Yayas kalas

Vi hade ett litet kalas för Yaya när hon fyllde år, jag bjöd in kanske tre av mina kompisar och tre av Fadels kompisar. Det var mysigt att träffa alla då det var ett tag sedan man träffat vissa av dem. Som vanligt på våra kalas så lagade hubby mat och vi bjöd på tårta och fika :)

Ni får ursäkta att bilderna är suddiga, tyvärr blir alla mina bilder suddiga sedan Finest bytte plattform :( Måste fixa det på något sätt…

IMG_2199IMG_2210photo 5(5)photo 2(4)IMG_2196

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag bakade cupcakes med ljusrosa vitchoklad frosting. Toppade med rosa ätbart glitter och små ätbara fjärilar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Yaya hade även ett prinsessparty för sina tjejkompisar i klassen. De var alla utklädda till prinsessor och Yaya fick användning av sin fina Belleklänning vi köpte i New York. Tjejerna fick varsin tiara när de kom och så lekte de olika lekar, bland annat Twister :) När de gick fick de varsin goodiebag i cellofan med rosa band runt. Hade beställt massa saker till kalaset från England och blev supernöjd :)

 

 

 

En julklapp från mormor

Även om vi inte firar jul så vill gärna min familj ge barnen julklappar ändå :)
Det här året fick de något som räckte hela året, nämligen en prenumeration på Kalle Anka. Tyckte det var fint gjort av min mamma för hon berättade att hon fick det av sin mormor och morfar i present när hon var barn så hon ville föra traditionen vidare :)

Barn blir ju alltid så glada när de får post i brevlådan och sen brukar Yaya ligga och läsa för Natal :)

photo 5(4)

Jag störtgrät hela tunnelbanan hem

Jag tänkte ge en liten uppdatering om hur det går med min hypotyreos och vikt osv.
Efter att jag fått provresultaten hemskickade att dessa tydde på hypotyreos så var det en evig väntan på att få läkartid, läkaren hörde aldrig av sig och när jag ringde fick jag höra att jag haft läkarbesök redan samma morgon inbokat men att jag aldrig kom. Då var det posten som inte hade delat ut mina brev så jag fick boka in en ny tid två veckor senare, stöööörigt. Läkaren ringde mig någon vecka innan och bad mig ta nya prover, sagt och gjort.
När det var dags för det där efterlängtade läkarbesöket då jag trodde att jag skulle få Levaxin utskrivet och förmodligen påbörja min resa mot att bli frisk, fick jag skalpellen i ryggen för hon tänkte inte skriva ut något Levaxin och mina nya prover såg plötsligt bra ut. Istället fick jag antibiotika mot akne, jag har fått aknebölder på senaste tiden både på kroppen och ansiktet som hänger ihop med hypo men nej, man ska tydligen behandlas med penicillin i flera månader istället för att lösa grundproblemet. Tröttheten förklarade hon att det kan bero på hur man mår psykiskt och blabla och så var det inget mer med det, att jag  inte skulle få hjälp stod klart.
Valde sedan att ringa tillbaka till VC, bad om en telefonkonsultation med en annan läkare men nej det gick inte för sig, jag var tvungen att boka tid och gå dit och träffa läkaren. Suck. Bokade tid och gick dit igår, läkaren sa samma sak. Hade jag fått ringa honom och frågat vad han ansett hade jag inte behövt släpa mig dit eftersom det lätt kan lösas på telefonen vad hans åsikt är, är han positiv till behandling utifrån det jag berättar kan jag gärna boka tid.

Han skrattade i alla fall åt mig, sa att ”Du är ju inte ens överviktig på riktigt”, fyfan vad arg jag blev!!! Jag förklarade att min vikt bara går uppåt, att jag inte går ner i vikt hur nyttigt jag än äter och hur många timmar jag än tränar förutom om jag lever på 300 kalorier om dagen men det brydde han sig tydligen inte om. Han förklarade även att min trötthet kan bero på psykiskt bla bla och samma visa igen så får man ingen hjälp.
Så himla ruttet av läkarna att istället för att utreda en sjuklig trötthet skyller man på psykiska problem och jag har inte ens psykiska besvär just nu! Jag kämpade arslet av mig med att gå i terapi i över ett år, fyra timmar per vecka och är utbildad i psykologi så det vet jag nog bäst själv hur min psykiska status är!

Jag störtgrät på hela tunnelbanefärden hem. Pinsamt ja, men vad ska man göra?
Min sneaky plan är nu att försöka med en sista läkare, jag har bokat en telefonkonsultation med en läkare på annan vårdcentral som är känd för att skriva ut allt möjligt, nu håller jag mina tummar och tår och vägrar även han kommer jag köpa medicinen från utomlands. Jag rekommenderar ingen att göra samma sak men jag är väl påläst, jag vet vad jag gör. Jag har alla symptom på hypotyreos och mina prover har även visat på denna sjukdom som vården negligerar så ofta. Jag vet vad symptomen är om man överdoserar medicinen så jag är inte alls orolig faktiskt. Det enda jag inte kan fatta är varför läkare så godtyckligt hellre skriver ut penicillin för flera månader istället för att testa att behandla hela sjukdomen i sig och inte ett symptom av den.

Tur att jag har mina fina vänner i alla fall, fick flera fina sms igår efter mitt läkarbesök, min hubby stöttade mig och jag var hemma hos Heba på kvällen som också är världens finaste vän <3 Hur skulle man klara sig utan alla sina fina vänner?

IMG_3615

Läsarfråga, varning för långt inlägg!

Din dotter verkar vara en sån fin och fantastisk tjej i dagens samhälle är det väldigt svårt att uppfostra barn jag undrar hur du uppfostrar Yaya om du har lust får du gärna berätta allt.

Hej!
Nu vet jag inte om du träffat min flicka i något sammanhang eller går efter det jag skriver om henne på bloggen (blir lite nyfiken faktiskt haha) men jag får ofta höra liknande saker om Yaya av personer som träffat henne vilket såklart gör mig väldigt glad och stolt :)

Jag fick en stark barnlängtan redan som tioåring men jag förstod ju någonstans att det inte skulle fungera att skaffa barn såMami ý hija ung. När jag var 16 kände jag mig redo för att skaffa barn. Jag hade flyttat hemifrån, jobbade 50 timmar i veckan och var gift (på olaglig väg). Under dessa år med en stark barnlängtan hade jag tagit reda på mycket om barn, tittat på varenda avsnitt av Supernanny för att lära mig olika tekniker, suttit en del barnvakt och gjorde upp en plan över hur jag skulle ta hand om och uppfostra mitt barn. Jag är en riktig funderare i min natur och planerade allt i minsta detalj, allt från treårstrots till tonårstrots hade jag funderat ut lösningar på när jag själv bara var ett barn!

Efter att ha gått igenom väldigt svåra saker i mitt liv och fått uppleva mycket själslig smärta så finns det en sak som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen att vara snäll och omtänksam. Jag vet hur djupt man kan såra någon av att vara elak och det var min största prioritet att mitt barn skulle utveckla en stark empati och inte göra andra illa.
Bara av att ha det som huvudfokus när jag uppfostrar mina barn så tror jag att det kommer att märkas väldigt tydligt på barnet. Jag lär mina barn att man absolut inte får vara elak mot någon och ska vara snäll och hjälpa andra så gott man kan. Jag tror även att barn gör det föräldern gör, röker man själv som förälder kommer barnet att börja röka, är man egoistisk och inte bryr sig om andra kanske barnet tar efter det osv. Därför är det väldigt viktigt att man själv föregår med gott exempel för sina barn.

En negativ effekt av att lära mina barn att vara snälla är att de ibland har varit för snälla vilket inte heller är bra. Tex hade jag Yaya hemma i ett halvår när hon var liten och jag sagt upp hennes dagis då det var hysteriskt dåligt. Vi köpte ett årskort på Barnadiset, ett lekland som låg gångavståIMG_2488nd från oss men som tyvärr stängde. Där (och ibland i lekparker) kunde det ofta hända att något barn var elak mot Yaya eller slog henne och hon kom gråtandes. Eftersom jag lärt henne att inte slå tillbaka blev hon väldigt lätt utsatt för oacceptabelt beteende av andra ungar som inte fått lära sig hur man behandlar andra :(
Ibland är det bra att vara snäll, men inte för snäll och det blev något som vi fick jobba med för att hon inte skulle bli lika utsatt för sådant beteende. Detta är något vi måste jobba med än idag och tyvärr är jag själv väldigt dålig med att stå upp för mig själv och ryta ifrån så det är väldigt svårt för mig att veta hur jag ska lära henne det. Om någon har tips på hur man kan lära ut att stå upp för sig själv och ha en stark självkänsla så är jag väldigt intresserad av att få höra :)
Det jag vill säga är att det är viktigt att man balanserar det på ett bra sätt, att både vara snäll och ödmjuk men ändå stå upp för sig själv så man inte blir utsatt för felaktig eller elak behandling. Det får man inte glömma bort.

Andra saker jag prioriterar i min barnuppfostran är

Utbildning
Jag är engagerad i min dotters skolgång, hjälper till med läxor och frågar i skolan om hon kan få ta hem och jobba lite extra med saker. Vi talar ofta om hur viktigt det är med utbildning, inte bara för att få ett bra jobb och därmed större valmöjligheter i livet, att det har en inverkan på hur man lever och ens hälsa. Även här föregår jag med gott exempel och studerar själv och gör mitt bästa för att få bra betyg. Jag vill att mina barn ska ha som självklarhet att universitetsutbilda sig. Detta ligger både i min och Fadels familj och sånt går ofta i arv.

Fritidsaktiviteter
Att speciellt flickor har en fritidsaktivitet eller intresse är väldigt viktigt, framförallt då de kommer upp i tonåren. Här har jag satt Yaya på gymnastik för att det är viktigt med rörelse och motion, jag försöker uppmuntra henne till fysisk aktivitet tex genom att spela Nintendo Wii, öva på att stå på händer eller att vi alltid är ute hela dagarna om somrarna. Jag låter aldrig mina barn vara ute själva och leka, om folk tycker det är överbeskyddande bryr jag mig inte om. Ingen lider av att man är ute med sina barn i lekparken, snarare tvärt om.

ResorPPPIMG_1106
För mig tillhör resor en slags utbildning, man får se och uppleva olika kulturer och man lär sig väldigt mycket. Därför har jag valt att resa mycket med mina barn.

Etnicitet
Då mina barn är ”blandbarn” ser jag det som viktigt att ta tillvara på deras olika kulturer och se det positiva i att få så mycket fint ut av att komma från olika länder. Själv fick jag inte detta som barn och det gör att man lätt kan bli rotlös och känna sig förvirrad. Jag tror på att prata positivt om deras pappas land, uppmuntrar till att de ska lära sig sina språk och om kultur osv.

Droger
Vi kommer i vårt hem inte acceptera någon form av droger som ciggaretter, alkohol eller narkotika. Både jag och min man är nykterister och jag tror att om man lever som vi gör kan man föra det vidare till sina barn. Min man växte upp så och har aldrig ens druckit en droppe alkohol eller haft det intresset. Vi kommer prata med barnen om droger och jag kommer göra allt i min makt för att hålla dem borta från det, om det så krävs att jag ska låsa in dem :)

Sund relation till mat
Som förälder är det mitt ansvar att mina barn har en sund vikt. Om barnet går upp i vikt är det absolut inget man bör tala med barnet om enligt min åsikt, istället är det viktigt att man lagar nyttig och hälsosam mat, gärna fisk eftersom man blir smart av det och att man aktiverar sina barn fysiskt så brukar det lösa sig och barnet har inte tagit skada av någon vikthets. Eftersom jag själv fick anorexia som tioåring så är det något som oroar mig då det är ärftligt så jag tänker väldigt mycket på att inte prata om min kropp eller bantning inför Yaya. Sånt suger barn upp sig som svampar och tar lätt efter. Istället försöker jag prata om hälsa och att man mår bra av att äta hälsosam mat.

Som tonåringar
När Yaya är i tonåren kommer förmodligen en del problem uppstå, främst för att hennes pappa är väldigt strikt och jag bara är strikt av normalgraden. Hans strikthet är över vad som kan ses normalt typ. Jag tror på att man måste ge sina barn en viss frihet, tex kommer det vara uteslutet att hon får gå på hemmafester men hon får gärna gå på discon. Det gick jag massor på när jag var ung (Fridge och Ung08 osv om någon kommer ihåg :) ), det är superbra tycker jag för där finns vakter och vuxna som håller koll men barnen får ändå ha roligt. Fadel och jag är nog jämställda på det planet, vi delar samma syn på vad för slags friheter man ska ge sina barn.

BIMG_9587e om ursäkt
Många människor har svårt att be om ursäkt. Jag är precis tvärtom! Och det vill jag även att mina barn ska bli. Jag lär mina barn att om någon blivit ledsen, oavsett om man menade att såra personen eller inte, så ber man om ursäkt. Det krävs så lite för att be om ursäkt till någon men kan göra så mycket.

Religion
Då vi är muslimer ser vi såklart gärna att våra barn även vill fortsätta vara muslimer då de växer upp. Detta är dock något de får välja själva, för mig är det viktigt att de lär sig om olika religioner och inte bara islam. Dock tror jag att våra barn kommer fortsätta vara muslimer, Yaya pratar redan nu tex om att hon vill bära hijab men det tycker jag att hon är för ung för. Barnen ber med Fadel dagligen, det är jag väldigt glad över för tex Fadel som är uppvuxen med bönen kan inte missa en enda bön, då mår han dåligt tills han fått be. Jag själv är inte uppväxt med bönen och för mig är det väldigt väldigt svårt att ens få in en rutin om att be. Är man uppvuxen med det underlättar det väldigt mycket.

Hyra när de blir stora
Många föräldrar väljer att ta ut hyra från sina barn när de blir äldre. Det tycker jag är fel, däremot har jag sett en variant av detta som jag tycker är väldigt bra. Att ”barnet” betalar hyra och att föräldern sätter in pengarna på ett speciellt sparkonto i hemlighet. När barnet sedan behöver pengar, vill ta körkort, köpa lägenhet osv så ger man pengarna till barnet. Då lär sig även barnet att saker kostar pengar.

Ekonomiskt
Jag tror att om man köper allt ens barn vill, då kan det bli bortskämt. Men köper jag allt som jag vill till barnet, då tror jag inte det blir lika bortskämt. Ibland måste barnet få kämpa lite för att få köpa något den vill ha.
Jag sparar pengar åt mina barn, de har dels sina egna konton som de får tillgång tilIMG_2156l då de blir myndiga. Dessa konton har jag dock inte så mycket pengar på, jag har istället öppnat upp två konton med deras namn på i mitt egna namn och sparar där. Då kan jag själv bestämma när barnet är redo för att ta del av dessa pengar, vilket många 18åringar inte är.

Om de får barn som tonåringar
Många föräldrars mardröm! För mig är det inte lika hemskt, jag fick det ju själv och det var mitt bästa beslut någonsin. Det är dock viktigt att lära sina barn om preventivmedel, vad det innebär att ha barn och att det är de själva som ska ta hand om barnet och ingen leksak man kan lämna bort hur som helst. Tex Jenelle i Teen mom är väl mardrömsscenariet, hennes mamma gjorde helt fel som tog över sitt barnbarn istället för att lära sin dotter att bli en bra mamma. Även detta är ärftligt, teen moms barn får ofta även de barn som tonåringar, vet man detta är det lättare att förebygga.

Jag läser ständigt forskning om barn och deras utveckling och ser till att hänga med och det kan jag verkligen rekommendera andra. Även tex att läsa på om skillnader mellan lågutbildade och högutbildade hur de uppfostrar sina barn, det finns stora skillnader i detta.
Nu blev det här ett av tidernas längsta inlägg, men jag hoppas att det gav svar på din fråga :)

Min praktik på palliativ avd

Just nu gör jag min sista praktik med skolan innan jag blir klar med min utbildning till mentalskötare. Jag ville som jag tidigare säkert nämnt göra denna praktik på sjukhus och lära mig mer om sjukvård och egentligen fick jag inte göra det men min lärare var supergullig och fixade in mig på en palliativ avdelning.

På en palliativ avdelning finns mest patienter som drabbats av cancer och vi ger vård i livets slutskede. Till min avdelning kan det komma personer från 18 år och upp och jag tycker det är så himla spännande och intressant! Jag fick redan snabbt ett väldigt stort ansvar och göra mycket saker på egen hand vilket är superkul för att man ska kunna lära sig mer. Tex om en patient kommer in med ambulans så får jag ta vitalparametrar direkt för att man ska veta hur patienten mår och så vidare. Jag tror att det här kan vara något för mig att jobba med sedan, det ingår ju en hel del psykiatrisk vård och jag tycker att det är väldigt intressant med just palliativ vård.

Nu är det bara någon månad tills jag är klar med min utbildning så jag ska så småningom börja se mig om efter ett jobb och har även planer på att studera vidare på högskola.
Jag har insett att jag måste vara stolt när jag klarat av min utbildning och ska fira det. För andra kanske det inte är så stor grej, men med tanke på allt jag gått igenom för att klara av det här så är jag faktiskt väldigt stolt över att ha kommit så långt och försöker tillåta mig att vara det. Som folk har sett ner på mig för att gått min egen väg och skaffat barn som ung och nu är jag utbildad mentalskötare och har dessutom samtidigt under min andra mammaledighet studerat Sustainable development på distans i ett år med toppbetyg!

10881814_1544288595819029_71704423_n

Hej kära vänner

Blev ett lite längre uppehåll på bloggen. Har tappat inspirationen helt sedan Finest bytte plattform och den nya sidan är så seg! Krångel att ladda upp bilder som ändå blir suddiga, man kan inte ändra ett redan publicerat inlägg för då försvinner det helt och att man inte längre kan uppdatera från mobilen så det blir massa extra krångel för mig. Får se hur jag vill lösa det i framtiden…

Jaja, jag har haft ett underbart jullov med mina älskade barn och man hemma. Har passat på att träffa familj och vänner och haft mysigt med familjen innan jag påbörjade min praktik efter ledigheten.
Här kommer lite bilder från vårt nyår :) Hade en supermysig nyårsafton med middag hemma hos Amira och Nkwantabisa, senare på kvällen runt tolvslaget kom Heba hem till oss och vi tittade på fyrverkerier och hade filmkväll :)

10899386_732596700181263_1592843191_n

Yayas födelsedag

Yaya kom hem och var superglad från sin pappa idag, han hade köpt en ny iPhone till henne :) Vi hade pratat om att ge henne en begagnad iPhone eftersom hon är så ung men han slog på stort och köpte en helt ny…
Hon hade även fått massa nagellack också av sina kusiner och så fick hon 4 till av mig så nu har hon lite att välja på. Vi målar alltid hennes naglar på söndagar, en liten mysig stund vi brukar ha tillsammans innan vi tar hand om hennes hår.
Det var en nöjd och glad tjej som gick och la sig ikväll i alla fall :) Vi kommer ha kalas för henne senare.
IMG_2115 IMG_2119 IMG_2120

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Natal var väldigt intresserad av Yayas nya fotspa med alla gelekulor i :)

Chanel Camelia WOC

Jag har beställt en ny Chanelväska från eBay :) Gjorde ett fynd inatt, så var bäst att köpa direkt innan någon annan gjorde det. Jag kollar flera gånger om dagen efter nya väskor på eBay så missar man inget :) Den här låg nog inte ute många minuter hehe.
Egentligen letar jag efter en beige i caviarskinn och guld men de såldes senast för flera år sedan och jag har inte sett någon på det halvår jag sökt. Den är väldigt classy och funkar till allt vilket är bra när det är en så dyr väska.
Denna är rosy pink och jättesöt färg och exakt i min stil men jag hade nog inte köpt den om det inte var ett fynd men jag är ändå supernöjd :)

photo (6)

Grattis min ängel

Idag fyller min ängel nio år! Jag kan knappt tro att hon är så stor min fina tjej. Så himla stolt över Yaya (och Natal med såklart ;) ). Alltid lika snäll och hjälpsam, empatisk och smart. Det finns inte ord att beskriva den tacksamhet jag känner för att just hon kom in i mitt liv. Hon räddade mitt liv och för det är jag skyldig henne allt. Jag har gjort mitt bästa för att ge henne allt, kärlek i massor, låta henne uppleva världen och hon har spenderat åtskilliga månader utomlands och rest i flera världsdelar vilket gett henne en inre klokhet.
Denna helg är hon hos sin pappa men hon kommer hem idag så vi ska försöka överraska henne med presenter och cupcakes när hon kommer. Som jag saknat min lilla flicka!

Du och jag mot världen…12644_181550440886_551975886_3500509_7713236_n