ett inlägg om dagen.

Är nog för trött för att blogga men vill få till ett inlägg och dagen för att få in det i rutin igen. Även om det är så jävla jobbigt nu på finest. Fan av jag gnäller.

Tänker ofta på att jag inte vill födda flickor.  När jag blev gravid med Dami så var jag hundra på att det var en kille, nu vet jag att om jag föder igen blir det en tjej. Bara för att jag inte vill det. Lite så vi funkar, livet och jag. Jag säger vad jag inte vill ha, och livet ger mig det. Jag säger vad jag vill ha och livet ger mig det motsatta. Man ba, kom igen?

Jag vet varför jag inte skulle vilja ha en Tje och det beror på att jag dels tycker att könet är dåligt och det bottnar ju i att jag inte tycker om mig själv speciellt mycket, sorgligt va? När jag ser Damian så ser jag en mini Martin. Och jag skulle titta på en tjej skulle jag kanske se mig själv, mina brister, mitt smuts, mina demoner, mitt äckliga. Och det orkar jag fan inte. Får inte finnas fler som mig!

Känns taskigt och lite tabu och säga såhär. Har ni haft en stark önskan, eller är ni sådär neutrala i frågan? Typ bryr mig inte könet. Bara den är frisk, den önskan är ju den största såklart, men ni fattar.

image

om sanningen ska fram.

Nu har jag loggat in på något konstigt sätt via min telefon för genom datorn går det inte. Nåväl. Mitt liv har vänts upp och ner. Bokstavligt talat. Vi har flyttat till en annan lägenhet. Flytten fick jag info om för ca sex veckor sen och sedan dess har jag våndats över denna förändring. Jag har psykiskt ställt in mig på den kaos som alltid inträffar då man flyttar. För tre veckor sedan började jag packa. För 5 dagar sedan sov vi i vår nya lägenhet. Det känns FÖRJÄVLIGT rent ut sagt. Ni får bli irriterade på att jag är SÄMST på att försköna saker och ting men jag har mått så dåligt över denna flytt och krälat i min äckliga ångest. Visst var den andra lägenheten inget direkt drömpalats men det var vårt hem och det låg jävligt bra till med dagis, gym, affär och jobb. Nu är lite mer komplicerat och ni vet ju hur pigg jag är på att göra livet hårdare. Men SKITIDETNU. Flytten är över. Naglar flög, svett och tårar rann, x antal soppåsar med skräp och 100 flyttlådor senare så är vi på plats. Och jag sover med min lilla nära mig. Och det är allt som betyder något. Snart är det jul och jag har inte köpt en endaste julklapp. Spyr på julen i år.

jag lever.

Yes.

Som sagt jag hatar förändringar men jag saknar verkligen att blogga. Jag vet inte hur man mobilbloggar, får inte till det med den nya appen. Och här inne får jag bara in text.  Jag sa till min chef att den nya sidan sög getpung, han tog det bra och erbjöd mig hjälp med att komma igång och lära mig allt. Men jag hinner typ inte. Vill så gärna ge det en chans men hjärnan får ont. Är ni kvar här inne?

 

kompispris till min kompisar

Den här tiden på året är man ju inte direkt den vackraste indianen i tältet. Men något som aldrig sviker är mina vackra fransar. Sen jag började med fransar så sminkar jag mig inte lika mycket. Dessutom så använder sig min fransflicka av en skonsam metod som gör att du inte skadar dina egna fransar. Jag tog en paus i några månader och kunde med gott samvete börja igen.
Nu inför julen har jag fixat fint pris till er om ni säger att ni är mina kompisar. Alltså att ni läser mig blogg <3

Tjänar återigen jag ingenting på detta utan gör det bara för att jag älskar er <3

Smsa 0735317468 och be om ett kompispris.

God Jul Älsklingar.

 

(vill lägga upp en bild nu men fattar ingenting på den här nya portalen :( Kan säkert läsa mig till det men min hjärna får ont)

ny blogg ?

Har inte kommit in på min blogg på ett par dagar för att Finest har bytt till worldpress vilket säger mig ingenting. Jag vet bara att jag hatar förändringar. Jag hatar att behöva lära mig något nytt och just nu gillar jag inte det alls. Min hjärna är så svullen, den orkar liksom inte.
Annars så har jag hängt på mina lillasysters soffa hela kvällen. Så jävla skönt att slippa ligga i min egen. SÅ TRÖTT PÅ DEN. Vill slänga ut soffan. Har även städat i 4 timmar. Fick ett litet psykbryt och kan inte skaka av mig känslan av att allt så jävla SMUTSIGT här hemma. Typ skabbigt. Måste skura tills fingrarna blöder. Vill slänga ut mitt hem från fönstret. Plus toan luktar avlopp. SPYR.
aja.

 

att våga vara konstig.

hej finis! Jag är älskar din blogg och har läst den i evigheter. Behöver din hjälp en med sak.
Vet inte vem av mina vänner jag ska vända mig till och du känns som en vän och typ nån som inte skulle tycka jag är konstig. Jag känner ibland att när jag har umgåtts med nån/några, kan va släkt eller vänner, så får jag typ ångest efteråt. Känns som att jag säger konstiga saker o att folk inte kommer gilla mig när vi sagt hejdå. 
Så jag går hem och typ och går igenom alla konversationer i huvudet och tänker på allt jag sa. 
Känns som folk kommer tycka illa om mig eller tycka jag e typ weird.
Händer det dig ibland? Hur lär man sig att strunta i sånna här tankar?
Holla at me gumman.. har du nått tips att dela med dig?
kramar


Älskar när jag får använda min Dr Phil kategori haha. Det har definitivt hänt mig, ganska ofta typ hela tiden, fast oftast med människor jag inte känner så bra. Går alltid igenom konversationerna i efterhand och tycker att jag sagt fel saker/ avslöjat för mycket/ pratat för mycket. Jag har dock blivit bättre på det genom att bromsa mig själv och våga vara den som ställer frågor istället för att hålla något jävla föredrag och stand up show. Jag är jätteduktig på att göra narr av mig själv, trycka ner mig själv så folk tycker ju att jag är jättehärlig och öppen. Men ibland/oftast lämnar det en sur eftersmak. När det kommer till släkt och vänner och de människor som det är tänkt att du ska vara mig själv så tycker jag att du ska våga ställa de frågor som du har? ”tycker du jag är konstig nu?” ”sa jag nåt fel?”. Är det dessa människor som på något sätt får dig att må lite bajs efteråt eller sitter det bara i ditt huvud? Dessa tankar brukar ju komma för att man uppmärksammar något konstigt  på den andra människam. Det kan vara en blick ,ett tonfall, ett ögonbryn. Jag tycker att du i så fall ska våga bromsa det redan där?  Om du inte vill göra det så borde du säga till dig själv att om det är någon/några som ska stå ut med att du sägr något konstigt så det just dina vänner och släkt. Och om inte så får de säga det till dig. Du får gräva lite och rota i varför DU får den känslan efteråt. Ibland är det inte du som är konsitg utan faktiskt de andra som är det. Puss på dig! 


 

när själen är sjuk.

Det var längesen jag uppdaterade om min pyskiska status. Kan ju berätta att jag jag gav min medicinering ett par veckor innan jag trappade ner det igen. Så mycket biverkningar som bara gjorde mig påmind om förra årets tabbe med felmedicinering. Tyvärr är det ju så att för att hitta rätt måste man våga vara en testkanin ett tag. Tyvärr har jag inte orken till det då vården inte beviljar mig någon form av samtalstöd. Så jag trappade ner mina antideppresiva, mest för att jag ville testa att leva utan den ett tag. Några år alltså. En läkare sa till mig att jag förmodlingen kommer att få gå på dessa piller i hela mitt liv och det gjorde mig ganska ledsen Jag har väl varit utan de i någon månad. Och jag blir mig själv, gånger hundra. Hej Priscilla, välkommen tillbaka. Som att leva i ett svart jävla hål fylld med samvetsskval och katastroftankar. Så. Jag måste tyvärr börja på de igen. 

 

Jag är i en period där jag gråter kanske 15 gånger om dagen. Där mörkret tar mig i ett strypgrepp. Min enda livsglädje är min älskade lilla pojke. Gud gav mig honom för att jag skulle orka. Det är jag hundra på. 

Varje natt i din hals, ber tusen böner att aldrig något ska hända dig. Kärleken är så obeskrivligt stor, nästan så att bröstet spricker. Jag tackar för varje steg du tar. Du må fått den konstigaste mamman i världen men kärlek fattas dig ALDRIG. 

Martin frågade vem jag vill vara förutom mig själv. 

1. KIM (såklart)

(förutom Kim sa han samtidigt som jag skrek KIM) 

funderade ett tag och sa: 

2. DAMIAN!

För att han har det SÅ JÄVLA BRA med oss. Så sjukt bra liv, med massa kärlek och skratt och påhitt. Mitt jobb är att göra hans liv roligt och jag tror att han verklligen är lycklig. 

Detta får också mig att gråta. 

Såklart. 

Årets julklapp

En wigglekart fick Damian i födelsedagspresent av mina föräldrar och fan vad han älskar den. Jag misstänkte att den skulle göra succé å han fortfarande älskar sin lilla Audi som han fick när han var ett. Det är liksom inte roligt att gå runt i lägenheten utan han måste sitta på den där plastbilen mest hela tiden och den är ju för liten för honom. Därför var denna karten som en uppdaterad version som är så praktisk då den för sig fram och bak genom att man rör på ratten. Man behöver alltså inte använda ben för att få fart på den. Det finns två modeller och den vi valde är Deluxe och har gummihjul som gör att den praktiskt tagen ljudlös och väldigt stabil. Det blir inte heller några märken på golvet. Jag åker också runt i den, så sjukt kul att köra haha. 


En sån här Wigglekart kostar 695:- plus frakt 99:- 
Beställer man nu i november månad så är det fraktfritt.

DESSUTOM har jag fixat rabbatkod till er som ger er 200 kr rabbat. 
Alltså får ni den för 495:- 

Koden är Priscilla14W

Och jag får ingenting för detta utan detta har jag fixat till er bara för att jag verkligen tycker den är en grym present/julklapp och jag tycker om er så mycket. 




 Finns många olika färger. HÄR kan ni köpa er Wigglekart. 

Och vinnare är…

 

Jag numrerade kommentarerna, blandade lapparna och så fick Damian ta en. Och det blev denna. 

 

 Hej vacker! Jag tävlar aldrig för att jag aldrig vinner men denna tävlingen skreeenamn högt. För 6 månader sedan var jag deprimerad pga av att jag hade mina graviditetskilon kvar trots att min son nästan är 4 år.. Jag hatade alla människor som sprang på gymmet och lekte att de tränade för att må bra bla bla.. I min ensamhet åt jag bara mer och mer.. Men hör och häpna tog tag i mig själv och idag väger jag 17 kilo mindre och får abstinens om jag inte får träna älskar endorfinerna.. Mina hörlurar jag hade har gått sönder och pga av rotfyllningar som jag gjort i två tandjävlar har jag inte råd att köpa nu.. Jag skulle bli världens lyckligaste om jag vann ett par spelar ingen roll vilka.. Jag skulle göra segerdans här hemma hoppa kullerbytta och klacka mina ben mot varandra lovar att skicka bild på tillställningen .. Om jag inte vinner är du förlåten ändå för du berör mig när du skriver som ingen annan väntar fortfarande på boken om Adam.. Älskar din blogg kram från en trogen läsare 

 

Grattis!  Tycker du är en värdig vinnare. Tänder och vikt har du krigat med.Nu får du liten belöning av mig. Tack för att du läser. 

Mejla mig på floresvarela_@hotmail.com

Och ni andra som tävlat har jag ett litet tröstpris får ni ett rabbatkod om ni är sugna på att slå till på ett par fina hörlurar. 

 ”p15″ slår ni in vid betalning och detta ger er 15 % på ert köp på sudio.se