Jag är hemsk


Idag kände jag mig faktiskt fruktansvärd, men samtidigt så är det en sak som jag verkligen står för.

Idag sa jag till en annan vuxen människa.

Och jag har dåligt samvete. Men detta är så viktigt.

Jag har hört detta så många gånger, och om det är någon i min närhet säger jag gärna till.
Men detta va någon jag inte känner så väl, men som är nära min dotter. Och jag vill att hon ska få välja och ha möjlighet att bestämma över sin kropp!

Jag är lite av en moraltant i vissa frågor…

En sak som är oerhört viktigt är att uppmuntra barn till att sätta gränser för sin egna kropp.

Och många gånger har jag hört just detta

”Får jag en kram”
Och barnet säger nej eller är motvilligt…

”Snälla, annars blir jag ledsen”

Det är så viktigt att inte säga just detta. Utan att acceptera och uppmuntra barnets rätt till sin kropp!

För det vi visar när vi säger att ”annars blir jag ledsen” är att barnets kropp står helt till förfogande åt den vuxne och deras känslor!

Hur ska vi kunna lära ett barn att säga nej när någon går över gränsen om vi inte kan acceptera deras vilja och bestämmanderätt över deras kroppar. Och tillslut tror barnet att de inte får säga nej, att de inte kan! Gör inte jag detta åt den vuxna blir denna ledsen. Och ett barn vill inte göra någon ledsen!

Detta är någonting jag själv jobbar mycket med mig själv med också.

Ibland vill man ju så gärna ha en kram!

Men känns det inte bättre att få en kram då barnet faktiskt vill ge en kram!

Uppmuntra istället barnet och säg ”vad bra att du säger nej”

Min kropp är min!
Din kropp är din

Rör någon mig när jag inte vill
Säger jag till…

Nej!

(null)

nytt kök

Nu är vi inne på att göra vårt kök igen…

vi skulle ju ha gjort det redan då vi flyttade in för 1 år sedan, men vi kunde inte riktigt enas eller komma på hur vi ville ha det.

men nu känns det som att ett litet projekt skulle vara bra för oss…

då är det bara att börja om…

från början va vi inne på svart eller mörkt kök och ljusa golv, men jag vet inte längre?

Jag är kanske lite sugen på grått eller någon färg…

Vad tycker ni?(null) (null) (null) (null) (null)

Lunch

image Har hängt på en skola med en 7:e klass idag! Riktigt roligt att vara tillbaka i skolbänken. Hann med en snabb lunch innan tjänstgöring på Avas dagis! Nu blir det kalas där! Det funkar med bilderna nu igen! Lycka!

konståkning och torsdag

Hej hopp!

En sådan Torsdag det har varit!

Fullt upp…

jag är fortfarande så fruktansvärt trött så att man nästan är på bristningsgränsen…

tror jag håller på att bli sjuk eller har nått litet litet som tar min energi!10899134_746890198734410_626744781_a

Jag har ett problem just nu… jag kan inte alls blogga via telefonen och min dator har virus, IGEN!!!!!

så jag kan bara blogga från mannens dator…

Jag har spenderat kvällen framför tv:n och konståkningen…

Det är den enda sporten jag tycker om att se på…

 

image

Jag har ingen lust

Känns som om jag tappat inspirationen just nu…

För att skriva.

 

Jag undrar om jag börjar bli sjuk igen. Känner mig helt orkeslös.

 

Men en denna dag har innehållit väldigt mycket. Bus och lek på dagis följt av möten.

 

Mormor fick rycka in och hämta Ava idag när mitt möte drog ut på tiden… Men jag hann ikapp dem på gatan när de va på väg hem.

Sedan åt vi middag hos mor och busade en hel del.

 

Idag kom det, det som jag på ett vis fasat för men som ändå är så roligt!

Ava börjar bli så stor!

när vi skulle gå hem ville inte Ava följa med mig. Hon ville sova hos mormor och sa att jag skulle gå hem och sova själv…

så vi får kanske ordna så att hon får sova hos mormor någon dag. Det va det jag fick säga för att få med henne hem, att hon får sova där en annan dag!

 

Jag kan kan inte förstå att hon blivit så stor!!!

jag tänkte att jag skulle få vänta några år till på detta!

Men vet inte om hon verkligen vill det.

 

Rättegångar- Rond 2

Då börjar det igen. Eller på nytt. Rond 2…

Hovrätten.

Om 3 veckor, och det blir 3 dagars förhandlingar igen.

Den sista dagen i hovrätten är på vilyas 5 årsdag, den 25 februari.

Och jag kommer nog att behöva vara med. Eller behöver gör jag inte.
Men det känns viktigt.
Att vara med på slutpläderingen.

Samtidigt känns vilyas 5 årsdag otroligt viktig.

Jag får bara önska att hon och alla änglarna där uppe håller sin vakande hand över mig.

Men vi ska ju självklart till graven och fira henne.
På hennes födelsedag.

Men den kommer inte bli som jag föreställt mig.

Så mycket ångest man redan går med inför hennes födelsedag, och sedan detta med.

Men… Hittills så mår jag bra.
Vi får väl se om jag brakar lite när det närmar sig mer.

Hoppet är ju det sista som lämnar en, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hoppas hoppas hoppas så inåt bara Norden att han döms även för mig.

Men
Ja, men….
Jag vet ju att det nog inte blir så.

Och jag går med den där jävla känslan att jag borde sagt mer, varit tydligare, inte grinat så förbannat mycket.

För om jag verkligen tagit mig tid mellan snörvlingarna att förklarat så skulle de fatta…
Att det för mig inte är någon skillnad på flaschbacks och minnen.

Och man hakar upp sig på småsaker, men det hade nog inte haft någon betydelse, eller hade det de?

Åh!!!

(null)

Varför så svårt?!

Varför är det så svårt att hålla sig vaken då man nattar barn?

Ligger och berättar saga och plötsligt kommer man på sig själv med att ha svävat iväg i sagan och att man börjat prata allmänt, om saker som hänt under dagen, recept på någon maträtt och massa tokigheter.

Ofta får man höra saaaaaaagaaaa, berätta saaaaga mamma!!!!

men ibland har hon redan somnat och så svävar man tillbaka ner i sömnen.

Det hände idag.

Jag vaknade nu…

image så tröttsamt!