sjostromer

  Kaffe, Sibylla och ingen skola. Det blir inte mycket bättre, va.

/Sjostromer

Den börjar idag. Det blir nog bra, det. Något år för sent men har aldrig varit i behov av körkort. Inte nu heller egentligen, men vad fan.

Bättre sent än aldrig, va.

Pennans makt gör mitt hår tilltufsat. Jag håller pennan och vinden mellan tummen och pekfingret. Vinden försvinner bort med makten och blir till något ogripbart. Pennan håller jag hårt i som en mor gör med sitt nyfödda barn. Kille eller tjej. Makt eller inte.

 Jag håller dem kära. Vilket möte det lär bli ikväll.

Inter Milan - AC Milan.

Jag gömmer ansiktet i mina små händer. Jag döljer inget. Jag visar inget. Jag gråter utan hämningar, det vill inte sluta. Jag försöker tänka och höra vad prästen säger. Jag hör allt samtidigt som jag bearbetar det. Därför kommer gråten.

Jag stryker kistan ömt. Det är Farfar jag tar på. Jag kysser kistan men låter bli att säga adjö som alla andra. Jag säger inte adjö till någon jag vet finns där, det går inte.

Ingen kamera kan föreviga detta ögonblick. Jag tar kort för mitt inre och sparar bilden där mina speciella minnen ligger. Fia ligger där tillsammans med mina närmsta vänner. Kanske kramas de och får mitt hjärta att pumpa.

Andreas Sjöström

  Jag var och hämtade min kusin på dagis igår. De hade fått frågan om de var kära i någon. En tjej hade då svarat: Jag planerar att vara kär i någon men just nu är det bara i mig själv.

Det finns inget härligare än små barn. Det står jag fast vid.

Glad alla hjärtans dag. Klyschigt.

/Sjostromer