Nu vill jag verkligen ni ska läsa. Jag ska klargöra vissa fakta som en hel del människor inte verkar förstå. Jag har precis läst ut Bakom stängda dörrar, en oerhört gripande bok.

Berättelsen är fruktansvärd och den får nog alla friska människor att vrida sig av smärta vid tanken på allt hemskt som tjejen varit med om. En sak som slog mig var hur likt kvinnan i boken och jag själv resonerat.

Jag har inte varit utsatt för incest men övergrepp utanför familjen. Övergrepp är så de beskriver det som hänt i slutskedet av boken.

Det var så många saker som fick mig att vilja ta boken och köra upp i ansiktet på en och annan människa som inte kan förstå varför man agerat på ett visst sätt.

Varje gång det kommer på tal så sjunker min kroppstemperatur och kroppen börjar skaka. Jag får alltså fysiska reaktioner av mina känslor. Det är dessa känslor som jag ofta får bearbeta på nätterna. Känslan av tanken att min vilja inte var värd något för den här personen. Varför ville han inte lyssna på vad jag sa?

Detta är ett stycke ur boken.

“Vad är sexuella övergrepp?”

“Numera används beteckningen sexuella övergrepp som täcker alla kränkande sexuella handlingar, där förövaren är en person i överläge, som utnyttjar någon annan, ofta yngre, för sina egna behov.
Våld förekommer sällan, men när det händer utsätts offret för allt från lindriga skador till rent sadistiskt våld där förövaren stoppar upp vassa föremål i underlivet”

Det verkar som det är många som inte förstår att en våldtäkt inte alltid innebär fysiska skador. Många gånger spelar den som blir utsatt med för att få det överstökat. Jag har läst otroligt många böcker och berättelserna och känslorna är slående lika. Alla får bemöta frågor som “varför lämnade du inte honom? Varför skyddade du honom? Varför berättade du inget? Varför slogs du inte? Varför skrek du inte? Varför?!”

Att bli misstrodd när man själv vet vad som hänt gör ont. Det känns som andra medvekar att köra runt kniven i såret när man väl har vågat öppna sig lite. Hur ska man få andra att förstå? Jag hade inte velat önska någon annan samma olycka för de skulle förstå. HUR ska man få andra att förstå?

“För många barn är inte den sexuella handlingen det allvarligaste, värre är att exempelvis en far sviker den tillit barnet haft.”

Likaså gäller det om det rör sig om en person som man tidigare känt stort förtroende för eller som man beundrat.
Det blir en för stor krock så man vägrar förstå och klandrar sig själv.

Ett stycke senare så står det:

“Kvinnomisshandel och sexuella övergrepp handlar inte bara om det sexuella våldet. Om så vore skulle de flesta offren fly efter första övergreppet av rädsla för att råka ut för samma sak igen.
Det som får kvinnor och barn att stanna hos förövaren är dennes förmåga att först krympa offrets livsrum, både för yttre aktiviteter och inre självkänsla.”

Varför berättar så få vad som hänt?

Hotelser behöver INTE vara uttalade. Rädslan kan handla om att “de skulle inte tro mig” eller en rädsla att förlora någon som man älskade kan vara skäl nog att välja att hålla allt inom sig. Om “sitt jag” är kränkt och blir behandlad som den inte vore värd något så känns den egna skadan inte så hemsk som om något skulle hända människor som man älskade. Jag tänkte alltid “det händer i alla fall inte min syster” och det var en tröst för mig.