Planen var att jag skulle gå och lägga mig när jag stängde igen datorn men då börjar man ju fippla med mobilfan istället. Började läsa igenom gamla inlägg från min blogg, dels inlägg härifrån och dels inlägg ifrån London och boy säger jag bara, vilken berg- och dalbana det har varit. Livet alltså. Ni andra som har bloggar och läser igenom dem tänker nog detsamma.

Insåg precis att jag har en låst blogg.se blogg som jag måste låsa upp och läsa någon dag. Jaha, nu försökte jag låsa upp den men mejlen bloggen sitter på kan jag inte. Det sög ju! Aja, back to what I was saying.

Jag har faktiskt tyckt om att skriva märker jag. Något som jag glömt av då jag skriver i skolan hela dagarna och är lite trött på det. Men det är ju faktiskt lite kul att gå tillbaka och kolla på inlägg och vandra ner memory lane och minnas hur just den dagen var och hur man kände. Exempelvis ett bankinlägg från London. Där jag förbannar mig över deras byråkrati. Minns hur arg jag var och frustrerad. Nu låg jag ju bara och småflina för idag är det ju roligt. Kul sånt dära.

Jag vet inte riktigt vilka ni är som läser detta men nu har jag bestämt mig att denna blogg skall få lite djup den med. Jag älskar ju djuphet så varför inte liksom. Men jag antar att ni som läser är mina nära och kära… Here we go…

Har ni någonsin mått så bra att ni är livrädda för att falla? Så känner jag just nu. Jag går som på nålar för att invänta dippen för förra terminen minns jag rätt mycket i tja, skräck. Fråga Nathalie, jag grät halva terminen. Jag var så tvistad i mitt beslut. Inte bara nybliven singel utan flyttar i princip helt ensam till andra sidan jordklotet. Idag kan jag inte förstå hur jag tänkte och inte ens minnas vad som drev mig så hårt. Den dära flykten. Men nu sitter jag här. Och jag känner mig faktiskt.. bra. Jag mår bra.

I nästan 8 veckor har jag inte ångrat mitt beslut att åka tillbaka hit alls och jag hoppas välmåendet förblir. För jag lovar er, hemlängtan kan vara bland det värsta som finns. Men det vet ni säkert om.

Som det ser ut nu, blir det en termin till. Om inte den där dippen kommer. Det är väldigt svårt att kämpa för sin dröm helt ensam ibland även fast man vet, man vet att man bara lever en gång (YOLO) och att man i slutet av dan är ensam så kan det vara kämpigt att veta just det. Att ingen kommer någonsin att göra det åt dig. Ingen kommer bygga din framtid för dig. Jag har 4 års utbildning kvar framför mig (minst!!) och en jävla massa lån. Men det får det vara värt. Jag vet inte om jag nånsin kommer kunna stadga mig i Göteborg. När jag vet att det finns annat därute kliar det i benen på mig. Eller så är det här mitt äventyr och när det är slut så kanske jag behöver hemma igen. För visst saknar jag Göteborg ibland, speciellt er alla. Men om det finns någon framtid där för mig just nu tror jag inte. Ligga under täcket och grina kan man göra en stund men fasiken inte hela livet. Något måste man ju tillföra och idag är först gången jag känner att jag är påväg någonstans och inte bara springandes i sidled. Det är en underbar känsla samtidigt som jag är livrädd. Det har bara varit att sparka till sig själv och växa upp helt enkelt. För nu är man ju, tyvärr, vuxen.

Min värsta mardröm har och kommer alltid att vara att sitta där 70 år gammal och ångra det jag INTE gjort. Att inte ha några som helst erfarenheter och ingenting att berätta för mina barn. Jag skall fan veta vilka rackartyg det finns därute i världen innan de sätter sin röv i Ayia Napa. Typ. Ni hajar väl grejen.

Och jag hoppas innerligt att ni, ni som funderar starkt på att göra något- gör det. Tveka inte. Gör det. För i slutändan så kommer du oavsett avslut aldrig att ångra det. Varje kamp gör dig starkare och varje val du gör lär du känna dig själv. Och att bråka med sig själv varje dag och ständigt bygga murar runt omkring sig bådar inget gott. Man kan inte fly ifrån sig själv.

I slutet av dagen skall du vara din bästa vän. Och du ska gilla det du ser. Det för mig är nog vad livet går ut på. Att finna sig själv och förhoppningsvis är det dit jag är påväg. Och vet ni? Det har varit värt all skit.

Puss på er.