Gå till tandläkaren

Jag är fånigt noggrann med mina tänder.

Jag går till tandläkaren en gång om året på kontroll och jag använder tandtråd varje dag. Jag äter nästan inget godis och jag har aldrig haft ett enda hål i tänderna.

Jag vet att någon gång kommer det att hända, men jag hoppas det blir långt fram i tiden.

Min tandhygienist berättade att infektioner i tänder och tandkött kan påverka hjärtat. Jag vill ju bli 100 år gammal så jag måste vara extra noga.

  

Mina tuttar ser fantastiska ut

Jag missade en anslutning på Stockholms central. Blev irriterad.

Sen tänkte jag efter. Det finns ju ingen anledning att vara upprörd över saker en inte kan påverka. Så jag tänkte köpa mig en kopp kaffe istället. Passerade Lindex. Provade en bh som såg absurd ut, den var gjord för kläder med riktigt djup urringning. Den fick mina tuttar att se rätt fantastiska ut, så jag köpte den. Den gulliga expediten sa: ”ja, och det är trettio dagars öppet köp, så du kan gå hem och prova i lugn och ro”.

  

Come here if you’re queer

Jag gillar svenska freds kampanj ”The singing sailor”. Den är rolig, fräck och fin.The_Singing_Sailor_sea_II

Däremot känns den inte helt genomtänkt. Många fler skulle känna sig inkluderade om deras slogan ändrades till ”come here if you’re queer”. Dessutom vore det en fin blinkning (läs hyllning) till Queer nation. Googla! ”Everytime we fuck we win”

Männen måste in i våldtäktsdebatten

Just nu är debatten om den stora ökningen av antalet våldtäktsanmälningar på gång.

På TV4:as Nyhetsmorgon sitter tre kvinnor och diskuterar. Var är männen, varför är de uteslutna ur diskussionen? Steffo är den enda mannen framför kameran. Han ställer några försiktiga frågor, men ingen kille kommer ut och berättar om hur det är att vara man i det här läget.

Jag har tjatat mig till sex. Jag har utsatt män för grejer de kanske inte önskade. Ingen har klagat eller protesterat, men jag kan slå vad om att det finns någon eller några som kände ångest dagen efter.

Men jag är ingen våldtäktskvinna. Jag var bara väldigt kåt och experimentell när jag var yngre. Eller var jag en våldtäktskvinna? En sexuell terrorist?

Jag vill höra killarna berätta. De som mött kvinnor som jag och de som blivit anklagade för att ha gått över gränsen eller kanske till och med våldtagit någon (oavsett ålder och kön på offret). För kan vi mötas och försöka förstå varandra och oss själva är halva segern vunnen.

Men viktigast av allt är nog att de killar, pojkar, män och herrar som blivit utsatta för sexuella övergrepp vågar komma fram och  berätta. Helst på TV vid bästa sändningstid.

Je suis Charlie

Je suis Dangereuse

Det är lite mycket nu

Ja. Jag vet.

Jag har inte bloggat på länge.

Just nu har jag bokföring att fixa och jag har druckit tre glas vin (inte för mycket) och mannen ser på ishockey.

Så hetero.

Jag är tröttare än på länge men det ordnar sig.

Det är familjen. Ni vet – sånt där som man kan skriva om men kanske inte vill. Inte just nu.

Ja, det var allt för idag. Vi hörs i morgon, då kanske det blir annorlunda.

bronserade_pauline_01

oavsett vad är jag en mästare på avgjutning av små händer o fötter i  brons… maila mig om ni vill beställa! ylva@ylva.com

Femtio nyanser i verkligheten

på lördag kväll är det BurlesQue Bar i Visby och jag kommer att vara där och berätta om mina tillkortakommanden inom BDSM – eller sadomasochism som det hette på nittiotalet.

Min utgångspunkt har alltid varit att alla erfarenheter är bra, även de dåliga. Det betyder inte att en ska utsätta sig för risker i onödan, men när det blir dåligt så är även det en erfarenhet. Som kan vara lärorik när man i backspegeln tittar tillbaka och analyserar den. Förutsatt att en klarar sig undan utan bestående men.  

Och det var ju trots allt allmänbildande.

 
Foto: Kim Paulin