Gvfv v39

nu är vecka 39 klipp här. Har fått lite kritik över att jag är negativ och uttrycker mig illa angående mitt utseende. Jag vet inte riktigt hur jag försvara mig eller om jag ens vill det. Om det är något som gör mig gott är det att få ut skiten som cirkulerar i huvet. När det kommer ut kan jag skoja om det, det blir mindre allvar och jag slutar känna skam. Om jag låter det vara kvar inom mig så ruttnar det och det blir min verklighet. Jag VET att Jag inte är ful. Jag är riktigt jävla vacker. Jag har en ful del av min hjärna som ofta vill trycka ner mig och få mig att tro annat. Men jag är en smart tjej och jag är inte 14 längre. Jag kan bortse från att Jag kanske inte uppfyller alla mina femtioelva krav. Jag har ett liv, ett barn, en familj. Jag har inte riktigt samma tid som jag hade förr. Men jag är en liten tjej som väger runt 50 kilo och tränar mycket. Jag kan tycka att det är ganska normalt att få en chock av all svullnad och att jag dessutom har känt mig stor så tidigt gör ju att jag nu i vecka 39 är ganska trött.  Jag har roliga perioder då jag brukar ta selfies och skriva ”tur att man är snygg” ”snygg som få” osv osv. Finns nog inget som provocerar mer än självförtroende. Får sååååå mycket kritik och hat då och nu får jag kritik för att jag inte alls tycker att jag är så snygg. Det blir ju aldrig rätt. Jag kan bara säga att jag har inte valt att känna som jag gör men jag är en ärlig och öppen människa som säger det jag känner. Jag är ingen positiv tjej. Jag är en negativ tjej. Om det stör dig så snälla läs inte, titta inte och sök dig vidare. Det finns gott om hurtbullar. Jag är inte en Sån bulle. Jag kommer att känna mig fin igen. Det är okej att inte känna sig fin HELATIIIIIIIN!  

 

solen är inte min vän. 

Jag som ÄLSKAR att sola får inte ta del av några solstrålar längre. Är livrädd för pigmentfläckar så jag håller mig i skuggan med solskyddsfaktor 50. Men tänk att solen är så stark att jag ändå lyckas få lite färg. Imorgon ska det bli molnigt så passa på och njut av solen idag. Snart är det jul.  

 

u7tzZzQSupdULIo_UN2Uf--n2sVz59fSBG5V-Ds-zQc

vår tid är nu.

Vi tar verkligen vara på våra dagar ihop. Det är så mycket tid som måste tas igen , speciellt för Martin och Damian. Jag njuter av att se de leka ihop och att Damian har sin favorit människa i hela världen nära sig. Samtidigt är han väldigt mammig och vill gärna ligga på mig alternativt sitta i mitt knä som är typ 5 cm långt då magen är i vägen. Han vill så gärna vara nära. Han är lite kaxig som vanligt och vi bråkar ofta om kläder. Jag undviker dessa bråk då han har en stark vilja när det kommer till vad han ska ha på sig och  vad som är hans stil och smak. Men just nu vill ha vinterkläder på sig och kommer ut med långbyxor och stickade tröjor.

Idag har vi hängt vid vatten som resten av Sverige, Jag i skuggan som en liten gris. Imorgon blir nog likadant.  Vad härligt att sommaren har kommit. Jag är glad för er skull <3

i en ångestbubbla.

ligger i soffan med min mage och min lille pojk mot min höft. Vi har bakat kanelbullar för imorgon ska vi spendera dagen utomhus. Sverige jublar över vädret medans vi höggravida vill krypa ur vårt eget skinn. Önskar att jag var smal och snygg och kunde ligga och pressa någonstans. Som gravid får man inte göra ett skit. Vad roligt det är när ni gissar. Ni tror alltså att det kommer att hända. Någon gissade på den 6 alltså om yäni 5 dagar. Magen vände sig. Ser nu fram emot att föda. Kommer ångrades meningen. Men ser inte fram emot förlossningen. Bara att den ska vara över. 

Denna veckan har varit så GROVT ÅNGESTFYLLD. Igår hade jag ett sånt tryck över bröstet. Jag känner mig så LEDSEN och nu börjar jag gråta. Typiskt. En stor sorg har jag inom mig. Inget som hänt och det är väl en massa tankar och känslor som avlöser varandra. Har katastrofkänslor och vill gråta i dagar känns det som. Är detta vanligt? Alltså det är ju helt normalt i min ångestvärld men jag menar som gravid, inför förlossning? 

Loggar in på min app HELATIN! Som att den från en timme till den andra skulle ändras. 5 % kvar nu. Må Gud vara med mig.  

 

juli.

nu är lillebrors månad Här. Rätt månad. Går in i vecka 39 imorgon så han är ju färdig enligt allt. Sover så fruktansvärt dåligt. Jag får kramp i vaderna. Vaknar och skriker och fötterna blir stela och måste vinkla upp dem men jag kommer inte upp för magen så Martin vaknar i panik varje gång det händer. Sen mina händer som domnar av. Det gör så ont på nätterna. Och igår råkade jag sätta mig framför en spegel medans Martin provade skor. Jag lever i någon annans kropp, helt klart! BF DEN 15! När gissar ni?  

 

oHvI0T-zdTYvzvEhqBEWc16R3fCl9JngyFuQt3v2iqI

försöker inte längta.

Foto: Sandra Rogers

Har ni sett vilken bild på oss. Damians lycka är så sjukt STOR över att han ska bli storebror. Varje dag hittar han på melodier med text som handlar om att han älskar sin lillebror. Han pussar magen varje dag och när jag påminner honom om att det är så nära nu så blir han så glad att han inte vet vart han ska bli av. Min fina kille. Det här är en gåva till dig. För att du förtjänar det så sjukt mycket och detta blir din bästa vän för livet. Ibland undrar jag varför jag gör om detta när jag är så rädd. Men så tittar jag på dig min pojke och jag förstår varför.

Här är fotografens blogg och här är hennes hemsida. Det var några som frågade efter det. En så  himla trevlig och lätt person att jobba med. Jag ska även boka en nyföddfotografering hos henne som man gör ca 10 dagar efter att bebis har fötts. Ser fram emot det.

 

Vill tacka er som ställt så bra och intressanta frågor. Vi spelade in tidigare i veckan så på torsdag får ni se resultatet. Jag är inte så aktiv och det beror på dels att jag är ute och gör allt mellan himmel och jord från 8-17, som ett heltidsjobb. Allt från att träna, träffa kompis, gör ärenden, handlar mat, kollar i affärer. Och väl hemma så städar, tvättar eller så lagar jag mat. Jag är jävligt aktiv kan man säga. Nu går Damian på sommarlov också och jag vill verkligen hitta på en massa roligt med honom. Jag kanske inte kommer vara så trevlig eller påhittig efter jag fött. Jag hoppas ju att livet rullar på som vanligt och att lillebror blir en bit i vårt pussel. Men man vet ju aldrig. Annars har foglossningen släppt konstigt nog, nu när jag är tyngre än någonsin. Däremot så har min karpaltunnelsyndrom ökat och jag får gå upp flera gånger per natt och skaka mina händer så att blodflödet rullar igång. Jag gråter inte. Det gjorde jag med Damian. Lite tuffare är jag nog. 15 kilo kärlek. Jag längtar efter att denna resan snart ska vara över. Lovade mig själv att inte önska att förlossningen drar igång tidigare, då jag bara slösar energi och jag blev så sjukt bitter och förbannad där i slutet med Dami. Men man kan ju inte låta bliiiiiiiiii.

 

 

 

image

orakade ben.

Ni som har hängt med länge vet att jag ogillar hår på min kropp. Jag är jätteduktig med att förbli len inte bara på sommaren utan även vintern. Jag brukar inte tycka det är så jobbigt att dra med rakhyveln över benen varje gång jag duschar men nu när magen är i vägen har det blivit lite av ett projekt. Nu är det lite mer än 3 veckor sen jag var hos min vän Tove och fick en lyxig ansiktsbehandling och vaxning av ben. JAG HAR FORTFARANDE inte behövt röra mina ben och det är sååååå skönt att slippa mecka med det. Just nu har hon ett jättebra erbjudande på sin salong. Passa på att boka nu innan värmen slår till och man visar benen helatiiiin.

image

Gvfv v37

Här är veckans klipp från Gravid vecka för vecka. Hjälp mig nu och tipsa  vad m9 och jag kan prata om i nästa klipp. Måste ha en tydlig plan annars kommer han aldrig gå med på det. Vi kanske ska ha färdiga frågor till honom? Ställ frågor! Hoppas ni gillar. Älskar er.

9jzspmupNvQLg4vFOYke4GWYmm_bf33ZL449BsjnRnI,D73PBdaSfYvhb9Aabwqnm0x0QF2ccUX01nEJ9UJXkX0

ticktacktickatack.

Foto: Sandra Rogers 

Nu börjar jag glida in i den där jättejobbiga bubblan man befinner sig i de sista veckorna. Nu vill jag bara att tiden ska gå och när den inte går blir jag trött, arg, bitter, ledsen, frustrerad. Ja, allt det där på samma gång. Känner mig så en stor vaggandes boll och har ont överallt. Samtidigt får jag sån enorm ångest över att:

1. Sommaren är här och jag njuter inte av den då jag bara vill att tiden ska gå
2. Förlossningen hallå! Om tiden går så innebär det att jag på riktigt måste FÖRLÖSA mitt barn. Tror fortfarande jag kommer att slippa. Att någon annan kommer att göra det för mig medans jag tar en kaffe i cafeterian.
3. Detta är vår sista tid ensamma med Damian. Vi tre som familj. Vi kommer aldrig mer vara tre. Åh min stora pojke. Kommer du att sakna mig?
4. Martin och jag borde njuta av vår ensamtid. Luncha, äta glass, ta sovmorgon. Snart kommer någon som bestämmer över all vår vakna tid och vi kommers eventuellt glida ifrån varandra.
5. Hur kommer vår framtid bli? Nu vänds livet upp och ner. Hatar ju förändringar.

Osv osv. Så det är liksom paradoxalt. Jag vill att tiden ska gå samtidigt som jag vill att den ska stå still. När Damian låg i magen cirkulerade samma tankar i slutet, fast då var de mer en egoistisk känsla av att jag ville ha Martin för mig själv. Att jag ville att det skulle vara vi TVÅ.
Kaos huve.

 

Sov gott.