f7STetdEoZbWcZnE8B0terYZh7mgsINZrx6HMB_fosM

att skriva utan vingar.

Jag hoppas att du fortfarande tänker och skriver på dina dikter ibland även fast det säkert är ont om tid.
Hörde Martin sjunga idag för första gången. Och för mig som inte förstått mig på fotboll kom han talang fram på ett helt annat sätt. Precis som dina dikter 
Tack för att ni båda delar med er så frikostigt. Det uppskattas verkligen

 

Tycker att detta var en mycket vacker kommentar. Att någon ser inte bara min kreativa sida utan även Martins. Det är en sida av honom som jag verkligen drogs till från dag ett som vi träffades. Jag hörde hans låtar och hörde så mycket mer än hans förortstexter och rim. Jag såg hans musikaliska sida som är riktigt utvecklad och faktiskt en gåva. Det skulle inte förvåna mig om någon av våra söner sysslar med musik i framtiden. Även jag har alltid spelat instrument, skrivit texter och haft ett bra musiköra. Vi båda har kärlek till skapandet och jag öööööönskar att jag kunde utveckla det mer och mer från min sida. Jag skulle ljuga om jag sa att det beror på tidsbrist då jag i perioder har haft mycket tid men jag sluter mig som en mussla ibland och det kan jag tyvärr göra under en lång tid.

Ibland känner jag även en viss spärr i att skriva om mina erfarenhet, Adam, dikter, åsikter osv.
Flera från min arbetsplats läser min blogg, personal från min sons dagis, mina föräldrar. Jag minns hur jag en gång skrev ett inlägg om Adam som gjorde min pappa så förtvivlad att han ringde min lillasyster och typ grät. Då kände jag aaaaaaahhhhhhhh, jag pallar inte. Jag försöker tänka bort att människor läser och skriva till er som faktiskt läser med ett öppet hjärta.
Men det är svårt.

Jag vill skriva och funderar på att öppna en låst blogg som man får lösenord till. Men det är också svårt att styra. Har ni något förslag för hur mitt skrivande kan få sina avklippta vingar tillbaka.

ellos.

Helt glömt bort att läggs upp vårt andra klipp som gjordes i sammarbete med Ellos. Både Martin och jag tyckte overallen var GRYM. Damian är så glad för sina kläder. Vi har klickat hem lite mer plagg  för att det behövdes fyllas på inför hösten. Om ni registrerar er som ny kund får ni 40% rabbat på valfri vara plus gratis frakt. Hur bra?  

 

storebror Damian.

jag kunde aldrig ens föreställa mig vad Damian skulle ha för reaktion när Lillebror kom. Många varnade mig men jag kände att jag hade förberett honom väl. Han är ju så förståndig och när vi läste såna här ”Kalle får ett syskon” böcker så blev han  förskräckt när det stora barnet i boken slog den lilla eller var elak. Han spärrade upp sina fina ögon och såg helt chockad ut. Han vet att det är absolut förbjudet att slåss så han kunde inte förstå varför man skulle slå sitt lilla syskon som är en bebis. Men visst fick han en reaktion. Martin kom hem. Hans mormor och morfar kom hit och på det hans lillebror. Hsn fick nog storhetsvansinne och kände sig vääääldigt stor. Mycket trots och kaxighet mot oss vuxna. Bara kärlek till sin lillebror dock. Han är framme och pussar honom hela tiden. När lillebror gråter rusar han fram till honom, håller hans hand. Och nån gång har han blivit tårögd av att se sin lillebror ledsen. Han lägger sig brevid honom och vill vara nära. Men mot oss. LORD HAve MERCY. Vi blev alla gråhåriga under sommarlovet. Nu har förskolan börjat och rutiner kommit igång då har han lugnat ner sig. Idag började han äntligen fotbollsskolan.  Han var såååå himla glad. Min Stora kille.  

 

hej verklighet.

igår var verkligen en dag då det gick upp för mig att mamma åkt och nu måste jag greja detta ensam. Kom iväg på min morgon PW. Som för övrigt är en underbar start på dagen. Kom hem med EN vrålhungrig bebis. Djulian är en väldigt cool kille. Han sover fint och är ganska ”enkel” eller så enkel man kan va som spädis. Men när han vaknar och är hungrig så blir det lätt hysteriskt. Så jag kommer hem, svettig och med två bröst redo att tömmas. Men så är han ju så ledsen så det blir att Amma och då är Jag fast på soffan en lång tid. Klockan blir 12 och Martin kommer hem 13 och kommer oxå hem vrålhungrig. Och jag är också vrålhungrig. Lagar mat medans jag springer till en hysterisk Djulian hela tiden. Maten blev skitäcklig. Lägenheten var

 

Kaos

. Jag mår så dåligt när det är så äckligt hemma. Vet inte vart jag ska börja. Mitt hår va smutsigt att hårbotten kliade. Behövde duscha behövde städa behövde laga mat behövde äta och dricka. Men var fast i soffan. Igår var en sån dag jag kunde inte lägga ner honom en sekund. Bara i min famn. Lillasyster kom förbi. Du behöver sova sa hon och sen la HON sig och  sov i en timme. Men sen avlastade hon mig så jag fick duscha och städa undan lite. Satte mig sen i soffan och där satt jag och bebis i 6 timmar. Min vän Sanna kom förbi med godis. Uppskattas! Tack vare Martin känns det fortfarande som att jag kan ägna mig åt DJ. Damian är Martins skugga så jag behöver inte oroa mig för honom. Det är jätteskönt. Igår var en sån dag. Tror idag blir typ likadan men idag hann jag sminka mig. Alltid nåt.   

Godeftermiddag.

Idag har jag hunnit med min PW och fixat ihop lunchen och fått i mig den och pumpat och plockat undan i köket. Jag vill verkligen komma iväg på en promenad varje morgon. Det bästa vore ju om jag gör det i samband med att jag lämnar Damian på förskolan. Men den lämningen klaffar med Martins träning så han kan lätt lämna så slipper jag den stressen. Men då finns det STOR risk att jag inte alls kommer iväg då Soffan blir så skön och DJ sover så gott. Vi får se! Tänker inte vara Hitler mot mig själv. Inte än i allafall. Hur natten med DJ är blir den som bestämer. Det är viktigt med sömn. Måndag. Lillasyster sitter på sin första skoldag i sin nya skola och påbörjar sin efterlängtade utbildning. Är så jäkla stolt över dig turkburk! Lever helt klart genom dig. Älskade att plugga och vara student. När Damian var liten så bodde lillasyster hos oss ett tag när hon va arbetslös och festade som ett djur. Varje morgon när Damian vaknade gick jag in till henne, ibland 06.00, la honom brevid henne. När han lyckades väcka henne satt jag där med stora ögon och bara väntade på att få höra om gårdagens bravader. Levde genom henne då med.  

 

när man förändras.

Upptäckte nyss att jag fått bristningar på mina bröst. Fick inga på magen och med Dami fick jag inget utav det men nu fick jag alltså det. Vore konstigt om jag inte fått det då mina bröst varit ENORMA flera gånger om dagen i en månads tid. Kan ändå inte låta bli att bli lite ledsen. Jag vet att det är tänkt att man ska älska sina bristningar. Bära de med stolthet. Osv osv. Men jag som redan är så självkritisk och har svårt att tycka om mig själv och mina brister tycker det är lite synd. Skit samma mitt barn är friskt så det spelar ingen roll om jag är helt trasig. Det känns tabu att bli ledsen över att något inte är som det brukar på sin   kropp. Man ska liksom älska och omfamna ALLT. Tycker man har rätt att få bli lite ledsen. En liten stund i allafall. Speciellt när Man knappt sover på nätterna.  

 

we are back.

jaaaaa vad kul. Denna gång i ett litet sammarbete med Ellos ”back to school” kampanj. Vi har fått chansen att få testa deras overall som har fått högst betyg i dagens nyheter ekonomi. Bra pris också. Som ny kund får du 40% rabbat på en vara Plus fri frakt! Passa på!  

 

mah big boi. 

Det är så typiskt mig och ba nu är jag tillbaka och så försvinner jag igen. Grejen är att jag har MASSOR att skriva om och väldigt långa inlägg så jag väntar tills jag har all tid i världen. Vilket jag aldrig har. I allafall så har DJ haft 1 månads kontroll och han är hela 5kg tung och 57 cm lång. STOR KILLE. Och jag blir ju så stolt över mig själv som fortfarande krigar med min mjölk. Den funkar iallafall. Ganska häftigt att allt han behöver får han genom mig. Tack för er rekspons på förra inlägget. Tack för att ni finns. Tack Till dig som kom fram i stan och gav mig en kram. Tack till er som läser i det tysta.   

  

att amma. 

Amning är ju ett hett ämne som är så känsligt för många. En del älskar det. Andra väljer bort det. Det finns de som kämpar och de som mot sin vilja tvingas ge upp. Ni som följt mig vet ju att amningsdelen hade en stor roll i min förlossningsdepression med Damian. Jag kämpade mot feber och mjölkstockning i fyra dagar i ett sjukhus utan en bröstpump. Sjuksköterskor mjölkade mig för hand och jag skrek i min ensamhet. Nyårsafton till 2012 satt jag med en hungrig liten Damian som hade i drygt två månader konstant sugit på mitt Bröst. Jag skrev en status på Facebook ” alla firar nyår och här sitter jag och ammar” jag kände mig så fängslad. Så olycklig. Jag blev så ledsen av att amma. Ändå ammade jag länge. När han var runt tre månader varvade jag med ersättning och precis när mjölken började ta slut så började jag må bättre. Antideppen kickade in och jag blev lat på nätterna och ammade istället för att mecka med ersättning. Istället började jag helamma igen. Jag tror att jag gjorde det för att ta igen hans första månader då jag varit helt väck i huvudet. 
Denna gång hade jag all min energi och fokus på förlossningen att jag överhuvudtaget inte gav amningen en tanke. Jag tänkte väl att det löser sig. Jag skulle stannat ett extra dygn på BB för att bevaka mitt sinnestillstånd. Men jag mådde bra så jag fick åka hem. När Djulian kom upp på mitt bröst var min första instinkt att ta fram bröstet och ge honom det. Och han tog det på direkten. Och eftersom han sög så fint fortsatte jag. All råmjölk fick han i sig. Vi åkte hem. Och sen då. Här börjar skräckfilmen som heter När mjölken rann till  Huvudrollen: Priscilla flores varela. Kan ju säga att jag hellre hade fött Djulian igen 10 gånger än att uppleva den första veckan igen. Martin åkte samma dag som vi kom hem. Min lillasyster kom hem till mig och stannade hos mig. Hon bestämde sig där och då för att INTE AMMA när hon får barn. Min telefon gick varm. Vänner ville hälsa på. Jag satt på min soffa med två bowlinklot till bröst. Ville inte att Djulian skulle vakna igen för då skulle ju han vilja äta upp mina såriga bröstvårtor. Jag pumpade i TIMMAR! Mjölken vägrade komma ut. Jag hade feber. På efterkontrollen bara grät jag. På nätterna ringde jag vårdupplysningen. Jag ville bara få stopp på mjölken. Kan jag ta nåt piller frågade jag. Nej det är redan försent. Jag vill inte amma. SNÄLLA få slut på helvetet. Tack Gode Gud att min son sov fyra timmar i sträck och vaknade punktligt efter mat det gjorde att jag kunde planera min pumpning och ha en färdig flaska till honom. På efterkontrollen bestämde vi att mina vårtor skulle få vila, eftersom de varade. Så jag pumpade och flackade. Djulian går upp så fint i vikt och imorgon fyller han 1 månad. Jag har matat honom med bröstmjölk i en månad. Det för mig är ett fucking mirakel. Tyvärr är jag en mamma som inte tycker om att amma. Inte pumpa heller men jag gör hellre det. Jag hatar att exponera mina bröst. Jag avskyr att en del av min kropp är utlånad när den redan varit det i nio månader. Jag skriker efter att få bli mig själv igen. Få min kropp tillbaka med allt vad det innebär. Men så är jag VÄLSIGNAD med mycket mjölk. Hade jag haft lite mjölk hade jag sagt tack för mig kiosken har stängt. Men jag kan inte. Så jag måste pina mig förbi denna period för jag vet att mjölken är bra för honom. Jag blir fortfarande ledsen av att amma men i Tre månader vill jag hålla ut. Sen ska jag köpa mig själv nåt riktigt fint.