brb.

Jag har typ gått in i väggen. Det är som att alla dessa månader som jag varit själv och behövt hålla ihop och vara stark och ta mig till jobbet, ignorera foglossning, 100 kilo tålamod med Damian, matpåsar upp och ner. Allt det där kommer nu som ett jävla tåg som kör in i en betongvägg. Jag känner mig heeeelt slut och mina batterier är definitivt slut. Har upplevt jättemycket ångest dessa tre dagar och gråtit en hel del. Men jag ställer mig upp snart. Jag. måste. ba. hitta. kraften. Och min lilla Damian bara ger mig så mycket kärlek. Pussar på mig. Säger att han älskar mig. Att han vill ha mig som mamma jättelänge. Att jag är fin. Åh mamma min mamma säger han och kramar om mig. Pussar magen. Pussar mig. Älskade Damian. Vad skulle jag vara utan dig.

image

v.32 #gvfv

Här är förra veckans klipp som blev försenat pågrund av lite strul och röd dag osv. Denna veckan kommer den på torsdag som vanligt. Här pratar jag om min förra förlossning och den kan vi ju aldrig få nog av. Grejen är att jag tänker alltid ”det kunde varit värre” och att set finns miljoner förlossningar som säkerligen varit mycket värre än min. Tiden efter att Damian kom var även den lång och smärtsam. Det gör ont att knappt minnas den tiden och att det var så jävla svårt för mig att bli mamma. Jag vill bara så gärna att denna blir annorlunda. Att något blir annorlunda. Jag vill ta all hjälp jag kan få.

 

Ni får gärna tipsa mig om vad som skulle vara kul att se i klippen. Eller något ni vill jag ska ta upp. Tänkte köra en lite frågestund så kan jag svara på frågor i ett klipp. Så fråga på!

tårar & svek.

Nu när jag är gravid så är det jobbigt att bli ledsen och framför allt att börja gråta. Det är som att öppna en kran och aldrig få stopp på den. Så idag har jag gråtit massa och ögonen är svullna och jag kommer nog gråta ännu mer. Idag är jag riktigt trött på allt. Så vi hörs mer imorgon.

image

my bday.

Åh jag har så mycket fina bilder att lägga upp men jag har aldrig lyckats lägga upp fler än en bild i taget så jag får ta det pö om pö som man säger. Jag har fyllt år och både min lillasyster och Martin hade grov prestationsångest inför denna dagen då jag fyllde 30 och borde firats ordentligt. Min underbara lillasyster hade en hel dag inplanerat med både spa brunch pedikyr behandlingar middag och allt möjligt. Men hela grejen blev så stor och jag blev helt matt av bara tanken. Jag känner mig inte riktigt tipp topp så jag ville inte göra någonting. Jag är så känslig med min födelsedag. En bit av mig vill att hela världen ska stanna upp och alla ska fira mig och det ska vara fyrverkerier och ballonger men sen den andra biten blir generad för minsta lilla uppståndelse och tycker varför ska vi fira mig det behövs inte. Med andra ord. Svår tjej fyller år. När vi var små firades vi ordentligt. Mina föräldrar skämde aldrig bort oss och det var sällan vi fick något extra sådär. Men när vi fyllde år stannade klockorna. Mamma stod i köket hela dagen. Vi fick äta vad vi ville och det var tårta och MÅNGA presenter. Allt vi önskade oss fick vi. Födelsedagen var såååå speciell. Det är fint men ribban och förväntningar är ju samma som när jag var 7 år.

Men jag visste att om jag bara fick vakna med Damian och han fick fira mig skulle det räcka och hela dagen var helt perfekt vid hans sida och min lillasyster. Men på kvällen hade mina vänner och lillasyster planerat en middag på Berns. Vi åt sushi och pratade och skrattade i flera timmar. Det är då fint när de man älskar samlas och man ser alla samtidigt. Jag grät två gånger under kvällen haha. Vaddå känslig.  Fick fiiiiina presenter från min vänner och familj. Åkte hem med min stora mage så lycklig och tacksam. Det blev ju bra ändå.

 

att göra det lilla extra för någon.

I mitt jobb träffar jag ofta människor i pressade situationer. Vissa kan jag inte hjälpa hur mycket jag än vrider och vänder på alla stenar men det finns de människor som jag faktiskt kan göra det lilla extra för. I de stunder känner jag hur mycket brinner jag för mitt arbete. När jag känner att jag gör en lite skillnad för någon annan och personen i fråga har tur som träffat just mig som kan anstränga mig och ringa det där samtalet eller vad det nu gäller. Jag önskar så att jag träffat mig själv inom vården. Som läkare eller psykolog. Någon som såg MIG. Det är så många som faktiskt säger det, att vården är skit men att man inte ska ge upp. Att det gäller bara att träffa rätt människa. Och så är det ju. Mitt problem är ju att jag funkar för bra för mitt eget bästa. Hur dåligt jag än mår i perioder så ställer jag mig alltid upp. Den styrkan finns inom mig och det är min förbannelse då den sätter stopp för hjälp. Andra prioriteras och det förstår jag. Det finns alltid människor som kommer må sämre än mig och som behöver hjälpen mer än mig. Men, med risk för att låta som ett barn, JAG DÅÅÅ? Vården är bajs och det sjuka är att det är människors hälsa som det slarvas med. Det finns tydliga ramar för vad jag ska göra för min klient men jag har absolut ingenting emot att ta ett steg längre för min medmänniskas skull. Längtar tills jag får träffa någon som kan tänka sig göra samma för mig.

 

 

image

ännu en måndag.

Idag blir det tidig godnatt för mig. Satt uppe länge och skypade med Martin igår kväll och det har jag fått sota för hela dagen. Sov över mitt skrivbord på jobbet i typ två minuter vaknade av värsta grissnarkningen. SÅ TRÖTT. Kom hem med Damian som redan vid dagis hade planer på att vi skulle gå ut och spela fotboll. Fick vila en stund i soffan sen var det bara att vagga ut. Får så dåligt samvete över att våra vardagar är rätt tråkiga så jag försöker ha en liten aktivitet om dagen om det så är att vi pärlar eller bygger lego, nåt måste vi göra ihop så det inte bara blir mat, tv, bad och säng. Hemma stekte jag lite kryddkorv och risoni med créme fraiche. Ingen Nobelmiddag men Dami tackade för maten så många gånger. Mm det är så gott mamma tack för du gjorde sån god mat mamma. Jag är så känslig just nu att jag fick blinka bort tårar. Min pojke och jag. Så starka vi är ändå. Nu när vi nästan är i mål så känns allt olidligt. Ensamheten är rå och jag läääääängtar efter närhet. På torsdag fyller jag år så då ska lillasyster sova här och så har jag bokat en biljett så lilla mamma kommer hit över helgen också. Tack Gud för det.

image

världens bästa pojke.

Idag har vi varit på kalas och det var hur mysigt som helst. Damian hade jätteroligt och sa det högt flera gånger. God mat åt vi och hela tårtbiten slank ner. Jag som inte ens gillar tårta. Ikväll är jag inte sugen på något mer att äta men vet att jag måste tänka ut något då hungern slår till snabbt och hårt numera. Jag får sammandragningar av hungern när den lille vill ha mat. Jag hoppas att jag inte äter för lite. Men jag tror inte det. Nu är Dami hos farmor över natten och jag ensam. Tänker på min fina kille. Det är en fröjd att ha honom med överallt. Han är så artig och duktig. Inte så att jag känner att det är min förtjänst. Han är bara underbar från hjärtat, det kommer liksom från där längst inne.

tålamod i vecka 31.

 

 

Yeeiiii. Jag lyckades lägga upp klippet. Hänger hos min syster och lånar hennes dator från 70 talet men den funkar bättre än min.Ännu ett irritationsmoment i mitt liv. Både min dator och mobil gör mitt liv till ett helvete. Det är som att ingenting runt mig (inklusive jag själv) fungerar dåligt och kräver exakt all min uppmärksamhet och tålamod.

Skitsamma här är det. Vecka 31 i GVFV.

 

NÄHÄÄÄÄ det gick inte. KOLLAHÄRDÅ