Du är vad du tänker – en hink full med salt!

Den som vill läsa glädje och skratt bör klicka vidare.

Jag har inte varit hungrig på hur länge som helst. Jag som älskar mat. Jag har ingen aptit eller känsla för smak. Den där gropen jag bör ta mig uppifrån sjunker och jag har tappat bort mig själv. Det sägs att du blir starkare för varje gång du bryter ihop?

Hur stark och när inträffar den styrkan? Känner mig totalt värdelös och jätteledsen. Inte ens pruttfilmer får mig att le.

image

Jag är inte som mina kollegor,  mina kollegor är inte som mig och ingen av dom är lik den andre!

Idag på min promenad så gick jag och tänkte på flera olika händelser. Hur olika situationer har uppstått och hur viktigt det är för mig att visa tydliga gränser men samtidigt ställa krav. Konstruktiva krav, att ge konstruktiva gränser på vad som är tillåtet att agera som människa.

Hur tas konsekvenserna emot och vad ger det för konsekvenser i mitt arbete och relation till människan. Arbetar jag ensam eller i grupp?

Vart står jag i min roll som individ i jämförelse till andra och ger mitt arbetssätt en tydlighet över att inte ettikera folk, att inte ta för givet vilket kön personen känner sig som eller ens haft eller har en tanke på?

Vi har exempelvis kommit längre i vårt hbtq-arbete medans delar i världen står still. För den som det inte berör eller tycker det är viktigt så spelar arbetet in en viktigare roll för mig som person samtidigt som jag själv är rädd, ängslig och frågande när min identitet ifrågasätts.

Jag är inte som mina kollegor,  mina kollegor är inte som mig och ingen av dom är lik den andre.

Samtidigt lyser det funderingar över min kropp, min livssituation och tillvaro. Jag kan inte lägga någon värdering i mitt sätt som person utan bör faktiskt lära eller snarare vägleda framåt hur vi har det i Sverige med acceptans och möjlighet vilket inte alla känner till.

Jag kanske är fördomsfull, jag kanske har funderingar helt i onödan för vi individer är inte född bakom ladugården.

Jag kanske redan har gett bort svar genom min frågande analys?  Låter det komplicerat?

Det är ändå jobbigt att försöka arbeta efter det tankesättet jag vill uppnå med kunskap, kompetens, tydliga strukturer, rutiner och ledarskap efter den förmåga jag kan tillföra om andra inte känner det jag känner eller tycker är viktigt.

Jag testas varje dag med min personlighet och det är min angelägenhet att skapa trygghet i situationen, men också i samhället i stort.

Hur gör jag det? Jo jag arbetar med inkludering utanför dom fyra väggarna. Jag vill att människor ska få komma ut i livet, runt hörnet och få ta lärdom från det vi kan erbjuda. Höra språket, se hur vi kommunicerar,  gestikulerar och agerar i vårt tempo. Att arbeta bort från klyftan ”vi och dom”.

Jag gör allt för att nå dit och jag började redan vid start även om vissa saker tar tid i den mån av möjlighet som det går att erbjuda.

Det finns oändliga möjligheter att kunna erbjuda inkludering. Att hänga på fritidsgård, få möjlighet att integrera på några av våra gym, kontakta det goda föreningslivet eller få vägledning på något förbund. Att vi möjliggör en väg mot att få vara en människa i samhället.

Att kunna erbjuda samma vägledning och möjlighet vi skulle vilja ge vårt egna barn. Du bör kunna ha möjlighet att få vara den du vill vara!

Hbtq-flyktingar och asylboende?

Jag har skrivit om det här tidigare och vad jag tycker.

Människor flyr för sitt liv, från piskrapp,  fängelse eller risken till att bli mördad. Här ska vi kunna hålla en hårdare säkerhet. Vet dock inte hur jag ställer mig till särskilda avdelningar eller boende för enbart hbtq-flyktingar men det kanske behövs men då bör säkerheten runtom till och från boendet vara förstärkt.

Samma sak händer för olika kulturer och religion. Frågan är då om en bör ha särskilda boende för dom? Jag tycker det är fel väg att gå. Det bör satsas mer på inkludering och mera kunskap till personal om hur vi agerar och bemöter människor samt hur vi skapar ett accepterande samhälle, det vi har möjlighet till.

Inte bara en förvaring där ingen törs gå ut.

Jag utgår aldrig i från vad folk tycker om eller värderar eller tror mig något jag inte ens känner till. Jag försökte förklara detta för en kollega men hissen gick inte enda upp. Det betyder så mycket om hur du bemöter och pratar. Vill vi sätta etikett och döma utifrån normen eller vill vi visa att här har vi olika val.

Att vi alla är olika?

Läs på SvD.se

Varför är det så viktigt att andra ska behöva veta ens roll och identitet?

Det är jobbigt att plocka upp spillror efter sig själv. Det är en sak att plocka efter andra och ta hand om men en själv? Det är jobbigt att ständigt behöva förklara sin identitet.

Att inte vara lesbisk men som i många ögon är. Att bli i frågasatt med vad en själv utger sig. Att folk ser rakt igenom en. Att leva som hetero men enligt många lesbiskt? Att ständigt behöva förklara sin roll och situation. Att hen är tjej men känner sig som en kille. Tycker om tjejer/kvinnor men ser sig själv som hetero. Bara den där ekvationen gör folk förvirrad.

Varför är det så viktigt att andra ska behöva veta ens roll och identitet Varför?

image

Gör kvinnor till företagare i Sydafrika!

Det här vindruvorna ger hopp och delägarskap till ett femtiotal kvinnor i Sydafrika. Det gör jordägandet mer rättvist i landet, kvinnorna får del av vinsten, kunskap om hur en driver företag och ett liv att vara stolta över. Varje gång en ask vindruvor säljs ger Ica pengar till projektet. Helt enkelt för att eget företagande hjälper Sydafrika bättre än bidrag.

image

RENAULT TALISMAN – ÅRETS SNYGGASTE BIL

image

På den 31:a Internationella Bilfestivalen i Paris fick Renault hela tre utmärkelser:

Renault Talisman blev ”Årets Snyggaste Bil 2015″, Renaults chefsdesigner Laurens van den Acker vann priset Design Grand Prix och Renault Espace-kampanjen med Kevin Spacey fick pris för bästa reklamfilm.

Det är helt nya Renault Talisman som vann årets snyggaste bil 2015. Talisman lanseras i Sverige i maj men redan nu kan man se bilar på vägarna i södra Europa. Bilen hör hemma i det stora tjänstebilssegmentet där det ofta är en mer konservativ design som dominerar. Men inte på Renault Talisman som är bred och muskulös. Och det är en bil med många tekniska innovationer som ingen annan i bilklassen erbjuder.

Den andra utmärkelsen gick välförtjänt till Renaults chefsdesigner Laurens van den Acker som har förvandlat Renaults formspråk helt och hållet och han delar priset med hela sitt designteam i Paris där bland annat Agneta Dahlgren från Sverige arbetar sedan 20 år.

Under 2015 har Renault lanserat Espace, Kadjar, Talisman och Mégane. Alla fyra modellerna  har blivit omtalade för sin unika Renaultdesign.

Renault Espace TV-kampanjen ”Make your time great” med Kevin Spacey fick också pris. Skådelspelaren Spacey är kanske mest känd som president Frank Underwood i populära Netflix serien House of Cards men har också en rad anmärkningsvärda roller på sitt CV.

Internationella Bilfestivalen har funnits sedan 1986 och hyllar bilar och design.

image

image

Vänliga Veckan på Läkarmissionen

image

På måndag 8 februari börjar Vänliga Veckan. Läkarmissionen jobbar ju annars med bistånd (stoppa könsstympning, stötta flyktingar från Syrien, hjälpa föräldralösa spädbarn i Tanzania att få en egen familj och så vidare) men Vänliga Veckan är en 70-årig tradition som Läkarmissionen vill fortsätta att hålla vid liv.

Jag själv har ingen kraft men det här bidrar alltid till något och du kanske kan bidra med det vänliga jag inte orkar ge.

Initiativtagaren till Vänliga Veckan var samma person som Läkarmissionens grundare, Harry Lindquist. Det är så det hänger ihop.

Eva på Läkarmissionen beskriver Vänliga Veckan som ett bra tillfälle för att få saker att bli av. Man kan prata med sin farmor om hur hennes uppväxt såg ut, ge spärrvakten en kexchoklad eller berätta för sin kollega om hur bra man tycker att hon är. Om du behöver hjälp på traven vänlighetsutmaningar här.

Hashtag: #vänligaveckan

Att jobba med Pride är som att jobba i ett företag!

Att jobba med Pride är som att jobba i ett företag. Du bokar in föreläsare, artister, kopplar ihop samarbeten och marknadsföringen inom näringslivet, samhäll och turism bör vara top notch. Den enda skillnaden här är att du arbetar ideellt.

Det är fjärde året på rad jag gör detta och det äter upp mig innefrån. Trots att det är tungt. Svårt att förstå för dig som ser festivalen utifrån men arbetet äter upp mig innefrån och jag mår oftast sämre ju närmare vi närmar oss.

Pridearbetet har inneburit avhopp och nya tillskott. Pridearbetet innebär mycket tårar och osämja mellan varven just för att alla vill så mycket men i slutändan så strävar vi efter samma sak, att nå mål. Vårt mål för denna gång och under Pridelördagen är allt glömt. Då är det oftast glädje och skratt.

Pridearbetet skapar oerhört mycket glädje och pepp. När företag hör av sig, när företag svarar med ett rungande ja till samarbete. Det är då en känner varför vi orkar fortsätta kampen. En kamp för så många inte bryr sig om men tycker att det är kul med parad. En kamp som många uppskattar och faktiskt bryr sig genuint. Det är då en känner varför vi orkar fortsätta.

Men den här jäkla baksidan samtidigt som en ska försöka hålla fasaden uppe. Ibland brister det.  Ibland klarar vi av att ta motgångar konstruktivt.

Samtidigt orkar du inte hur mycket som helst trots att du är stark och sällan ger upp.

Dom här gångerna du blir hänvisad och bollas runt, där ingen vill ta ställning eller ge ett ansvarsfullt svar. Det är då jag känner att jag struntar i det hela,  vem tänkte på det jag tänker på innan och vem bryr sig bara för att jag fick en idé?

Hela jag vill be folk dra åt helvete och skriva vad jag känner när en inte kan få ett vettigt svar. Jag kan ta ett nej även om det känns fruktansvärt jobbigt när det är i ens egen stad. Det är okej. Vi kan respektera ett nej men vi behöver inte accepterar det utan reaktion.

Allt äter upp mig. Det här ”företaget” balanseras på 2-3 personer för att en hel stad ska kunna arrangera en Pride.

Du sitter och vänder ut och in på dig själv för något som är viktigt för oss och jättemånga andra. Du nästan näckar dig till företag där du berättar varför. Varför det är viktigt varför Pride  behövs.

När du får ett nej då är det som att vi/jag inte är viktigt. Det känns som så. Även om det inte är personligt.

När vi får ja så är det bra men det är ändå så tungt. Det är inte värt att må som att du knappt orkar leva 3 månader innan Pride. Inte år efter år. Det är tyngden, nakenhet och tårarna som gör att du försvinner bit för bit. Att ständigt behöva förklara sig, att ständigt vara stark.

Att hålla ut, tills allt är över, när flaggorna tas ner. Det är då. Det är då en känner varför det behövs.

Årets tema är förändring och festivalen sker mellan 2-5 juni med avslutande regnbågsmässa i Norrala kyrka.

image

Husö – trafikverket – trafikverket – Husö

Jag har varit i kontakt med Trafikverket i samband med Prideflaggning under festivalen och i en konversation med Niclas Brodin som gav mig som oftast glädjande besked.

Jag har inte tänkt på att vi kan eller skulle kunna ha möjlighet att Prideflagga vid tågstation /resecentrum. Det skulle kunna vara en fin invit och välkomnande för våra hitresande, turister och besökande under 1-5 Juni. Det är inte ofta du ser Prideflaggorna vina då du åker förbi småstäderna under fina Junimånad.

Det kanske inte är så märkvärdigt eller betydelsefullt men för den som tycker att Pride är viktigt, för den personen kan en regnbågsflagga skapa hopp och nytt tankesätt om dessa småorter eller känna styrka i sig själv.

Så jag kontaktade trafikverket och skrev hur bra det skulle vara för oss och det varma välkomnande. I ett snabbt svar blev jag hänvisade till Husö som äger fastigheten. Jag hade redan mailat Husö innan då jag fick indikationer från en vän.

Husö mailar tillbaks att samtliga utrymmen är uthyrda därför så får jag  vända mig till deras hyresgäster i bl a väntsalen och vid entre’n till perrongerna. Srab och Trafikverket. Husö råder inte över dessa utrymmen. Jag köper det. Att dessa företag har reklamrättigheterna.

Nu handlar det inte om reklam utan en flagga utanför stationen. Jag vet att Trafikverket inte äger Söderhamns resecentrum men har servitut mellan väntsalen och hiss.

När Husö skriver tillbaks så kan jag tyvärr inte göra något annat än att svara kyligt. Om det sen är avgörande att vi inte får flagga så får det vara så. Jag orkar bara inte försöka göra det bra för stan och för turismen samt stora delar av hbtq-gruppen.

Jag hade aldrig kontaktar Husö om trafikverket eller vänner inte hade rekommenderat. Att en tanke på service eller hur vi skulle gemensamt kunna göra fanns inte på skrift.

När jag har pratat med Niclas Brodin då är det lösningar och möjligheter som finns med på raderna och vad vi kan göra tillsammans om inte det ena eller andra går. Det är värdskap för stan. För mig är turistattraktion och att fånga in alla som det berör och kan beröra så viktigt. När jag ser hur Pride och Söderhamn finns med på flera webbsajter innanför och utanför norden som lockar folk till Hälsingland då gör det mig glad. Så jag blir så frustrerad när företagare inte ens ger ett uns på hjälpsamhet eller tänker värdskap.

Så less. Så trött.

image

En matig sallad!

Det var en rejäl sallad en fick serverad på Tewés Konditori i Hudiksvall. Rikligt med fräsh blandsallad, mycket salami, en stor bit chevre och fetaost. Den bästa salladen jag har ätit ute på väldigt länge.

image

image

Konditoriet använder bara Hälsinge skinka från Färlia i deras smörgåsar. Bra!

image