Frågestund!
Hey!!! Förlåt jag är otroligt seg ibland, men slänger upp en frågestund nu då jag får så otroligt mycket frågor dagligen och jag kommer svara på ALLT. Bara att skriva din fråga i kommentarsfältet så kommer svaren upp på måndagkväll!
Konsten att älska sig själv
Hoppas allt är bra med er, själv ligger jag helt slut i sängen efter en partyfylld helg. Men kände att jag behövde skriva av mig lite.
Jag får meddelanden dagligen, från tjejer framför allt. Unga men även kvinnor som är äldre än mig. Jag får även mail från flickor i 12-13 års åldern som berättar att de blir utstötta/hackade på och att de hatar sig själva, andra uttrycker även att de inte ens orkar leva. Det känns verkligen i hjärtat då jag känner igen mig så mycket i vad de beskriver, för jag var precis likadan i tonåren. Vilsen, osäker, utstött och tänkte ofta om folk ens hade brytt sig om jag försvann. Jag har alltid haft ett väldigt destruktivt beteende mot mig själv och alltid tryckt ner mig själv. Jag minns även hur jag satt och bad till Gud om att få vakna upp i någon annans kropp. Istället för att vara glad för att jag är jag och inse att jag kom hit för en anledning. Men det är nog något av det svåraste i livet, att lära sig att älska sig själv. Speciellt i en värd där vi ständigt blir intalade att vi aldrig ska vara nöjda med oss själva då media ständigt vill sälja på oss saker och intala oss vad som är perfekt. Och uttrycker man sig om att man är någorlunda nöjd med sig själv blir människor provocerade och ska påpeka att man minsann inte ska ha luft eller tro man är bättre på något sätt. Asså helt ärligt vad är det för en jävla värld vi lever i? För den verkar väldigt mycket gå ut på att människor tror dom ska tycka om sig själva mer genom att trycka ner andra istället för att jobba på att göra sig själv nöjd. Nej du blir inte smalare för att du kallar någon annan tjock, nej du får inte finare hår själv för du påpekar någon annans hår och NEJ du blir inte snyggare för du kallar någon ful, tvärtom. Jag personligen kan inte tycka en annan människa är attraktiv på något sätt om personen inte har en vacker insida, det tar bara emot för mig.
Det sjuka i denna världen är också att vi hör ständigt hur viktigt det är att ”älska oss själva” men säger någon att man älskar sig själv så ska folk direkt trycka ner en. HUR SJUKT ÄR DET INTE. Vi lever i stort sett i en värld där man ska försöka älska sig själv men aldrig få ta steget till att göra det för då är man tydligen för självgod och ”vem fan tror du att du är?”. En person med självförtroende för mig är attraktiv, för en person med självfrtroende behöver inte heller trycka ner andra för det gör man bara när man själv är osäker.
Jag skulle inte säga att jag älskar mig själv då jag ständigt hittar fel på mig själv och inte alltid respekterar mig själv tillräckligt alltid genom att ta skit jag inte behöver. Men detta är saker jag jobbar på dagligen och jag kan säga att jag kommit så långt. Däremot är jag stolt över vem jag är och står upp för den jag är. Jag kämpar som majoriteten av världens kvinnor med självdestruktiva tankar och tankar om att jag måste ändra mitt yttre osv. Men jag ger aldrig upp hur mycket än folk försöker dra mig ner eller hur mycket jag själv försöker trycka ner mig. Jag vill kunna motivera andra att försöka älska sig själva lika mycket som jag försöker. Men första steget är att respektera sig själv, för sanningen är också att ingen kommer respektera dig eller verkligen älska dig om du inte gör det själv. Vi vill alla träffa någon som värderar oss, respekterar oss, älskar oss. Men för att någon annan ska veta ditt värde måste du själv också veta det. Och detta är något som många inte ser i sig själva men jag lovar dig hur unik du är för det finns inte någon annan som är som du. Livet är verkligen en resa och halva den resan är att hitta sig själv och älska sig själv med hjälp av alla motgångar, hinder osv. Det finns verkligen inga misstag för dina misstag är vad som ger dig lärdom och därför ska du inte låta dina motgångar dra ner dig, tvärtom göra dig starkare och tänka att ”fan, jag står här än idag.” Dina misstag är vad som vägleder dig åt rätt väg, därför finns det egentligen inga misstag. Ditt liv är större än ett misstag eller någons åsikt. När du känner dig vilsen betyder inte att du är vilse, det betyder bara att du måste ändra väg eller tankesätt. Ingen kan definiera ditt värde eller vem du är förutom dig själv.
Jag skulle kunna skriva eller prata i evigheter om detta för jag har verkligen också varit på botten och hamnar där än idag ibland men det är detta tankesättet som ständigt drar mig upp också. Om jag kunde säga något till mig själv för 5 år sedan hade det varit att ”lyssna inte på dom idioterna, dom känner inte dig och vet inte vad du gått igenom, så länge du visar dig stark kommer dom inte komma åt dig voch det är också vad som kommer göra dig starkare.”
Nu ska jag sova, ta hand om er.
These wings were made to fly
Hellloooo!!
Ligger i sängen efter en heldag på stan, varit och kört bil (har uppkörning om en månad!) och sedan shoppat lite och promenerat omkring på Malmös gator.
Igår spenderade jag hela dagen i Linköping med en av mina favoriter från Eob Ishak. Jag har under 4 år tänkt på att tatuera in vingar över min rygg och jag bestämde mig för att göra det hos Ishak inne på Studio S. Jag är så fantastiskt nöjd och smärtan var det värt.
Jag har sedan barnsben varit otroligt fascinerad av änglar och vingar. Det är något magiskt över det, att kunna flyga. Och vingarna för mig symboliserar just det – attvåga flyga. Och flyga kan man inte göra om man inte släpper vad som tynger ner en, så som andras åsikter, personer som drar dig ner – men även dig själv. För ofta är det vi själva som tynger ner oss själva och ständigt är för kritiska mot oss. För att flyga krävs balans, självsäkerhet och framför allt mod. Man får aldrig tvivla på vad man själv är kapabel till, alltid blicka framåt och förstå att det som hänt har hänt och att det inte är värt att älta över, bara ta lärdomen och gå vidare. Vi tjänar lika mycket på våra misstag som vi gör på våra vinster. ❤️🙏🏽
Gårdagens avsnitt utav Ex on the…
Hoppas allt är bra med er, jag har haft fullt upp hela dagen med träning med min gamla bästa vän från nian och fixat naglar, hämtat ut paket, tränat igen osv.. Och imorgon bär det av till Studio S i Linköping där jag äntligen ska göra en tatuering som jag tänkt på i över 4 år. Vad det blir får ni se!
Igår var det dags för ännu ett avsnitt utav Ex On The Beach och hela den dagen och kvällen som ni fick se var det dygnet jag minns mest. Mina känslor hade kommit ikapp mig och jag var verkligen nere, minns att jag hoppade in i en garderob och grät på morgonen samtidigt som jag höll för mikrofonen vi hade runt halsen för att ingen skulle märka hur svag jag verkligen kände mig.
När jag fick veta att jag skulle iväg med Nenad kände jag att jag inte orkade, kände då att det kändes som att ingen förstod mig och att jag inte ens orkade låtsas vara glad. Sen var jag osäker på om Nenad brydde sig om mig på riktigt (som vän) eller om han bara låtsades för att störa Adde.
Men väl iväg peppade han mig som fan, jag kände att han faktiskt brydde sig om mig och att han verkligen var trött på allt drama kring Adde, och han hade ju så jävla rätt. Hela ”semestern” hade jag ju mått ostabilt och tappat fokusen på mig själv, som han även sa att han saknade den gamla Amelia som kom in, som är kaxig, som står på sig själv (och står på mig själv gör jag verkligen utanför huset!!) men där inne var det bara för mycket och jag tappade orken till allt möjligt. Jag tänkte typ att jag bara ville ”överleva” tiden. Men väl iväg på ön med Nene (som jag kallar honom) fick han mig att inse hur bra jag är och att jag inte ska ta sån skit. Han fick mig taggad och på bra humör, hela min fokus då ville jag bara lägga på att ha kul resten av tiden.
Men när vi kom tillbaka fick vi reda på vilken lek vi skulle leka… Där paddan skulle ställa frågor till oss var och en – då förstod vi alla hur mycket drama det skulle bli. Frågorna vi fick var sjukt jobbiga att svara på i vilka fall, det var frågor som ”vem har sämst kropp?” ”vem har sämst klädstil?” osv. Frågor jag inte vill svara på någonsin, men vi hade inget val men som tur är fick inte jag de frågorna, för ärligt hade jag aldrig kunnat uttala mig så om någon.
Jag blev verkligen under leken dock taggad på att få en fråga där jag kunde hoppa på Adde, där jag kunde lägga alla kort på bordet. Och den frågan kom ”Vem gör dig mest förbannad?”. Enkelt. Mycket jag tog upp då var saker ni inte fått se utan bara fick höra mig berätta, b.la. när jag och Adde kvällen innan snackat i sviten då han föreslog en trekant mellan mig, honom och Anna Lisa. Han samma kväll att ”jag saknar dig så här inne”, ”jag vill bara vara med dig” och ”kan jag inte sova med dig måste jag sova med Anna Lisa.” När jag sedan sa allt rakt ut och uttrycktr starkt hur arg och äcklad jag var förnekade han allt och sa att jag ljög, men i synk sa han att han inte ”minns” vad han sagt. Då jag visste att vi båda visste sanningen började jag koka mer och mer, för jag avskyr verkligen när man ljuger.
Bråket eskalerade och det sas riktigt grova saker vilket gjode att jag såg helt svart och slängde drinken (som var riktad mot Adde men som tyvärr flög över Anna Lisa och Nino också, sorry!!) jag minns hur svart jag såg och slog sönder glaset och rusade ner mot produktkionen. Jag var så upprörd. Jeppe tyckte allt gick över gränsen och kom snabbt ner tillsammans med Ida och tröstade mig. Jeppe sa till mig hur värdefull jag var och att jag inte förtjänade det här skiten. När jag fick höra att han skulle lämna fick jag lite panik, Jeppe stod verkligen upp för mig i huset och fick mig ofta på bättre tankar, han var som gudfadern i huset. Så när han också lämnade samma kväll kände jag bara hur min ork försvann och energin i huset var galen. Alla bråkade nästan. När Adde sedan ville prata med mig ville jag först inte, jag kunde inte ens andas så myckdet jag hade gråtit. Jag kände mig verkligen olycklig vid den tiden i huset och ville bara försvinna därifrån. När vi väl pratade och han började fälla tårar bröt jag ihop igen, jag ville inte vara med honom jag ville inte sova med honom men jag kunde inte gå emot mina känslor då dom var så starka vid den tiden att jag bara flöt med, men ja jag hade verkligen känslor för Adde och kunde liksom inte fly från huset som man kan göra hemma. När han väl höll om mig (vilket han då inte hade gjort om 2-3 dagar) kom alla känslor över mig som ett vattenfall och han tog liksom bort all ilska och smärta jag kände inombords just då.
Tyvärr hade jag och Anna Lisa väldigt dålig kommunikation i huset vilket jag verkligen ångrar vilket också gjorde att vi blev väldigt vilseledda. Antar att vi båda mådde så dåligt då och ville så gärna tro på vad Adde sa som en tröst.
Det ska bli intressant att se hur nästa avsnitt klipps jag kommer förmodligen blogga direkt efter då också, då jag vet det var kaos under denna tiden i huset.
Godnatt på er!
PS. Jag ser att ni har väldigt mycket frågor osv. Jag kommer snart ha en frågestund där jag kommer svara på alla era frågor!
Deluxehair
För 3 veckor sedan ca bestämde jag mig för att sätta in löshår. Har aldrig innan ens funderat på löshår tidigare då jag naturligt har väldigt långt och tjockt (tack mamma!) hår naturligt men bestämde mig för att göra det liiite tjockare och en liten bit längre.
Jag ville använda en metod som slet så lite som möjligt på håret och sydde därför in det med microringar. Det ser helt naturligt ut och man ser verkligen inte att jag använder löshår, är så nöjd!
Håret kommer ifrån Deluxehair där jag även sydde in det. Det är äkta hår med otroligt bra kvalité. Och måste tillägga otroligt trevlig personal. Sjukt jordnära människor och gör allt för att man ska bli nöjd. Även men de bästa priserna jag någonsin sett. Rekommenderar dessa starkt! Och de håller hus i Malmö men levererar i hela Sverige.
Tankspridd
Hej på er, hoppas allt är bra med er.
Jag ligger helt utslagen i sängen och tänker mycket på livet. Var på begravning idag vilket gjorde mig ganska nedstämd men också väldigt tankspridd.
Sitter och tänker så sjukt mycket på framtiden. Vad ska det bli av mig? Vem är jag? Tankar som jag tror väldigt många ältar på..
Under i stort sett hela mitt liv har jag alltid försökt anpassa mig till andra, gjort vad folk bett mig om och glömt bort mig själv väldigt mycket. Jag har sedan barnsben känt mig så udda och konstig, som att jag aldrig platsat in. Jag var alltid extremt känslig som liten och min största rädsla var att såra någon, att någon skulle bli ledsen pga mig. Så har det varit så länge som jag kan minnas, och det är förmodligen därför som jag också alltid försökt anpassa mig till andra och ständigt få bekräftelse av andra att jag var bra. Jag var alltid väldgt blyg och tillbakadragen, vilket också gjorde att jag var väldigt ensam under hela min uppväxt. Speciellt i högstadiet var jag otroligt ensam, många tyckte jag var konstig och skrattade åt mig. Jag kunde byta hårfärg 3 gånger i veckan och vägrade äta. Jag har alltid fått höra och tyckt att jag har ett ”speciellt” utseende, om det varit negativt eller positivt har jag aldrig förstått. Jag fick sedan dagis höra att jag hade en ”rumpa” i hakan och i högstadiet fick jag höra att min mun var så liten att jag aldrig skulle kunna ”suga kuk”. Jag har aldrig haft små läppar men en väldigt liten mun. Efter den kommentaren började jag sminka upp mina läppar väldigt mycket och gick ständigt och putade med hela munnen, jag brukade även dra i mina mungipor för att göra min mun bredare. Men en dag gav jag upp, jag tänkte att ”jag är ändå så jävla ful och äcklig att det spelar ingen roll vad jag gör.” Jag verkligen hatade mig själv.
Men inför nian hände något, min kropp började utvecklas och helt plöstligt la folk märket till mig på ett annat sätt. Jag började få bekräftelsen jag alltid hade strävat efter, utan att ens anstränga mig. Jag glömmer aldrig första gången en kille kallade mig ”snygg” och jag trodde inte det var sant. Tyckte han att jag var snygg? JAG? Och jag hade i år intalat mig själv att jag var ful och ”accepterat” det. Jag började stå på mig själv mer med denna tiden. jag blev verkligen en kaxig skitunge som skulle hälla i mig fulvodka varje helg och försökte leva som någon jävla tonårsdrottning. Förstår ni vilken kontrast det blev för min stackars mamma som helt plöstligt inte kände igen mig. Det var inte förrän jag fick min första pojkvän som jag började inse vem jag verkligen var, då jag faktiskt älskade och levde med en annan människa som jag lärde känna mig själv och vad jag tycker är rätt och fel även fast han också försökte ändra på mig väldigt mycket.
Men vad jag tänker på mest är att alla dessa jävla faser måste vi genomlida för att lära känna oss själva och förstå vem vi är. Men jag tänker också mycket på hur mycket vi faktiskt ofta strävar efter att vara något som vi egentligen inte är. För att vi tror att vi ska bli mer omtyckta eller respekterade om vi är på ett visst sätt, men det är så fel. Vi kan inte bära en mask förevigt. Vad jag lärt mig mycket under senare tid är att jag är fortfarande den känsliga lilla tjejen jag var när jag var liten bara att jag vuxit som människa med mina erfarenheter och lärt mig säga ifrån när något är fel (även om det tar tid för mig ibland) jag är fortfarande livrädd för att göra människor illa och är fylld utav känslor och tänker på massa saker jag inte borde tänka på egentligen. Jag bryr mig för mycket om allt egentligen. Men det är vem jag är och saker som jag måste jobba på. Jag har även ADHD och svårt att hantera mina känslor vilket gör att jag kan vräka ur mig spydiga kommentarer och bli fruktansvärt arg bara för att sedan få en fet ångest när mitt samvete kommer ikapp mig. Men vad jag vill komma fram till är nog att jag tror så många av oss försöker göra andra nöjda så mycket att vi ofta glömmer bort vem vi själva är och våra egna värderingar. Vi kommer aldrig finna lyckan om vi inte ens kan finna oss själva. Livet är en jävla resa och en del av den resan är att hitta sig själv. Ta vara på alla minnen och hinder ni ställs inför för det är exakt dom som hjälper er att finna er själva. Hur vi reagerar på saker, hur vi ältar på händelser osv. säger en del om hur vi är som människor. Första steget är att acceptera sig själv som man är för att sedan därifrån bygga sig starkare och arbeta på sina svagheter, utan att försöka ändra på sig. Det är svårt men även därför alla saker vi går igenom krävs.
Gud vilket långt inlägg det blev.. Men ja jag är tankspridd som fan.
Har även en del att berätta om Ex on the beach som klippts bort och kan redan nu förutspå att ni verkligen inte kommer få se hela bilden utav vad som kommer hända i måndagens avsnitt, men jag kommer skriva om det direkt efter avsnittet. Fick dessutom precis tag på biljetter till Chris Brown efterfest i Malmö så är lite gladare… Nuuuu ska jag till gymmet för att sedan ha lite myskväll! Puss på er!
Bjussar på en bild från när jag var 16!
Ex on the beach
Jag har valt att inte uttala mig speciellt mycket om vad som hände i Eob (eller vad som händer i mitt liv just nu också för den delen) tills nu…
Jag känner att det är många andra som ska säga det ena och det andra så jag måste väl få säga lite av mitt också.
För det första vill jag börja med att säga att jag verkligen tappade respekten mot mig själv där inne. Jag blev helt lost. Jag lät mina känslor styra över allt även fast jag försökte stå på mig själv gång på gång på gång. Till vardags är jag väldigt mån om mig själv och blandar mig inte med människor jag inte känner uppskattar mig. Men inne i huset tappade jag det helt, jag var iofs inlåst där inne vilket gjorde att jag inte kunde fly någonstans.
Idag tittar jag på programmet och skriker åt mig själv ”VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED AMELIA?!” men jag minns också hur det var där inne. Känslorna förstärks till 100% kan jag säga kanske just för att vi är inlåsta med varandra och egentligen jävligt ensamma då ingen av oss där inne känner varandra på riktigt.
Förra veckan kom Addes ex in, Anna Lisa. Grejen är att jag förstod väldigt snabbt hur känsligt det var mellan dom och valde därmed att backa direkt. Jag blev faktiskt helt tom inombords i två dagar efter att jag hörde dom ha sex (låg i rummet intill) ni såg även mig springa upp från sovrummet då jag inte ville höra. Alla i huset berättade direkt om Anna Lisas kommentarer om mitt utseende och att jag skulle varit en ”sämre” kopia av henne. Allt detta tog jag med en nypa salt och skrattade åt det. Vad ni inte heller fick se första kvällen var att jag och AL faktiskt pratade om saker och jag sa b.la. att jag hört vad hon sagt om mig och att jag förstod henne då jag varit i en liknande sits förut, då mitt ex hade en ny och det gjorde så ont i mig att jag vräkte ur mig alla möjliga ord men som jag sedan bara insåg med åren att det var så fel och onödigt då det bara var mitt ex som jag var arg på egentligen. Därför sa jag att jag hade förståeelse om hennes elaka kommentarer, absolut inget jag är arg över idag heller.
Ni får heller inte se att Adde sitter och säger till mig samma kväll också att det är mig han vill vara med osv. Det var när jag fick reda på att de hade kysst varandra som jag sa till Adde att jag inte hade mer att säga till honom. Just därför som hela denna kvällen blev så otroligt mindfuck.
Något jag dock läste idag var att AL valt att gå ut med att jag gjort min näsa, vilket jag själv inte gått ut med än då det finns en historia bakom. Antar att hon blev provocerad av att jag på skämt säger att mina bröst är ”the real deal” och att hennes är fake. Hon påstår att jag kallat hela henne fake vilket jag inte gjort, har aldrig påstått mig vara naturlig heller för den delen.
Sanningen bakom min kommentar var att personen som intervjuade mig frågade vem av oss som hade snyggast bröst, och jag valde att skämta till det lite utan att ens svara på frågan.
Och har jag gjort min näsa? Ja. Varför jag inte gått ut med det är för att jag för lite mer än ett år sedan blev misshandlad och fick min näsa förstörd. Jag mådde så dåligt över att min näsa förändrades (slutade gå ut, sminka mig) jag tänkte att ”jag är ändå så jävla ful nu” att jag inte tyckte det var roligt alls att visa mig på offentliga ställen eller på sociala medier. Jag valde då att fixa min näsa för att jag kunde verkligen inte leva ett normalt liv, satt ständigt och kollade min näsa i spegeln. Och detta är anledningen till att jag inte velat gå ut med min operation för att jag inte velat prata om min misshandel eller vad som hände den kvällen. Därför blir jag också så jävla arg och ledsen när jag läser att någon annan väljer att skriva ut detta, någon som inte ens vet något om min bakgrund. Har aldrig pratat illa om någon från programmet på sociala medier och tänker verkligen inte göra det heller. Har ingen vilja eller strävan efter att bråka med någon, tvärtom.
Och vill också påpeka hur tråkigt jag tycker det är att man ska försöka få mig och AL emot varandra. Jag ser inte henne som en konkurrent på något sätt även om folk gärna jämför oss. Vi är inte lika på något sätt, jag är unik på mitt sätt och hon på sitt.
Det var allt jag ville ha sagt med detta inlägget, godnatt på er.
Bloggdags!
Då har det även blivit dags för mig att börja blogga. (Även om jag inte förstår något alls så ska jag försöka lära mig.)
Men att ha en blogg känns som att jag får min egen lilla plats där jag kan vara mer personlig och få fram mina åsikter och tankar. Är faktiskt en jävligt tankspridd och djup tjej egentligen och det skulle vara skönt att kunna få visa vem jag faktiskt är. Kommer försöka vara så aktiv som möjligt och dela med mig av det mesta (även om jag inte är allt för förtjust av att prata om mitt privatliv..) Hoppas ni kommer följa mig, hehe. Nu ska jag vara social med min lillebror som jag inte träffat sedan december, vi hörs senare. Puss puss!
- Hälsa & Skönhet
- Artiklar
- Populäraste
Starta en blogg och tjäna pengar på Finest!
Topplista
-
Eurovision 2025 Odds - Del 1: Toppen just nu
-
Eurovision 2025: Häng med Finest hela vägen till finalen
-
Vad gör ett svenskt nätcasino riktigt bra 2025?
-
Betta på E-sport: Så hinner du med oddsen i CS2-smoken
-
Så väljer du rätt casino: 7 viktiga faktorer
-
Farmen 2025 Vinnare: Mikael Andersson
-
Såhär spelar du Live Blackjack Online
-
Vilka livespel erbjuder ett online casino?
-
Casinon med snabba uttag: Hur det fungerar
-
Love Island Sverige: Så fungerar programmet