Fanny och Willy i en och samma person

för cirka tre månader sedan gjorde jag den här avgjutningen.

I Torsdsgs gjöt jag av Willys små händer. Det var svårt att föreställa sig att han legat därinne i magen, svävande i fostervatten.

När jag var barn älskade jag att titta på Lennert Nilssons fotografier i boken ”Ett barn blir till”. Också tanken på att vi är starkt kopplade till havet så att fostret utvecklas i vatten är fascinerande. Det gör teorin om att livet på jorden först uppkom i havet desto mer trovärdig.

  
Vill du också ha en avgjutning av dig själv? Maila ylva@ylva.com

Åldersnoja, vem? Jag?

En fin grej med att inte ha egna barn är att det inte finns någon där som kan påminna en om att en är gammal, ouppdaterad, sliten och ful.

Ungdom och skönhet hör ihop – den bästa komplimang en så småningom kan hoppas få är: ”Det syns att du måste ha varit vacker när du var ung”

Än så länge får jag i bästa fall höra ”du är vacker för din ålder”.

  
Det är hyckleri att påstå att en inte bryr sig om sitt utseende. Samtidigt är personer som satsar på andra värden i livet så oerhört mycket mer intressanta. Och ofta är deras utseende också mer intressant – något lyser igenom. Det där andra – förmågan att ställa sig bredvid och betrakta ur ett vidare perspektiv, kanske.

Det är den förmågan jag eftersträvar.

Det är därför jag vägrar botox och ansiktslyftning.

Sen är det ju rätt dyrt också – det får väl räcka att jag går till en bra hårfrisör och klipper mig ibland.

Jag tror det var tidningen MAD som på sjuttiotalet myntade uttrycket: ”hellre naturligt ful än onaturligt vedervärdig”. Men sen dess har ju den kosmetiska industrin utvecklats en del förstås.
Det är dock också en genusfråga. Äldre män får karaktär när de blir gråsprängda och väderbitna – det förminskar inte deras attraktivitet. Tror jag. Tiderna kan ha förändrats. Som sagt, jag har inga barn som kan hålla mig uppdaterad.

Om sexualisering, dubbelmoral och ställningstagande 

Kukar och fittor, oavsett utformning, är viktiga delar av våra kroppar och viktiga i kulturhistorian. 
I en värld där inte bara den vuxna utan även barnets kropp sexualiserats så till den milda grad att tvååriga småflickor har bikini-bh på stranden måste vi skapa en motkraft av nudister, slampor av alla genus, stolta horor och horbockar.

Det sägs att den viktorianska eran var den mest sexfixerade av alla i den västerländska historian och det känns som att vi är på väg tillbaka till en ny sådan.
Sexualisering är ett märkligt ord eftersom många tror att det är något dåligt som är en följd av för stor öppenhet när det gäller sex, när det egentligen är en följd av för stort mått av dubbelmoral.
En vän till en vän på Facebook har lagt en länk till ett Youtubeklipp med Jacques Brel som sjunger om sjömännen i Amsterdams hamn.

Jag fastnade för en rad i sista versen, ”… et ils pissent comme je pleure sur les femmes infidèles…” den beskriver exakt den värsta dubbelmoralen av alla: att en regel gäller för mig, en annan för dig. Eller som i det här fallet: en regel för män, en annan för kvinnor.

(David Bowies version av den här låten är bättre. Den är åtminstone genusneutral.)

Kanske borde jag sluta kämpa emot.
Det är ju enklare att hitta fittsymbolik i varje lakansveck, klippskreva eller orkidé än att ständigt konfrontera och konfronteras med samhällets nypuritanism.

 
Foto: Kim Paulin 

Jag skulle kunna göra som Georgia O’Keeffe, måla blommor och alldeles bestämt hävda att de bara är blommor. Låta någon annan ta fighten.

Smart av Georgia, det underlättade ju inte bara för henne själv utan även för hennes publik och för dem som köpte hennes verk och hängde dem i vardagsrummet. Tack vare ”hemligheten” de bar med sig krävde de inte ett aktivt ställningstagande – något som min konst faktiskt gör.

Det är kanske inte rätt att kräva så mycket av sin publik. Eller jo, men då handlar det också om att lägga sin förväntan på rätt nivå.

Recept för lycka

Mitt recept på lycka är att hitta en plats där jag trivs och mår bra.

Sen vill jag ha saker att se fram emot – inte för långt fram i tiden – helst varje vecka. Det kan vara enkla saker som att träffa en kompis eller mer lyxiga saker som ett besök på operan.

I sommar är det parkteaterns föreställningar som kommer att ge massor av tillfällen till lycka.

Jag tror på fullaste allvar att det går att välja lyckan. Det går kanske inte att gå runt i ett evigt lyckorus, men det är fullt möjligt att höja lyckonivån i sitt liv genom att fokusera på sådant som ger behagliga känslor.

Även när det gäller minnen – välj att lägga mest tid på de lyckliga minnena.

Foto: Jan Dahlqvist

Jag och pappa i havet (vi hade tänkt använda fotot som julkort)

Nationaldagsteman: Integration och erotik

Tittar på TV4:as Nyhetsmorgon och här är min ”spaning”:

Typiska svenska teman är integration och erotik.

Vi är stolta över att vi lyckas hjälpa flyktingar som kommer hit och ge dem utbildning och jobb. Vi är lite kluvna till vårt rykte som sexuellt frigjorda, men på en mer övergripande nivå är vi stolta för att vi har kommit så långt kumskapsmässigt.

  

Vad ska du bli efter döden?

Det florerar ett otal tester som delas friskt på facebook, ”vilket djur är du när du är arg?” eller ”Vad betyder ditt namn?” och nu senast ”Vad kommer du att jobba som efter döden?”

Många blir skyddsänglar och det verkar ju fint, men jag saknar roligare alternativ, som gödning till trädgårdslandet, eller kanske förorenare av dricksvatten.

Utan att göra testet har jag dock räknat ut vad jag ska bli.

st_valentin_s
Jag tänker bli reliker, utspridd i massvis av små skrin över hela världen, vissa så små att människor kommer att bära dem som smycken runt halsen.
Jag funderar på att tjuvstarta genom att sälja nagelklipp och hårtestar redan i min livstid.
Det där dammet som blir när jag filar fötterna ska jag sälja extra dyrt som potensmedel till japaner.