sjunker ned mot noll.
Jag har ett par gamla ugnsplåtar och en stor bricka att ställa plantorna på så jag kan bära dem fram och tillbaka.

tomatplantor
I början på maj sätter jag ut dem i bäddarna i växthuset – eller för att vara korrekt sätter jag dem i jättestora plastkrukor, för jag har tröttnat på att förnya jorden i bäddarna, det är ett sabla jobb.
Men tomater vill ha MASSOR av jord för de får mycket rötter.
Jag har beställt plastkrukor på nätet, 15-literkrukor som är ungefär 35 cm i diameter. Jag blandar planteringsjord och gödsel, det är nästan omöjligt att övergödsla tomater, pappa sa alltid att tomatplantor kan växa mitt i en gödselstack. Jag blandar kanske 1/4 kogödsel ur sån där plastsäck man kan köpa på bygghandeln. Sen ger jag dem flytande ecogödning i bevattningen också.

Tomater får inte vattnas för mycket, men det går åt en del när de bär frukt såklart. De gillar ljus men vill inte bli helt stekta av solen, så jag hänger upp skuggväv (tunt ljust tyg) för att filtrera ljuset när solen ligger på.

Varje morgon klockan sex ger jag tomaterna en mjuk dusch, nästan som ett dimmregn, med automatbevattningssystemet. Det tycker dom är jättemysigt.

Mellan grenar och stam växer det s.k. tjyvskott på de flesta tomatsorter. Det kommer liksom ett par små blad i ”klykan”. De måste nypas bort, annars blir det grenar och så får man en helt okontrollerat växande planta som dessutom ägnar mer energi åt att bli större än åt att producera frukt.

Tomaterna behöver stöd när de blir större. Först räcker det med en pinne, men senare kan man behöva binda upp dem. Jag drar snören från taket i växthuset. Om de får stora frukter knyter jag upp fruktklasarna också, så till slut ser plantorna ut som marionetter.

När de börjar bära frukt tar jag bort en del av bladverket, dels för att det skuggar, men också för att mer av plantans energi ska gå till frukterna. Det är en balansgång, för det är ju i bladen fotosyntesen sker, så de behövs en hel del bladverk. Mot slutet på säsongen, när det är risk för frost, plockar jag även gröna tomater och tar med in och lägger i kartonger i källaren. De mognar så småningom även i totalt mörker och blir jättegoda.

OBS den här texten kan komma att kompletteras med fler bilder och råd fortlöpande.

 

Jag har lärt mig mycket om livet efter döden 

Det är mycket enklare för de efterlevande om man dör i det land där man är folkbokförd och helst ska man vara medborgare där också. 

Dessutom bör man ha alla sina pengar i samma bank, i det land där man både är folkbokförd och medborgare. 

Om man är gift och makan/maken ska ärva allt är det bra om båda har var sitt konto så att man inte sitter med ett spärrat gemensamt konto och den efterlevande  måste leva på kredit fram tills bouppteckningen är klar.

Så många anhöriga som möjligt bör ha insyn i ekonomin.

Det är enklare för de efterlevande om man berättar eller antecknar hur man vill ha sin begravning. Gärna in minsta detalj.

  
Pappa på semester i Italien 

Lavendla begravningsbyrå 

Det kan kännas fånigt att jämföra priser på begravningar och det blir ofta bråttom att styra upp allt när någon nära dör.

Men för mig känns det viktigt att inte betala för mycket eftersom det är mammas pengar det handlar om.

Pappa hade ingen försäkring som täcker kostnaderna och eftersom han var skriven i Norge visade det sig att vi till och med måste betala för kremeringen själva. 

Så jag började kolla priser på allt och hittade Lavendla begravningsbyrå på nätet. BÄST på alla sätt. En rak, trevlig och engagerad kvinna ringde mig inom en timme från det att jag tagit kontakt och svarade på alla mina frågor. Jag var särskilt tacksam för att hon inte tyckte synd om mig för att pappa var död utan helt proffsigt svarade på alla frågor jag hade – hon fattade vilken personlighetstyp hon hade att göra med. Det upplever jag som äkta inkännande.

Nu ringer hon mig inför varje steg i processen – när skatteverket utfärdat dödsattest, när de ska hämta på bårhuset och när kremeringen blir av. Så jag vet. För mitt största bekymmer var att pappas kropp låg på bårhuset. Tänk om de skulle bli tvungna att balsamera den bara för att det tog sån tid att få fram dödsattesten. 

Det är nog svårt att förutse vad som känns svårast och sorg är olika från person till person. I natt drömde jag att jag var jagad av zombies. Men nu när Marie på Lavendla har ringt tror jag att jag kan sova gott.

Det kommer att ordna sig.

Men jag kommer alltid att sakna pappa.

  

Gå till tandläkaren

Jag är fånigt noggrann med mina tänder.

Jag går till tandläkaren en gång om året på kontroll och jag använder tandtråd varje dag. Jag äter nästan inget godis och jag har aldrig haft ett enda hål i tänderna.

Jag vet att någon gång kommer det att hända, men jag hoppas det blir långt fram i tiden.

Min tandhygienist berättade att infektioner i tänder och tandkött kan påverka hjärtat. Jag vill ju bli 100 år gammal så jag måste vara extra noga.

  

Mina tuttar ser fantastiska ut

Jag missade en anslutning på Stockholms central. Blev irriterad.

Sen tänkte jag efter. Det finns ju ingen anledning att vara upprörd över saker en inte kan påverka. Så jag tänkte köpa mig en kopp kaffe istället. Passerade Lindex. Provade en bh som såg absurd ut, den var gjord för kläder med riktigt djup urringning. Den fick mina tuttar att se rätt fantastiska ut, så jag köpte den. Den gulliga expediten sa: ”ja, och det är trettio dagars öppet köp, så du kan gå hem och prova i lugn och ro”.

  

Come here if you’re queer

Jag gillar svenska freds kampanj ”The singing sailor”. Den är rolig, fräck och fin.The_Singing_Sailor_sea_II

Däremot känns den inte helt genomtänkt. Många fler skulle känna sig inkluderade om deras slogan ändrades till ”come here if you’re queer”. Dessutom vore det en fin blinkning (läs hyllning) till Queer nation. Googla! ”Everytime we fuck we win”

Männen måste in i våldtäktsdebatten

Just nu är debatten om den stora ökningen av antalet våldtäktsanmälningar på gång.

På TV4:as Nyhetsmorgon sitter tre kvinnor och diskuterar. Var är männen, varför är de uteslutna ur diskussionen? Steffo är den enda mannen framför kameran. Han ställer några försiktiga frågor, men ingen kille kommer ut och berättar om hur det är att vara man i det här läget.

Jag har tjatat mig till sex. Jag har utsatt män för grejer de kanske inte önskade. Ingen har klagat eller protesterat, men jag kan slå vad om att det finns någon eller några som kände ångest dagen efter.

Men jag är ingen våldtäktskvinna. Jag var bara väldigt kåt och experimentell när jag var yngre. Eller var jag en våldtäktskvinna? En sexuell terrorist?

Jag vill höra killarna berätta. De som mött kvinnor som jag och de som blivit anklagade för att ha gått över gränsen eller kanske till och med våldtagit någon (oavsett ålder och kön på offret). För kan vi mötas och försöka förstå varandra och oss själva är halva segern vunnen.

Men viktigast av allt är nog att de killar, pojkar, män och herrar som blivit utsatta för sexuella övergrepp vågar komma fram och  berätta. Helst på TV vid bästa sändningstid.

Je suis Charlie

Je suis Dangereuse

Det är lite mycket nu

Ja. Jag vet.

Jag har inte bloggat på länge.

Just nu har jag bokföring att fixa och jag har druckit tre glas vin (inte för mycket) och mannen ser på ishockey.

Så hetero.

Jag är tröttare än på länge men det ordnar sig.

Det är familjen. Ni vet – sånt där som man kan skriva om men kanske inte vill. Inte just nu.

Ja, det var allt för idag. Vi hörs i morgon, då kanske det blir annorlunda.

bronserade_pauline_01

oavsett vad är jag en mästare på avgjutning av små händer o fötter i  brons… maila mig om ni vill beställa! ylva@ylva.com