Det finns en möjlighet!

Det finns möjlighet att visa filmen Danish Girl under festivalen eller i början önskade jag ett datum men det finns lite håll vi måste se till att täppa. Hur kan jag garantera ett antal siffror som önskar sig se filmen?

Ibland får jag frågor som om jag vore en maskin, som om jag kunde ha svar på allt vilket jag långtifrån har.

Det är i allafall en bra början. Så nu håller vi dialog vid liv mellan snytning och febertopp.

Jag tänker popcorn, lite goodiebags och film innan start på själva Prideveckan?

image

Filmen: Baserad på den sanna historien om den danska, transsexuella kostnären Lili Elbes äktenskap med hustrun, Gerda. En historia om ett äktenskap där en av parterna vill göra en stor förändring, och om hur de båda handskas med det. 

Mitt sommarjobb….

….Ligger hemma och är fortfarande sjuk.  Feber och hosta from hell men så rastlös trots att jag har utfärdat en massa bra saker. Jag har börjat på mitt sommarjobb. Låter inte sommarjobb lite som att du ska plocka jordgubbar eller stå bakom glassdisken under sommarlovet?

Danish Girl

Jag försöker kolla upp om filmen Danish Girl kommer till Söderhamn eller om vi får möjlighet att visa den under festivalen. Nu när jag är sjuk blir allt så extra känsligt.

Danish Girl: (se intro)
Baserad på den sanna historien om den danska, transsexuella kostnären Lili Elbes äktenskap med hustrun, Gerda. En historia om ett äktenskap där en av parterna vill göra en stor förändring, och om hur de båda handskas med det. 

image

Att tillsammans inom länet skapa öppenhet!

Jag läste i hbt-handboken för företagare att nationalekonomiska forskare har undersökt hur en region kan locka till sig de människor som behövs för att skapa regional tillväxt. Viktigast för att skapa sådan regional attraktionskraft är god kvalitet på den fysiska miljön, som variation av varor och tjänster, estetisk och vacker omgivning och god offentlig service kombinerat med hög grad av tolerans, individuella uttryck och mångfald. I ett samhälle där tjänstemarknaden utgör en allt större del av ekonomin, är en dynamisk interaktion mellan medarbetare och kunder det kitt som gör att tillväxt kan skapas.

Vacker miljö, god och offentlig service samt individuella uttryck och mångfald är något som Pär Johanssons alla krogar står för. Idag blev det nämligen klart att Växbo Krog, Bergskrogen och Bollnäs Kulturkrog går in som huvudsponsorer för Söderhamn Pride 2016. Det krävs tålamod, styrka och acceptans samt uthållighet med att bygga upp det imperium Pär Johansson har gjort och fortfarande gör.

Att jobba med Pride på en mindre ort är svårt. Du får arbeta lite hårdare, förklara lite mera och hela tiden nästan tjata till dig hjälp där du förklarar vikten av en Pride år efter år, trots återkommande evenemang. Vi tar residensstadens – festival till landet för att göra våra mindre orter mer attraktiv och där mångfalden kan växa och bli större. Hur vi skapar en återväxt och en tilldragning för folk som har lämnat stan eller som tvekar på att flytta tillbaks eller känner att en faktiskt kan stanna här och satsa på vårt favorityrke på närliggande orter.

Att Pär Johansson som krögare och näringsidkare går in och stöttar Pride är oerhört betydelsefullt.  Det stärker vårt varumärke, det stärker Pär Johanssons förtroende till hans anställda och eventuella tilltänkt personal. Stöttar en Pride så bör en veta vad Pride står för och betyder vilket Pär vet och hade inget som helst tvivel över detta när jag hörde av mig.

Hur stärker detta en person som inte törs komma ut eller är rädd för att tala om vad hen och sambon har gjort på sin semester? Idag behöver det inte vara så att det är mannen som åker med frun till fjällen.

Jag kan inte svara för alla andra och jag säger inte att Pride är fulländat för att Växbo Krog, Bergskrogen och Bollnäs Kulturkrog är med och stöttar men det är en hjälp för dom som arbetar med Pär som ser att han som krögare står för mångfald och inkludering. Det stärker Söderhamns varumärke och arbetet vi vill uppnå genom att boka in flera föreläsare, artister och satsa för att synas och höras för våra besökande som ligger mellan 2000-3000 personer under lördagen.

Sen handlar det hela inte bara om att sponsra Pride eller får synas med sin logga på annons utan det handlar om att vi ska kunna få människor att slappna av, att kunna våga öppna sig på sin arbetsplats och vara den en är. Känner du att du vill komma hand i hand med din partner till underbara Växbo och avnjuta en närproducerad matbit utan att känna skam. Ja, då kan du göra det där. Precis lika mycket dom att du ska kunna checka in på ett ”straight friendly” hotell utomlands.

Vi öppnar upp en dörr för den koncern som vill ta emot vår hand och dom öppnar sin dörr till oss.  Att skapa öppenhet.

 

Du är vad du tänker – en hink full med salt!

Den som vill läsa glädje och skratt bör klicka vidare.

Jag har inte varit hungrig på hur länge som helst. Jag som älskar mat. Jag har ingen aptit eller känsla för smak. Den där gropen jag bör ta mig uppifrån sjunker och jag har tappat bort mig själv. Det sägs att du blir starkare för varje gång du bryter ihop?

Hur stark och när inträffar den styrkan? Känner mig totalt värdelös och jätteledsen. Inte ens pruttfilmer får mig att le.

image

Jag är inte som mina kollegor,  mina kollegor är inte som mig och ingen av dom är lik den andre!

Idag på min promenad så gick jag och tänkte på flera olika händelser. Hur olika situationer har uppstått och hur viktigt det är för mig att visa tydliga gränser men samtidigt ställa krav. Konstruktiva krav, att ge konstruktiva gränser på vad som är tillåtet att agera som människa.

Hur tas konsekvenserna emot och vad ger det för konsekvenser i mitt arbete och relation till människan. Arbetar jag ensam eller i grupp?

Vart står jag i min roll som individ i jämförelse till andra och ger mitt arbetssätt en tydlighet över att inte ettikera folk, att inte ta för givet vilket kön personen känner sig som eller ens haft eller har en tanke på?

Vi har exempelvis kommit längre i vårt hbtq-arbete medans delar i världen står still. För den som det inte berör eller tycker det är viktigt så spelar arbetet in en viktigare roll för mig som person samtidigt som jag själv är rädd, ängslig och frågande när min identitet ifrågasätts.

Jag är inte som mina kollegor,  mina kollegor är inte som mig och ingen av dom är lik den andre.

Samtidigt lyser det funderingar över min kropp, min livssituation och tillvaro. Jag kan inte lägga någon värdering i mitt sätt som person utan bör faktiskt lära eller snarare vägleda framåt hur vi har det i Sverige med acceptans och möjlighet vilket inte alla känner till.

Jag kanske är fördomsfull, jag kanske har funderingar helt i onödan för vi individer är inte född bakom ladugården.

Jag kanske redan har gett bort svar genom min frågande analys?  Låter det komplicerat?

Det är ändå jobbigt att försöka arbeta efter det tankesättet jag vill uppnå med kunskap, kompetens, tydliga strukturer, rutiner och ledarskap efter den förmåga jag kan tillföra om andra inte känner det jag känner eller tycker är viktigt.

Jag testas varje dag med min personlighet och det är min angelägenhet att skapa trygghet i situationen, men också i samhället i stort.

Hur gör jag det? Jo jag arbetar med inkludering utanför dom fyra väggarna. Jag vill att människor ska få komma ut i livet, runt hörnet och få ta lärdom från det vi kan erbjuda. Höra språket, se hur vi kommunicerar,  gestikulerar och agerar i vårt tempo. Att arbeta bort från klyftan ”vi och dom”.

Jag gör allt för att nå dit och jag började redan vid start även om vissa saker tar tid i den mån av möjlighet som det går att erbjuda.

Det finns oändliga möjligheter att kunna erbjuda inkludering. Att hänga på fritidsgård, få möjlighet att integrera på några av våra gym, kontakta det goda föreningslivet eller få vägledning på något förbund. Att vi möjliggör en väg mot att få vara en människa i samhället.

Att kunna erbjuda samma vägledning och möjlighet vi skulle vilja ge vårt egna barn. Du bör kunna ha möjlighet att få vara den du vill vara!

Hbtq-flyktingar och asylboende?

Jag har skrivit om det här tidigare och vad jag tycker.

Människor flyr för sitt liv, från piskrapp,  fängelse eller risken till att bli mördad. Här ska vi kunna hålla en hårdare säkerhet. Vet dock inte hur jag ställer mig till särskilda avdelningar eller boende för enbart hbtq-flyktingar men det kanske behövs men då bör säkerheten runtom till och från boendet vara förstärkt.

Samma sak händer för olika kulturer och religion. Frågan är då om en bör ha särskilda boende för dom? Jag tycker det är fel väg att gå. Det bör satsas mer på inkludering och mera kunskap till personal om hur vi agerar och bemöter människor samt hur vi skapar ett accepterande samhälle, det vi har möjlighet till.

Inte bara en förvaring där ingen törs gå ut.

Jag utgår aldrig i från vad folk tycker om eller värderar eller tror mig något jag inte ens känner till. Jag försökte förklara detta för en kollega men hissen gick inte enda upp. Det betyder så mycket om hur du bemöter och pratar. Vill vi sätta etikett och döma utifrån normen eller vill vi visa att här har vi olika val.

Att vi alla är olika?

Läs på SvD.se