Hanna Öhman – Mitt liv som förlossningsskadad
Förlossningsskadad och därav stomiopererad, trots 24 operationer fortfarande med humorn i behåll. Välkommen!
Jag heter Hanna Öhman och driver, vid sidan av mitt heltidsarbete, denna blogg som är en av Norrbottens största. Här får du följa mig genom mitt liv som förlossningsskadad och kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv. Träning och kost, familjeliv och lite skotercross i en härlig kompott, spetsat med en påse på magen (stomi) och ett ständigt flöde av operationer och sjukhusbesök.
Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till.
En annan fördel med att inte behöva pendla är att jag slipper halkan, snöröken och den där rädslan för att krocka med en bil eller köra på ett djur. Det känns på något sätt tryggare att jag inte behöver tillbringa lika mycket tid bakom ratten, speciellt under vintertid.
ATT SÖMN KAN GÖRA SÅDAN SKILLNAD
Fjärde dagen jag jobbar i Älvsbyn och jag måste säga att jag njuter av att inte behöva ställa väckaren på 04:30 varje morgon! Jag njuter av att kunna dra mig ända fram till strax efter kl 6. Kunna sticka ut tårna utanför täcket, vifta lite med stortån och sedan dra in foten i värmen under täcket igen. Sträcka lite på mig och bara vara för en stund. Fundera lite på vad vi ska hitta på under dagen eller kanske på kvällen.
Tidigare stressade jag upp som en jagad toka på morgonen så snart väckaren ringde, allt för att hinna äta frukost och få igång stomimagen innan det var dags att åka till jobbet. Nu tar jag det lugnt och stillsamt och anländer ändå till jobbet i god tid innan jag börjar för dagen. Det känns fantastiskt bra och det är en lyx jag inte varit med om sedan 2006 då jag jobbade på resebyrån.
Jag är inte ensam som njuter. Selma kan vara uppe aningen längre på kvällarna vilket betyder att vi får mer tid tillsammans. Dessutom behöver hon inte stiga upp okristligt tidigt utan kan faktiskt sova till kl 7, vilket är den största vinsten med detta.
Har du långt till jobbet och i så fall, hur tar du dig (buss,bil mm)?
HELIGT FÖRBANNAD PÅ DENNA NONCHALANS
Jag blir både ledsen, uppgiven och samtidigt heligt förbannad när jag snubblar över nonchalans som delas offentligt på sociala medier. När det är nonchalans från vårdpersonal som jobbar inom förlossningsvården blir jag extra allt av alla dessa känslor.
Idag läste jag en artikel av tidningen MåBra Mamma, rubriken löd:
Varannan kvinna skadas av att föda barn – värst drabbat är Stockholm
MåBra Mamma gör ett suveränt jobb och informerar om förlossningsskador, artikeln kan du läsa HÄR. Man tar bland annat upp ändtarmsskador men även det faktum att vissa kvinnor lider av besvär många många år efter förlossningen.
Obs ej bildlänk, för att läsa artikeln klicka på länken ovan.
mabra.
Så till det som gör mig förbannad…
Jag taggades på facebook i ett inlägg till denna artikel där en kvinna som verkar arbeta inom förlossningsvården uttryckt sig aningen klumpigt och väldigt (i mina ögon) nonchalant. Hon ger bland annat rådet att knipa (”testa att kniiiip”) och detta får mig att explodera och se rött. Ännu mer rött ser jag när hon skriver att man (jag gissar att hon då menar oss som ofta syns/hörs i media) skrämmer födande kvinnor och att det är så få som faktiskt råkar ut för en större skada och att man i så fall kallas för återbesök och följs upp på ett korrekt sätt.
Jag sitter här med rök som fullkomligt pyr ut ur min näsa och mina öron (bildligt talat alltså). Jag förstår inte vad hon pratar om och uppenbarligen är detta någon som inte har så stor inblick i hur verkligheten ser ut. Hon vet kanske inte det jag och många av mina förlossningsskadade medsystrar vet, att det här hon pratar om är fantasi som endast sker i önskedrömmar men inte i verkligheten. Att många får kämpa för allt vad de är värda för att få förståelse, hjälp och rätt vård.
Jag sitter här med rök som fullkomligt pyr ut ur min näsa och mina öron (bildligt talat alltså). Jag förstår inte vad hon pratar om och uppenbarligen är detta någon som inte har så stor inblick i hur verkligheten ser ut. Hon vet kanske inte det jag och många av mina förlossningsskadade medsystrar vet, att det här hon pratar om är fantasi som endast sker i önskedrömmar men inte i verkligheten. Att många får kämpa för allt vad de är värda för att få förståelse, hjälp och rätt vård.
” Jag pratar öppet om min skada, både på min blogg men även i olika medier (som till exempel som gäst hos Malou efter tio) och jag blir så ledsen och förbannad när folk tycker att vi förlossningsskadade ska tystas ner och inte skrämma förstföderskor.
Det handlar nämligen inte om att vi vill skrämma någon, det handlar om att vården i många fall brister och det handlar om att vi som faktiskt skadats kan få kämpa länge med både näbbar och klor för att få den hjälp vi har rätt till!
Jag fick en sfinkterruptur grad 4 (grad 3 och 4) och opererades inte utan syddes direkt i förlossningssängen vilket resulterat i totalt 24 operationer än så länge. Jag är stomiopererad för att avlasta min trasiga tarm och jag vet inte än om det kanske slutar med att jag måste AMPUTERA min ändtarm för att få bukt med min skada.
Jag hade ALDRIG hört talas om detta och jag fick otroligt dålig information av vården, på grund av deras dåliga information sattes mitt liv på spel och jag hade tur som överlevde.
Jag kommer aldrig tillåta mig själv att tystas ner.
Är man vuxen nog att skaffa barn, då är man vuxen nog att få reda på vilka risker som finns vid en förlossning!
Vid all annan sjukvård är man noga med att informera om alla risker och allt som eventuellt kan hända men när det gäller förlossningar ska man helt plötsligt knipa igen munnen och inte upplysa eller informera för då helt plötsligt handlar det om skrämselpropaganda. Det är i mina ögon SKANDAL! ”
Sluta skuldbelägga den förlossningsskadade kvinnan och börja ta det ansvar som krävs för att få till en förändring och förbättring!
I NÄRHETEN AV VÅRT HUS
Vi bor ganska nära kyrkan i Älvsbyn och det är så mysigt vid de vackra timrade kyrkstugorna. För några dagar sedan stannade vi till och kikade lite extra på dessa röda stugor bara ett stenkast från vårt kvarter.
Kunde inte låta bli utan var tvungen att ta bilder på Selma. Vädret var dock aningen trist och jag lyckades inte riktigt med inställningarna på kameran men någon bild blev ok.
MINUSGRADER
Nu börjar minsann vintern smyga närmare och närmare. Minusgraderna knackar på och biter i kinderna. Jag är mer av en sommar-och-sol människa men en i familjen längtar lite extra mycket efter vintern. Han som i år ska köra Polaris… han har längtat efter det vita guldet i flera månader (typ sedan midsommar) och är väldigt taggad inför skotersäsongen. Själv tittar jag på sommarbilder och drömmer om värme 🙂
Vintern är fantastisk den också och kanske framförallt de tidiga vårdagarna med endast någon minusgrad och strålande solsken. Jag är inget fan av januari som känns så mörk, lång, kall och trist. Vi hoppas på en fin och framgångsrik vinter utan den där extrema kylan 🙂
Vilken årstid gillar du bäst?
MIN SUPERKRAFT, DEL 2
En annan av mina superkrafter, kanske den för tillfället allra största av mina styrkor, är något som jag blivit varse om på senare år. En styrka som jag själv inte visste att jag hade.
Jag pratar om min förmåga att alltid studsa tillbaka upp igen efter att jag rasat. Jag pratar om att jag är fenomenalt bra på att lyfta mig själv under vissa tyngre perioder.
Jag pratar om att jag har blivit väldigt bra på att krypa omkring på golvet och samla ihop alla pusselbitar, alla delar av den person jag vet att jag är och kan vara. Sedan sätter jag mig på golvet och bygger ihop pusselbitarna av mig själv och varje gång jag hamnar där, längst ner på botten, vet jag att jag kommer att resa mig likt Fågel Fenix ur askan och återkomma som en ännu starkare version av mig själv.
Den här bilden får symbolisera hur jag ser på mig själv när jag jobbar mig upp och bygger ihop mig själv till en ännu starkare version. Hanna två punkt noll, tre punk noll osv.
Det kanske låter töntigt men det är så jag själv väljer att se på den här förmågan som jag faktiskt besitter. Därmed inte sagt att det kan komma en dag när jag inte får ihop pusslet, kanske blir det så någon gång men då får vi helt enkelt ta itu med det då. Det är inget jag har tänkt fundera på eller haka upp mig på, händer det så händer det och jag är övertygad om att mitt skyddsnät bestående av familj och vänner, kommer att fånga upp mig och hjälpa mig bygga ihop pusslet igen.
Jag är en kämpe och jag tror på mig själv och min förmåga att hantera allt som kastas i min väg som har med just förlossningsskadan att göra. Jag har lärt mig att tänka positivt (tack vare dig Nina <3) och jag väljer att tro att tankekraften är stor.
Att hantera misslyckande efter misslyckande är inte alltid så lätt.. Att genomgå en större operation, leva på hoppet några dagar…
…och sedan dras mattan undan under fötterna och jag förstår att det är ännu ett misslyckande att lägga till listan…
Jag är övertygad om att det många gånger är mitt eget tankesätt som får mig att fortsätta, att jag genom hur och jag tänker kan välja att se antingen positivt eller negativt på det som händer. Det funkar för mig och så länge det fungerar och känns bra så kommer jag fortsätta använda tanken som ett slags redskap. Det krävs dock en del träning att vända något negativt till positivt och kanske har jag fått hjälp med det av kuratorn.
Har du något bra tankeknep som du brukar använda dig av?
KIRURGEN PLANERAR MAGNETRÖNTGEN
Igår hade jag ett bokat samtal med kirurgen där vi pratade om hur vi ska gå vidare. Han misstänker att det kanske finns något runt ändtarmen som man missat tidigare och ville därför boka in mig på magnetröntgen. Har varit på en sådan tidigare men det är väl säkert tre år sedan så därför tyckte han att det var hög tid för en ny.
Ska ringa Sunderbyn i morgon och be dem skynda på ärendet så kanske jag inte behöver vänta så hemskt många veckor. Först när magnetröntgen är gjord får jag veta vilken operation det blir och när i tiden den förväntas genomföras. Misstänker att det säkert hinner bli december eller januari…
Har du gjort en magnetröntgen någon gång? Det är ganska läskigt faktiskt eftersom man åker in i en trång maskin som lever om massor, har för mig att den skakar också men jag vet inte om jag kommer ihåg fel.
Såhär ser den ut. Man får lägga sig på britsen som sedan åker in i själva maskinen, kan tänka mig att det är ett h-vete för den som lider av klaustrofobi. Själv har jag inga sådana problem men det var ändå läskigt att åka in i det trånga utrymmet.
MÅNGA NYA INTRYCK
Så var första arbetsdagen till ända och jag är lite trött i huvudet efter allt nytt att ta in. Känns riktigt kul och vilken skön morgon vi hade! Selma var på strålande humör och skuttade med danssteg in på förskolan där hon virvlade runt och hälsade glatt på sina fröknar. Vilken skillnad, när jag lämnat henne kl 6 på morgonen har hon knatat in på trötta ben och direkt krupit upp i soffan. I morgon kan jag till och med ställa klockan ännu lite senare eftersom vi hade runt 50 minuter ”dötid” i morse, haha 🙂
Från och med idag hittar man mig på ett kontor i Älvsbyn 🙂
Återanvänder denna bild som speglar sinnesstämningen just nu (sol i sinne).
FÖRSTA DAGEN PÅ NYA JOBBET
Vilken skillnad att börja kl 8 hemma i Älvsbyn jämfört med att börja kl 7 med pendlingsavstånd!
Jag vaknade faktiskt före väckaren i morse och kände mig pigg och utvilad, hoppas det håller i sig nu när jag kan sova längre än till 4:30 på morgonen. Vaknade av Adams väckare strax efter 4 och njöt av att jag inte behövde stiga upp 🙂
Ska lämna Selma runt 07:30 på förskolan, vilken lyx! I vanliga fall hänger vi på låset kl 6 när de öppnar men nu är det slut med det och det känns skönt att inte behöva väcka henne så tidigt. Nu hoppas jag på en bra första-dag, håll tummarna för mig så hörs vi under dagen.
VÄGGPOSTER FRÅN PRINTASQUARE
I samarbete med printasquare.
Julen 2015 beställde jag nästan alla julklappar från printasquare. Till exempel en fotoposter till mina föräldrar med bilder på barn och barnbarn, en annan poster till Adams farmor och farfar med bilder på deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Dessutom valde jag en poster med lite större bilder till personer med sämre syn. Bilder och utseende var alltså unikt beroende på vem mottagaren var, det blev riktigt personligt och bra. Alla uppskattade denna julklapp, vet inte riktigt hur jag ska toppa det i år!
Jag har länge tänkt klicka hem en egen poster modell aningen större med många fina bilder och nu äntligen har jag gjort slag i saken och jag har dessutom hunnit få hem mitt mästerverk. Jag är så nöjd och varje gång jag tittar på den hittar jag nya bilder som väcker fina minnen.
Det perfekta med prinasquare är att jag kan framkalla bilder från instagram men även ladda upp bilder från min dator. När jag gjorde julklapparna till farmor/farfar och Adams farmor/farfar använde jag dessutom bilder från mina vänner (framförallt från våra kusiner) på instagram. Man är alltså inte begränsad till bara sina egna bilder utan man kan även använda sig av vänners bilder. Hur fiffigt och bra är inte det! 😉
Jag valde Fotoposter Medium 70×100 cm liggande format med 150 st bilder.
Alla mina bilder är skarpa och jättefina i färgen (kom ihåg att om du har ett mörkt och suddigt original blir resultatet därefter på din poster).
Mer inspiration och fler fina idéer för dina bilder hittar du på Printasquare och @printasquare
MOR- OCH DOTTERDAG
Igår var jag som jag berättade på stan för att fylla på höstgarderoben. Jag, mamma och Selma åkte till Piteå där vi lämnade av Selma hos hennes farmor. Jag och min kär mor hade en mysig dag tillsammans på stan och det var faktiskt hennes födelsedag så jag bjöd på lunch och vilken fantastiskt mysig dag vi hade.
Hittade en hel del saker som jag gillade och det var allt från baslinnen och t-shirts till lite finare överdelar. I fredags när jag var i Luleå hittade jag nya byxor på Kappahl, byxor som var väldigt stomivänliga. Modet är perfekt för oss stomipinglor 🙂
Det här är lite av det som fick följa med hem, hade dock porträttobjektivet på kameran så bilderna har skärpa på en viss punkt och sedan suddigt runt omkring (därav lite havsuddiga bilder).
STOMIOPERERAD MED BRA SJÄLVKÄNSLA
Jag är så innerligt glad över att jag känner mig trygg med min påse på magen. Även om självkänslan tillfälligt fick sig en törn direkt efter operationen så tycker jag att det har gått över förväntan. Jag är trygg i mig själv och jag är ganska övertygad om att jag har en bra självkänsla och även ett bra självförtroende.
Min absolut första bild på ”nya” magen, november 2015. Jag var livrädd för hur det skulle se ut under påsen och första veckorna var det ”otäckt” att byta påse.
Gällande påsen är det kanske framförallt självkänslan som kan blir lite naggad i kanten när man första gångerna ska ”utsätta sig” för nya situationer. Som till exempel en dag på stranden. Ska jag våga visa mig i bikini och om jag gör det, ska jag ha en hög eller låg bikinitrosa…eller kanske jag håller mig till baddräkt..?
Mitt allra första strandhäng hade jag höga bikinitrosor, så pass höga att kanten på påsen bara stack upp ytterst lite. Jag valde höga svarta trosor och en svart påse, den var nästintill omöjlig att upptäcka om man inte visste att den fanns där. Det kändes bra att börja så. Även nästa gång jag åkte till stranden använda jag samma knep, allt för att med babysteg träna upp det som jag innerst inne faktiskt var lite rädd för…att visa min ärrade kropp med påsbeklädd mage.
Nu, några månader senare och flera strandbesök rikare, springer jag omkring med låga bikinitrosor och jag känner mig så fri. Det rör mig inte i ryggen att påsen ”frihänger”, att den skapar uppmärksamhet och nyfikna blickar. Jag känner mig så säker i mig själv, jag är trygg och jag vågar visa mig precis så som jag är. Min förhoppning är att jag kan inspirera andra stomister att också våga även om det kan kännas lite läskigt och nervöst första gångerna.
När vi var på Cypern i augusti bloggade jag om att ”Rocka påsen” och jag fick många fina pm och mail med hejarop, inlägget hittar du
Jag tycker att det är hög tid att tvätta bort tabun runt stomi och rocka påsarna som aldrig förr 🙂
HEMLIGT BUDSKAP MED JANE KØNIG
I samarbete med JANE KØNIG
Jag tycker så mycket om mitt nya fina halsband LOVE TAGS från Jane Kønig. Klassisk enkel design i en kollektion som är både fin och modern.
Halsbandet blir unikt då jag har skrivit ett ”hemligt” meddelande som betyder något särskilt just för mig. Jag har valt en 3:a som visar att vi är tre i familjen, ett <3 (hjärta) som står för kärlek och ett Ø som symboliserar Öhman. Jag har hunnit tänka tanken att om det så småningom kommer en lillasyster eller lillebror så passar 3:an utmärkt, då får den istället stå för mina tre älsklingar 🙂
Det känns speciellt att själv få bestämma och utforma halsbandet, det blir lite extra roligt att använda något som jag har varit med och ”skapat”.
Halsbandet finns i rodierat silver, förgyllt silver, sterling silver och rosaförgyllt silver. Jag valde sterling silver med tre stycken LoveTag-hängen. Halskedjan finns i olika modeller (ankar- och kulkedja) och olika längder vilket också är en rolig detalj.
För inspiration och bilder på vackra smycken, kika in hos JANE KØNIG
NYTT TILL GARDEROBEN
På måndag börjar jag på mitt nya jobb och jag känner att garderoben bör fräschas upp med lite höst- och vinterkläder. Jag måste verkligen rensa min garderob eftersom det finns en hel drös med kläder som jag inte längre använder. Finns även en hel del saker som är urtvättade och noppriga som jag inte längre använder annat än under myskvällar i vår soffa 🙂
Vad gör du med utrensade kläder, skänker du bort eller säljer (eller något annat)?
Eftersom jag har min påse på magen har jag fått tänka om lite vad gäller klädval, byxorna får väldigt gärna vara så höga att de slutar ovanför påsen. Låga byxor funkar men då måste jag antingen ha en hög trosa eller ett lite tightare linne som håller in påsen. Annars blir det en markant ”kant” där påsen hänger över och tröjan/blusen fastnar då lätt på påsen.
Det jag framförallt är på jakt efter idag är överdelar. Gärna baströjor och lite finare blusar. Även någon fin kofta skulle sitta bra eftersom de jag har hemma i garderoben har sett sina bästa dagar.
Hoppas på shoppinglycka! 😉
EGENTID
Idag efter jobbet (min sista arbetsdag på Vittjärvshus men det berättar jag mer om vid ett annat tillfälle) åkte jag till Luleå där jag hade ett möte kl 16:30. Jag hann med en runda på stan, göra några ärenden och sedan blev det middag på egen hand. Äta god mat, bläddra i en tidning och bara njuta av en lugn stund i mitt eget sällskap. Det borde fler prova på, rogivande och faktiskt inte alls så tokigt 🙂
Hoppas du får en bra fredagkväll ❤️
TÅRÖGD AV FINA ORD
Min bästa vän Pernilla skrev ett meddelande om att hon hade berättat om mig och bloggen för en kollega. Jag kunde så klart inte motstå att fråga vad hon då hade sagt och svaret jag fick gjorde mig både ödmjuk och tårögd.
”Min bästa kompis fick barn för snart 5 år sedan och gick hem från BB i tron att hon haft en bra förlossning och att lyckliga familjelivet skulle börja men på grund av bristande information och en naiv sjukvård så är hon idag stomiopererad och slåss för att häva tabun om förlossningsskador, förbättra förlossningsvården och framförallt kampen för att få bli frisk och kunna bli det med livet och humorn i behåll”
Behöver jag säga att jag blev alldeles varm i hjärtat, tack finaste Tant P för att du är en del av mitt liv <3
BLOGGTIPS SEPTEMBER
Jag har hittat så många spännande bloggar på sista tiden och därför kom jag på tanken att då och då berätta mer om dessa i något som jag väljer att kalla ”Bloggtips” 🙂
BELLA KITTELSEN
Först ut är Bella Kittelsen från Åmål som trots sina unga år har hunnit vara med om mycket här i livet. Hon är 21 år gammal, gift och mamma till två barn, en dotter och en son. Tyvärr lämnade Bellas dotter jordelivet innan hon ens hade hunnit bli två månader.
När Bella var 14 år tog hennes mamma sitt liv. Efter denna tragiska händelse har Bella själv försökt ta sitt liv två gånger. Hon har festat, testat droger och levt ett väldigt destruktivt liv fram till för 3 år sedan då hon träffade mannen i sitt liv.
På bloggen får man läsa om hur det var att växa upp tillsammans med en mamma som gjorde upprepade självmorsförsök. Man får även läsa om hur det är att förlora sitt första barn utan att veta mer än att det var något som heter plötslig spädbarnsdöd och att det forskas på området. På bloggen har Bella kategorier som handlar om allt som har med dottern och hennes död att göra, dessa heter ”Att förlora ett barn”, ”Psd” och ”Meja”.
Bella har diagnosen adhd vilket hon själv ser som en superkraft och mer om detta berättar hon öppet om på sin blogg. Hon skriver även mycket om att man ska acceptera sig själv och älska sin kropp, ett av hennes inlägg om kroppsideal väckte stor uppmärksamhet och ledde till en medverkan i nyheter24.
Om du vill kika in på Bellas blogg hittar du den HÄR
EGENTID OCH LEKSTUND
Selma är nog rätt lik mig (som jag var när jag var liten) för hon älskar att sitta själv och leka. Hon kan försvinna in i lekens värld och ha kul även om hon leker ensam. Väldigt skönt att hon inte måste ha sällskap för att roa sig, det är kanske hennes sätt att få lite ”egentid” 🙂
Jag brukar tjuvkika lite på henne och favoritlekarna är Barbie (då pratar hon högt för sig själv och låtsas vara de olika dockorna) och legobygge. Hon kan sitta i timmar med Barbie. Lego kommer mer och mer har jag märkt men det är inte bara bygge utan hon leker även med gubbarna och förvaringsklossarna.
Selma har alltid varit ganska aktiv, vill inte sitta stilla speciellt länge och uppskattar när det händer saker. Ibland är det kul och charmigt och andra gånger, inte så kul… För bara ett drygt år sedan hände det i princip aldrig att hon satt med en och samma sak i mer än 3-4 minuter men så plötsligt en dag när vi byggde pärlplatta så trodde hon sig tills plattan var färdigpärlad. Jag trodde nästan att hon var på väg att bli sjuk eftersom hon hade ro att sitta stilla men så var det inte och efter den dagen började hon tro sig mer och mer, inte bara med pärlplattor utan med andra saker som tillexempel målarböcker och pyssel. Idag kan hon sitta länge och har inte samma behov av att hela tiden byta aktivitet, det har nog med åldern att göra misstänker jag 😉
PLASTIKOPERATION I ARSLET
I juli pratade jag med den kirurg som utförde mina två operationer i Uppsala. Han var lite konfunderad och skulle samtala med sina kollegor (tarmspecialister) om vilket steg vi ska ta härnäst, dvs vilken operation blir det nästa gång? Han skulle höra av sig i början av september med mer information om vad de kommit fram till men eftersom han fortfarande inte hört av sig ringde jag för att boka en telefontid med honom.
I vanliga fall brukar det vara 2-4 veckors väntetid för en telefonuppringning men jag hade tur och fanns redan inbokad så på måndag 3/10 runt lunch hör han av sig. Jag är nervös, ska det bli den stora operationen med lårmuskeln eller blir det ytterligare en lambåplastik?! Jag hoppas faktiskt på muskeloperationen, börjar känna att jag gjort tillräckligt många plastikoperationer (lambåplastiken räknas som plastikoperation) i arslet nu. Haha!
Om jag nu får vara lite halvfräck.. Rumpan har förmodligen ganska ”många” opererat fylligare men jag undrar jag hur många som har plastikopererat krysset?! Jag undrar vidare om jag kommer kunna få någon plastikoperation för att snygga till alla ärr jag har på min stjärt.. men förmodligen inte, de tycker väl bara att jag ska klä på mig och inte visa rumpan.
Helt allvarligt kan jag säga att det här i allra högsta grad påverkar mig. Jag vill INTE duscha i offentliga lokaler (typ badhus) och jag har mer problem (och ångestfyllda tankar) med dessa ärr när jag struttar runt i bikini än vad jag har med min stomibeklädda mage som jag faktiskt visar upp med stolthet.
Om jag väljer bikinitrosor med omsorg behöver jag inte vara rädd för att råka visa min ärrade ändalykt!
VACKRA HÖSTLÖV
Jag gillar hösten då det är en så vacker årstid men samtidigt känns det lite smått deprimerande eftersom mörkret blir så påtagligt. Mörkt och regn, ingen bra kombo. Minusgraderna kommer krypande och man måste skrapa rutan på bilen (om man nu inte kör in bilen i garaget vill säga). Jag har lite blandade känslor inför denna årstid 🙂
Naturen visar sig från en väldigt vacker sida under hösten och många gånger kan jag stanna upp och bara betrakta allt det vackra. Träden ändrar färg då löven går från grönt till gult, orange och rött. Så vackert 🙂
Luften känns renar på något sätt och det är skönt att vara ute och andas frisk luft. Vi försöker hinna vara ute en stund efter jobb/förskola och middag men eftersom vi stiger upp så tidigt blir det bara en kort ute-stund på eftermiddagen.
Vad tycker du om hösten?
ETT TUFFT BESLUT, NU LÄMNAR JAG DRÖMJOBBET
För en tid sedan bestämde jag mig för något som har varit väldigt tufft för mig. Jag tog, efter mycket funderande, beslutet att säga upp mig från min tjänst som säljare på Vittjärvshus. Detta är något som jag har valt att inte dela med mig av på bloggen tidigare eftersom jag ville ge Vittjärvshus en chans att påbörja rekryteringsarbetet innan jag själv gick ut med nyheten.
Ett otroligt tufft beslut som grundar sig i att jag inte är frisk och således heller inte kapabel att till fullo sköta mitt arbete på bästa sätt (enligt mig själv).
Bor du någonstans i närheten av Boden och är intresserad av att ersätta mig har du fram till tisdag 4/10 på dig att skicka in din ansökan. För att läsa med om tjänsten och söka klickar du HÄR
Som jag tidigare berättat är jag en person som sätter mål och som har ganska höga krav på mig själv. Jag känner att jag inte riktigt lyckas leva upp till mina egna förväntningar när livet ser ut som det gör just nu.
Jag vet att Vittjärvshus stöttar mig till 100% och jag vet att de inte vill att jag ska sluta. Det känns fantastiskt bra att vår VD har sagt att jag är hjärtligt välkommen tillbaka. Jag vet att de önskar att jag kunde fortsätta men för mig känns det nästintill omöjligt just nu. Jag måste välja mig själv och min hälsa, sätta mig själv först och i detta fall betyder det att drömjobbet måste få leva vidare som just en dröm.
Därför bestämde jag mig för en tid sedan för att ge upp drömmen. För nu.
Nu blickar jag framåt mot nya mål och nya drömmar.
Jag har tackat ja till ett nytt jobb på hemmaplan i Älvsbyn. Ett jobb där man är medveten om att jag har kommande operationer planerade men där man ändå valde att ge mig ett jobberbjudande. Det känns väldigt bra att tacka ja till ett sådant jobb och framförallt känns det bra att de redan på förhand vet vem de anställer. Att jobba i Älvsbyn innebär att jag slipper pendla 4,5 mil enkel väg, vilket kan vara ett problem när jag är nyopererad och knappt kan sitta. Det innebär dessutom att jag inte längre måste ställa klockan på 4:30 vilket kan vara tufft efter en natt med mycket smärta och lite sömn. Efter en sådan natt gör det, som du kanske förstår, stor skillnad att kunna vila lite längre på morgonen.
Jag ser fram emot första arbetsdagen med stor förväntan och glädje då detta är något helt nytt för mig. Det ska bli så spännande att kasta mig ut och prova vingarna och se vart vindarna tar mig.
Nu blickar jag framåt mot nya drömmar och nya målbilder på mitt nya jobb, men först ska jag njuta till fullo av sista veckan tillsammans med mina underbara kollegor hos (i mina ögon) världens bästa husbyggare. Vittjärvshus <3
- Hälsa & Skönhet
- Artiklar
- Populäraste
